Elvor Ohlin: Synen 1990 om en äkta väckelse

Efter att jag tagit beslutet att överlåta mitt liv 100% till Jesus år 1989, var jag mycket i ensamhet i bön och bibelstudier. Jag hade en desperat längtan efter att få leva ett spännande liv med Gud och förstå Guds ledning och höra Guds röst. Jag var med i en mindre EFK-församling i Göteborg och Gud la församlingen på mitt hjärta som jag nu började ha som dagligt böneämne. En dag år 1990 på knä vid min köksstol, som var min ”böneplats”, öppnades liksom himlen och jag såg en underbar syn.

SYNEN:
Del 1: Jag såg kyrkan och hur människor kom dit från alla håll. De liksom drogs dit som till en magnet. Men det underbara var det jag upplevde därinne. Kyrksalen var nu fylld av människor och atmosfären går inte att beskriva. Den var så mättad av Guds härlighet och närvaro att jag kände ”här skulle jag vilja  vara i evighet!” Nu insåg jag: det är detta som är väckelse!? Jag fylldes av en enorm glädje. Det är det här som är väckelse och det kommer att ske i min livstid!

Jag som hade hört mina föräldrar be om ”en genomgripande väckelse” hela min uppväxt. Jag tyckte då att det var ganska tjatigt. Nu förändrades min uppfattning om väckelse radikalt. När jag såg synen visste jag dessutom att detta gäller varje församling, bönegrupp, husförsamling… som vill följa Jesus, tillhör och lyder honom.

Del 2: Synen ändrades. Det var som skymning, varken dag eller natt. Atmosfären var allvarlig. Jag såg nu bara församlingen. De var alla på knä i bön i kyrksalen men det var ingen ”vanlig” bön. Det var ett nödrop till himlen som gjorde att jag ryggade tillbaka. Det var som ett svärd genom mitt eget hjärta, en smärta, och jag ropade inom mig: ”måste detta verkligen hända?”. Då hörde jag en röst som jag tyckte fyllde hela universum: ”Detta måste först hända!”
En andra gång hörde jag: ”Detta måste först hända!” Samtidigt upplevde jag en så stark och brinnande kärlek från Guds hjärta till sin församling att jag tänkte: om jag bara får lite av den kärleken är jag beredd att ge mitt liv. Det var en liten aning av Jesu kärlek – han som gav sitt liv för oss!

Del 3: Än en gång förändrades synen. Jag satt på yttertrappan till kyrkan men den var tyst och tom. Jag såg mig omkring och undrade var människorna var och ställde frågan till Gud. Var är alla? Jag upplevde då att Jesus gav svaret: ”de är var och en i ensamhet inför mitt ansikte”. Nu fick jag se in i hemmen utan att kunna se vilka personerna var. Var och en satt i ensamhet i bön och tillbedjan och med sin Bibel framför sig.

Efteråt förstod jag att det var som en film i tre delar men ”bakifrån”. Det första och viktigaste är den personliga relationen med Jesus. Det är grunden för varje kristen. Det andra är (böne)gemenskapen i församlingen med andra troende. Om Gud vill sända väckelse är det av nåd. Men vi vet också att vägen dit är bön i ödmjukhet och förkrosselse och att vi ”förblir i Guds ord”. När vi beder ger vi Herren tillåtelse att verka i och genom oss.

Gud talar igen: Jesaja 30

Jag hade aldrig tidigare sett en syn och den här upplevelsen var så stark att den skakade om hela mitt liv och jag trodde det kunde ske vilken dag som helst. När tiden gick och synen inte tycktes gå i uppfyllelse, började jag tvivla och frågade Gud om vi hade missat chansen, om det var för sent? Jag fick då till mig Jesaja kapitel 30. Gud liksom ”öppnade” hela kapitlet och när jag kom till vers 18 kom tilltalet tydligt och klart: ”Mitt folk har så många egna planer och så mycket egen kraft kvar fortfarande. Därför väntar jag, till dess jag kan vara er nådig”.

Jag läste mest 1917 års Bibel-översättning då:
Jes 30:15 Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: ”Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.” Men i viljen icke. 16 I sägen: ”Nej, på hästar (mänsklig kraft, mänskliga planer) vilja vi jaga fram” – därför skolen I också bliva jagade; ”på snabba springare vilja vi rida åstad” – därför skola ock edra förföljare vara snabba. 17 Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns hot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam stång på bergets topp, såsom ett baner på höjden. 18 Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig; därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som vänta efter honom.

Tyvärr berättade jag inte synen för församlingen. Jag råkade bland annat höra en undervisning på annan ort om att man inte ska prata hur som helst om det man har fått ifrån Gud. Jag hade ju nyss kommit tillbaka till Jesus, tog det till mig och trodde att jag upphöjde mig själv om jag berättade. När jag långt senare talade om synen för dåvarande pastorn, kunde han bara bekräfta. Två personer till i församlingen hade fått liknande budskap, inte i syner men i tilltal från Gud.

Om det fanns många mänskliga planer bland Guds folk på den tiden, verkar det finnas mer än någonsin idag. Många önskedrömmar och idéer finns, men det är inte lika vanligt med äkta uppenbarelse från Gud.

Jes 55:8 Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. 9 Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

Gud uppenbarar inte sina planer förrän vi lägger ner våra planer.

Det största av allt måste vara att Gud ser i barmhärtighet på Sverige trots allt förakt och förnekelse av Gud i vårt land. När man tar bort Guds ord förlorar man också Guds beskydd. Det kan vi t ex se i det ökande våldet i samhället. Gud har välsignat Sverige och vi har orsak att tacka honom. Han kommer att ge oss en besökelsetid men det han visade, var att det kommer genom tårar och nöd. Ibland är nöden det enda sättet att verkligen få oss in i bön och beroendet endast av Jesus Kristus.

Jag förstod att det skulle dröja innan synen slår in. Men jag är övertygad om att den kommer att uppfyllas.

Mvh
Elvor Ohlin