Andedop och tungotal

Inledning

Här vill jag dela med mig av tankar omkring Andedop och tungotal. Får alla tungotalet vid Andedopet eller kan man vara Andedöpt ändå? Är tungotalet ett bevis på Andedop? Detta har framför allt förknippats med Pingströrelsen men det är naturligtvis inte någon speciell rörelse, utan det är Bibeln, Guds ord som är det centrala och avgörande! Mina föräldrar tillhörde ÖM (Örebromissionen) och de var andedöpta och hade tungotalets nådegåva. (Jag skriver ”var” eftersom ingen av dem lever). Själv blev jag Andedöpt utan påverkan av någon människa eller kyrka och jag tillhörde inte heller Pingströrelsen eller hade någon som helst anknytning till den på den tiden.

Jag kan ärligt säga att jag senare upplevde en speciell värme, inte minst i Pingstkyrkor, där öppenheten fanns för den helige Ande. Det gjorde att jag kände mig hemma där. Men den varma atmosfären av den helige Andes närvaro avtar och försvinner när strukturer och mänskliga idéer tar över, vilket är allt vanligare idag. Det vi ser är det Bibeln beskriver som ett stort avfall i kristna sammanhang (2 Tess 2:3, Matt 24, Dan 8:13, 11:32) när kyrkan strävar efter att anpassa sig till samhället istället för att söka sig närmare centrum, Jesus Kristus/Messias. Istället för att den helige Ande får bygga upp, river människor snarare ned Guds verk och bygger sina egna mänskliga verk. Med öppenheten till Katolska kyrkan och påven, öppnar man för ännu mer villfarelser och för en falsk Jesus.

Här är några (äldre) rubriker som beskriver en del av det som pågår: Nedmontering av en pingstförsamling >> Svenska kyrkans svek fortsätter >> Kyrkornas Världsråd i samtal med påven om ekumenik >> . Artiklarna beskriver självförverkligande och självcentrerade ledare, Svenska kyrkans väg till förnekelse av Jesus och den kristna tron och den antikristliga ekumeniken. Det finns ett lokalt och sunt samarbete mellan olika kyrkor som fungerar på en del platser men det förutsätter att man är bibeltroende, Kristuscentrerad och öppen för den helige Andes ledning – och om samarbetet är på lika villkor (vilket inte alls är självklart).

Det här enkla studiet handlar om Andeop och tungotal. Jag tycker själv att frågan är både viktig och intressant. Dels för att man känner Andefyllda kristna som kämpar med att de inte har tungotalets gåva och därför tvivlar på att de har fått den helige Ande eller är Andedöpta. Dels för att det verkar talas allt mindre om Andedop, kanske för att anpassa sig till ekumeniken (?) och dels för att jag ifrågasätter det man stöder sig på – det brukar hänvisas till Apg 2 – när man säger att tungotal alltid är ett tecken på Andedopet. Jag har hittills inte fått något tillfredsställande svar på frågor omkring det, så här följer mina egna tankar kring det.

Olika slags tungotal

Paulus tar upp olika slags (nåde)gåvor och tungotal i 1 Korintierbrevet.

  • tungotal som enbart bygger upp en själv (uttolkas ej). Det är ett bönespråk för egen uppbyggelse
  • tungotal som är profetia – följs av uttydning
  • uttydning av tungotal (uttydningens nådegåva)
  • tungotal/profetiskt tal som endast förstås av den det är ämnat för – ett okänt språk för tungotalaren själv

1Kor 14:17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla (Paulus syftar här på tungotal som bönespråk). 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

1Kor 14:4 Den som talar tungomål [grek. glossa] uppbygger sig själv, men den som profeterar [grek. propheteuo] uppbygger församlingen 5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål [glossa] men hellre att ni skall profetera [propheteuo]. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

(Här bör man veta vilka nådegåvor som finns i församlingen)

1Kor 14:27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud.

1Kor 14:13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.

En del har profetiskt tungotal – det vi brukar kalla ”profetians nådegåva” – men inte uttydningens gåva. En del har både tungotal och uttydning. Här skiljer Paulus tydligen på profetia, olika tungomål och uttydning:

1Kor 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera [propheteia/propheteuo], en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål [glossa], en annan att uttyda tungomål.

1Kor 12:30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål [glossa]? Inte kan väl alla uttyda?

Här tänker jag att ”profetera” även kan innefatta andra sätt som Herren talar. T ex en predikan, kan vara profetisk (som ett profetiskt budskap). Eller en syn, bild eller dröm, ett kunskapens ord, dvs. man meddelar en profetisk uppenbarelse eller ett tilltal från Gud.

Tungotalet som tecken på Andedop?

Jag är frågande inför Pingströrelsens lära att tungotal (personligt bönespråk) alltid är ett tecken på Andedop, i alla fall om det är utifrån Apg 2, vilket är det som brukar citeras. När jag frågade en pingstpastor på nätet en gång, verkade det vara ganska känsligt att ifrågasätta och han gav ingen förklaring. (Jag var enbart intresserad av hur man resonerar och blev förvånad över reaktionen).

Jag menar: Tungotalet som man brukar tala om i samband med Andedop (fr a i Pingtsrörelsen) är det tungotal som är för egen uppbyggelse – ett bönespråk, som inte förväntas att man ska uttolka. MEN om man stöder sig på Apg 2 var det INTE det sorts tungotal som beskrivs där på Pingstdagen. Det var profetia som människor förstod! De 120 lärjungarna, män och kvinnor, talade andra språk som de inte hade lärt sig – men det var begripliga språk:

Apg 2:8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, 10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11 vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber – vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar.”

Eller är det något annat bibelord man stöder sig på? Möjligen från Apg 10(?), när hedningarna talar i tungor vid Andedopet (även om det inte står bokstavligt att alla bad i tungor):

Apg 10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor [glossa] och prisa Gud.

Profetian från Joels bok handlar nämnligen INTE om obegripligt tungotal [grek. glossa] eller bönespråk, utan om profetia [propheteuo] – alltså begripligt språk som det också beskrivs att lärjungarna talade – alla möjliga språk som människor förstod och det var profeten Joels profetia som uppfylldes på Pingstdagen.

Apg 2:16 Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: 17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera [propheteuo], era unga män [yngre män och kvinnor – pga pluralform] skall se syner, och era gamla män [ äldre män och kvinnor – pga pluralform] skall ha drömmar. 18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor (på Jesus troende kvinnor och män, alla folkslag utan anseende till person) skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera [propheteuo].

I Apg 2 finns alltså inte stöd för att alla fick tungotal som bönespråk, möjligen utgår man i så fall från Apg 10. Det som är klart är att alla blev döpta i den helige Ande och att alla får någon (minst en) nådegåva, enligt 1 Kor 12:7.

Apg 2 och Joel 2 handlar alltså om att profetera [propheteuo] ”om Guds väldiga gärningar”, vilket var begripliga språk(som man inte hade lärt sig). Det finns också andra (nåde)gåvor som tungotal med uttydning eller olika sätt att förmedla en profetisk uppenbarelse från Gud (kan även ske genom predikan, kunskapens ord, att förmedla en syn eller tilltal mm..?). Det kan tilläggas, att jag vet att en del troende tycker att tungotalet som bönespråk öppnar upp för övriga nådegåvor.

Skillnaden i GT och NT

Joel 2:27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel, att jag är HERREN, er Gud, och ingen annan. Och mitt folk skall aldrig komma på skam. 28 Och det skall ske därefter (Gud, dvs Jesus, besökte sitt folk) att jag skall utgjuta min Ande över allt kött (Pingsten i Nya förbundet). Era söner och era döttrar skall profetera [naba = profetera, tala (eller sjunga) inspirerade av helig Ande], era gamla män [hebr. plural – både män och kvinnor!] skall ha drömmar, era unga män [hebr. plural – både män och kvinnor!] skall se syner. 29 Också över tjänare och tjänarinnor (alla som tror) skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

Joh 8:24 Jesus: Om ni inte tror att Jag är [grek. ego eimi, hebr. Haya] skall ni dö i era synder.

I Gamla förbundet hade ”droppar”av den helige Ande fallit (JFB Commentary). I Nya förbundet gavs löftet om
Andens utgjutande över alla som tror på Jag är, Herren Gud (Messias) – som hade varit mitt ibland sitt folk, Israel. Men utgjutandet gällde inte bara israeliterna utan alla folk som tror på Jag är, Jesus – judarnas konung och världens Frälsare.

Vi bekänner att Jesus är sann Gud [Jag är] och sann människa. Hur vi bekänner Jesus är (livs)viktigt. Ordet bekänna är[grek. homologeo – bekänna ”i enlighet med Ordet/Guds ord”] Andens utgjutande var en följd av Jesu försoningsoffer på Golgata, hans död och uppståndelse till vår frälsning – Guds ”eld” (eldstungor i Apg 2:3) föll på det välbehagliga och fullkomliga offret, på dem som genom tron var ”i Kristus” – utan anseende till person, kön eller folkslag. En ny tid började på Pingstdagen och Joels profetia uppfylldes (Apg 2:16-21). Alla pånyttfödda Jesus-troende kan ta emot dopet i den helige Ande.

Mitt eget Andedop

Först vill jag verkligen uppmuntra till att be om Andedopet eller uppfyllelse av Anden. Jag fick själv uppleva det ensam i min lägenhet. Sedan en tid hade bibelverser om dopet i den helige Ande plötsligt blivit så levande och erfarenheten av Andedopet kom en dag när jag var i bön, ungefär ett år efter att jag hade kommit tillbaka till Jesus. Jag var övertygad om att det var Guds vilja och jag förväntade mig att det skulle komma när Gud ville. Det kom plötsligt en dag när jag var i bön och det var en helig och härlig(!) upplevelse. Det kändes som om kristallklart levande vatten vällde fram med renhet och glädje inom mig (Andedopet kan upplevas på olika sätt). Det berörde hela min inre människa och det var som en fullkomliga harmoni, en försmak av himlen. Orden från Jesus kom tydligt och klart till mig: ”Den som tror på mig, av hans (hennes) innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram…”

Janne upplevde sitt Andedop på liknande sätt. Han beskriver det som att han fylldes av ”en enorm glädje, som en kärleksvåg från Gud” och han fick tungotalet som bönespråk. Han var döpt (bibliskt troendedop) och hade varit frälst ungefär ett halvår och han hade bett om att få bli döpt i den helige Ande.

När jag blev döpt i helig Ande, fick jag visshet om tungotalets gåva men jag vågade inte tala ut det. Det kom senare efter uppmuntran och undervisning om att våga tala ut (om man trodde att man hade fått det). Jag kan alltså säga som man ofta gör i Pingströrelsen, att alla får tungotal vid Andedopet för det är också min erfarenhet. Men jag kan inte grunda min tro och undervisning på enbart erfarenhet, utan på Guds ord. Därför är frågan intressant och jag är inte övertygad om att det är som man så självklart har lärt ut. Jag tror att man kan vara Andedöpt, uppfylld av Anden, utan tungotalet som bönespråk.

Eller är det så att en del kristna har fått gåvan men inte gjort bruk av den? Det är i vilket fall inte den allra viktigaste gåvan eftersom den är till egen uppbyggelse. Profetians gåva och andra gåvor som är till uppbyggelse för församlingen är viktigare och de är till stor välsignelse, när de fungerar på rätt sätt!

1Kor 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst.4 Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. 5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

1Kor 14:23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Gud är verkligen i er!”

Ibland kan vi undervisa om något som en självklarhet år ut och år in, utan att riktigt vara befästa i Bibeln. Då är det bra när det aktualiseras eller ifrågasätts. Vi tvingas studera Bibeln så att vi själva vet varför vi tror som vi gör och vi kan korrigeras om vi har missuppfattat något.

Så är det med frågan om Jesus är Gud. Det har många av oss blivit upplärda från barnsben och jag tycker det
blir allt tydligare i Bibeln – men det är bra att det ifrågasätts så att vi ser till att det inte är något som bara ”går i arv”, utan att det är förankrat i Guds ord och det är därför vi tror så.

Andedöpt utan att veta?

Det är ju en intressant fråga. Jag tror att det är möjligt. Jag förstod att den upplevelsen jag hade var ett Andedop men ändå kom tankar av tvivel senare. Av en tillfällighet fick jag tag på en bok av Lewi Pethrus, där han berättade om sitt Andedop, vilket liknade min erfarenhet. Det blev en bekräftelse för mig.

En nyfrälst kvinna berättade att hon plötsligt fylldes av en våg av kärlek och glädje i trädgården och helt spontant talade främmande språk, tungotal. Hon hade inte hört talas om detta och undrade om hon hade blivit knäpp. Senare fick hon undervisning om den helige Ande och förstod vad som hade hänt. Gud kan överraska!

Alla får den helige Ande vid pånyttfödelsen

Joh 3:5 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Tron på Jesus Kristus och pånyttfödelsen är ett verk av den helige Ande. Därför kan nådegåvor vara i funktion
före andedopet. Andedopet är som många uttrycker det ”en andra erfarenhet ” eller en fördjupad upplevelse av den helige Ande . Men Andedopet är en erfarenhet som alla bör be om och som vi alla behöver, eftersom det är en utrustning till tjänst – till församlingens uppbyggelse och och kraft för att vittna till andra om Jesus!

Apg 1:8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Apg 4:31 När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Nådegåvor före upplevelsen av Andedopet

Lärjungarna som följde Jesus fungerade både i helandegåvor och till befrielse innan de blev döpta i den helige Ande. Det visar att vi får den helige Ande direkt vid omvändelsen. Ändå var det avgörande att de upplevde Andens dop på Pingstdagen.

Efter mitt eget beslut att överlåta mig till Jesus och följa honom, såg jag ganska snart en ”bildsyn” för mitt inre när
jag bad. Det var bilden av ett gammaltestamentligt altare som stod för överlåtelse. Där fick jag ”lägga ned” – överlåta – område för område. Det jag först trodde var en ”uppoffring”, visade sig vara ett byte av tomhet och jagande mot Guds frid och inre harmoni. Det var början på ett byte från förkastelse och mörker, till ljus och upprättelse genom Guds kärlek, i Jesus Kristus.

Jag var inte ens medveten om att bilden av altaret var en ”nådegåva”, det vi brukar kalla Kunskapens ord. Det var först senare, när min framtid, ekonomi och livsväg var överlåten… som Gud började visa på Andedopet. (Även detta beskriver en personlig erfarenhet som inte kan vara en mall). Men Andens verk till pånyttfödelse och Andedop är kopplad till lydnad och efterföljelse. Ingen kan bli Andedöpt utan omvändelse och tro på Jesus. Jesu försoningsoffer på korset, hans död och uppståndelse, är alltid det centrala och det var orsaken till att den helige Ande kom över lärjungarna på Pingstdagen.

Apg 5:32 Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande, som Gud har gett åt dem som lyder honom.”

Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan [allos] Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er.

Det gäller inte bara ett beslut, utan ett liv i beroende av Anden. Gång på gång behöver vi förnyelse och behöver göra djupare överlåtelse, allt eftersom den helige Ande leder. Gång på gång behöver vi fyllas av Anden, till befrielse från det som binder. Paulus bad om förbön och om frimodighet (Ef 6:19). De 120 på Pingstdagen (Apg 2) blev inte befriade från all slags fruktan på en gång. Läs om Petrus handlande senare, utifrån människofruktan (Gal 2:11-12). Men den helige Ande gav dem kraft att övervinna fruktan.

Ett Andedop för många år sedan, är ingen garanti för att vi lever med Anden idag. Det är fullt möjligt att både kallna andligt och att falla av. Det finns åtskilliga exempel i NT. Det är livet med Anden idag, som är avgörande.

Den helige Ande – en annan Hjälpare

Jesus var inte längre kvar på jorden men han hade lovat en annan Hjälpare, den helige Ande. Det grekiska ordet
för annan är allos [G243]. Det betyder en annan men av samma kvalité, av samma sort. Om det hade varit skillnad i kvalité hade ordet hemeros använts. Ordet Hjälpare är parakletos (grek), substantiv från parakaleo som betyder att trösta, uppmuntra eller att förmana, ordagrant ”att kalla till sin sida för att hjälpa”. Parakletos används för en
juridisk rådgivare, advokat eller en som representerar en annan. Den helige Ande (ingen annan!) är Jesu ställföreträdare på jorden.

Fadern, Sonen och den helige Ande utgör en treenighet. Det är genom den helige Ande som Gud tar sin boning i oss som tror och vi kan därmed säga att ”Jesus bor i mig”.

Joh 14:23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

Den helige Ande uppenbarar Jesus Kristus/Messias

Den helige Ande påminner om vad JESUS har sagt. I Gamla förbundet gjorde man tofsar på bönemanteln och religiösa judar har än idag Mezuzah på dörrposterna och Tefillin på pannan och runt armen >> , som en påminnelse om Guds bud. I Nya förbundet får alla troende den helige Ande i sina hjärtan, som påminner och undervisar om Guds vilja.

Gamla förbundet
4 Mos 15:38
”Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs. 39 Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet.

5 Mos 6:6 Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. 7 Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. 8 Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna. 9 Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

Nya förbundet
Joh 14:26
Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.

Vi bör respektera judarnas sed, som de uppfattar lagen i det Gamla förbundet men vi som är pånyttfödda och i det Nya förbundet behöver inte Mezuzh eller Tefillin. Vi ska låta den helige Ande förnya våra tankar (pannan) och leda oss i att göra Guds vilja (handen).

Vanligt att man tystar profetia idag

I människocentrerade och verksamhetsfokuserade församlingar är det inte vanligt med öppenhet för de profetiska budskapen. Men från olika håll kommer idag rapporter om att man tystar profetia, där det tidigare var en självklar och naturlig del i gudstjänsten. Det värsta som kan hända är att Gud slutar att tala. Han kan till och med
tillåta att falska profeter uppstår som talar och bekräftar det ledarna vill höra, därför att man redan har förkastat
eller tystat Guds tilltal (Ps 81:12-14). Allt skall prövas och därför kan inte fruktan för falska budskap användas
som argument att hindra profetia. Då blir konsekvensen att man tystar och utsläcker Anden i församlingen. Det är
ett varningstecken på att man är på fel väg. Ännu värre är det när människor tror att de har rätt att bestämma i vilka gudstjänster som Gud får tala eller inte.

1Tess 5:19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont. 23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.

Det är lika viktigt att den som frambär ett profetiskt budskap är ödmjuk och låter det prövas. Oavsett om man själv är övertygad om att det är från Herren, kan man aldrig tvinga någon att ta emot det. Den som frambär budskapet har inte ansvar för resultatet, endast att delge budskapet. Att pröva och ta emot budskapet är de övrigas ansvar i församlingen. Om någon profeterar i strid med Bibeln och i en annan ande, är det framför allt församlingsledarnas uppgift att ta tag i det och tillrättavisar.

3 Mos 19:17 Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.

1Kor 14:29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs.

1Joh 4:1 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.

Andens frukt och lagens uppfyllelse

Jesus tar vinträdet/vinstocken som en bild av hur det andliga livet fungerar (Joh 15). Jesus är vinstocken och vi är grenarna. Om vi förblir i honom kommer vi att bära (inte prestera!) rik frukt. Utan Jesus – om vi inte är och förblir i honom – kan vi ingenting göra eller åstadkomma. Livet eller nåden (saven) rinner från stammen ut i grenarna och bildar blommor, blad och frukt. Så verkar den helige Ande i och genom oss när vi förblir i Jesus Kristus. Ordet för nådegåva ärcharisma (grek), som kan översättas ”utflöde av nåd”. Nådegåvorna fungerar som ett naturligt utflöde, så som Anden vill.

1Kor 12:4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. 7 Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. 8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en (det är inte vi som avgör, utan den helige Ande).

Andens frukt uppenbarar Jesus och den han är – och uppfyller därmed lagen. Det är syftet med helgelsen, som börjar vid pånyttfödelsen och fortsätter hela livet. Frukten kan inte ersätta Andens manifestationer – nådegåvor. Om nådegåvorna används utan den helige Andes smörjelse, blir det missbruk och kan skada församlingen. Nådegåvor skall vara detutflöde av nåd som det är ämnat att vara, för att bygga upp Guds verk. Då blir frukten också synlig och den uppenbarar vem Jesus är och förhärligar honom.

Gal 5:22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.

Matt 22:36 ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” 37 Han (Jesus) svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Sammanfattning

Vi är kallade att ge vidare det vi har fått ta emot. Därför ska vi be om Guds kraft och om frimodighet, genom Andedopet, uppfyllelsen av den helige Ande. Det handlar helt enkelt om medvetenhet om vår egen svaghet och otillräcklighet och ett större beroende av den helige Ande, för att utföra vår kallelse och tjänst i Jesu efterföljd. Det handlar om att utrustas till tjänst. Därför ska vi be om Andedopet och att bli uppfyllda av den helige Ande. Vi behöver det både för att betjäna varandra i församlingen/gemenskapen med andra troende och för att få frimodighet att vittna för andra.

Andedopet är för alla Jesus-troende, alla frälsta. Det är en förmån att vi får ta emot och ledas av Anden! Det är fantastiskt att vi får göra en djupare erfarenhet av den helige Ande, det vi kallar Andedop. Det jag önskar är att uppmuntra alla kristna att be om Andedopet, som inte har upplevt det. Jag vill också uppmuntra dem som har upplevt den helige Ande men som inte har eller tror sig ha tungotalet som bönespråk, att tjäna Herren med glädje i den eller de gåvor som Anden har utrustat dig med!

Mvh
Elvor Ohlin
2014-02-18