En syster frågade mig (Michael) nyligen om två ord som används för att föda/mata i Nya testamentet i Johannes kapitel 20. Det här är vad jag kom på.

Det är ett utbyte mellan Jesus och Hans lärjunge, Petrus, som är väldigt talande om vi tar oss tid att tänka på hur det är tillämpligt på oss som Hans lärjungar. Jesus var väldigt krävande med Petrus. Han lät honom inte komma undan med bara ett halvt svar. Har du någonsin varit med om att Herren frågat dig samma sak tre gånger? Tro mig, det fångar din uppmärksamhet när Han gör det och du borde också bli bedrövad som Petrus blev.

När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes’ son, älskar [agapao] du mig mer än dessa gör?” Han svarade honom: ”Ja, Herre; du vet att jag har dig kär [phileo].” Då sade han till honom: ”Föd [bosko] mina lamm.” Åter frågade han honom, för andra gången: ”Simon, Johannes’ son, älskar [agapao] du mig?” Han svarade honom: ”Ja, Herre; du vet att jag har dig kär [phileo].”

Då sade han till honom: ”Var en herde [poimaino] för mina får.” För tredje gången frågade han honom: ”Simon, Johannes’ son, har du mig kär [phileo]?” Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: ”Har du mig kär?” Och han svarade honom: ”Herre, du vet allting; du vet att jag har dig kär [phileo].” Då sade Jesus till honom: ”Föd [bosko] mina får. Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du blir gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.” Detta sade han för att ge till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: ”Följ mig.” (Joh 21:15-19)

Jesus agapao(de) Petrus, men Petrus kunde bara phileo Jesus. Agapao fanns inte där i hans hjärta. Jag tror att det ändå kom senare, efter att han blivit fylld av Anden vid Pingst. Så hur föder en phileo-herde och hur föder en agapao-herde? Precis som det är en skillnad mellan phileos broderkärlek och agapaos villkorslösa kärlek, är det en skillnad mellan bosko-födande och poimaino-födande. Judas talade om herdar som födde sig själv och ignorerade flocken. Han använder poimaino i detta avsnitt: Dessa åter smäda vad de icke känna till; och vad de, likasom de oskäliga djuren, med sina naturliga sinnen kunna fatta, det bruka de till sitt fördärv. Ve dem! De har trätt in på Kains väg, de har för löns skull störtat sig i Balaams villfarelse och har gått förlorade till följd av en gensträvighet lik Koras. Det är dessa som får hålla gästabud med er, där de sitter såsom skamfläckar vid era kärleks[agapao]måltider och oförsynt se sig själva till godo [poimaino] [föder och sköter om sig själv i stället för flocken].

De är skyar utan vatten, skyar som drivs bort av vindarna. De är träd som står nakna på senhösten, ofruktbara, i dubbel måtto döda, uppryckta med rötterna. (Jud 1:10-12). Förutom i dessa två verser i Johannes 21 där Jesus talar med Petrus om att föda Sina lamm och får på de två olika sätten för att betona kontrasten används bosko endast i kontexten att mata svinen! Läs själv (Matt 8:30 och 33, Mark 5:11 och 14, Luk 8:32 och 34 och Luk 15:15). Bosko var vad den förlorade sonen upptäckte att han höll på med när han till slut besinnade sig. Måtte dagens herdar av mekaniserad kristendom besinna sig. Ja, poimaino är vad Gud kallar oss att göra som Sina herdar. Det innefattar mer än att bara knuffa ner födan från en lastbil, som vår kära syster skrev, eller att mata svinen.

Det inbegriper att ta hand om dem och deras behov med personifierad omvårdnad som en tjänare tar hand om sin herres behov eller en hovdam betjänar en drottning. Det är ett liv av givande, inte tagande. Det är ett liv av att ge av dig själv utan inskränkning eller omsorg om dina egna behov. Denna ömsinta omsorg av en poimaino-herde är ovanligt i vår västerländska kultur i dessa dagar. Helgonen drivs in i matbåsen (kyrkan) för sin söndagsmatning i skiftgång… så synd om du behöver lite kvalitetstid och behöver personlig uppmärksamhet från herden… tiden är ute! Nästa! Du åker hem med fett drypandes ut från alla dina öppningar och det känns som att du blivit ”servad” precis som om du hade körts genom en snabbsmörjning. Svisch, pang-bom, tack så mycket frun! Få se nu, här är din räkning. Den uppgår till en tiondel av dina inkomster före skatt!

Här är några andra verser som använder det grekiska ordet poimaino som borde kasta ljus över denna viktiga skillnad mellan det likgiltiga bosko-matandet och den ömsinta omsorgen i poimaino. “Så ha nu akt på er själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt er till föreståndare, till att vara herdar [poimaino] för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.” (Apg 20:28).

”Var herdar [poimaino] för Guds hjord, som ni har i er vård, var det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.” (1 Petr 5:2). ”Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde [poimaino] och leda dem till livets vattenkällor, och ‘Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon’.” (Upp 7:17). Har du någonsin frågat dig varifrån deras tårar kom? Var var deras ömt vårdande poimaino-herdar när de var på jorden? Som du kan se är poimaino vad Jesus gör till och för oss som Sin flock. Det är som om Jesus frågade Petrus tre gånger, ”Agapao-älskar du mig, Petrus? Jag agapao dig! Är du villig att förneka all din egennytta och älska Mig mer än dessa… din båt, dina nät, till och med denna stora fångst du nyss fick? Petrus, phileo är inte tillräckligt för att vara en äkta herde för Mina får. Du sa att du aldrig skulle förneka mig, men jag ber dig att förneka dig själv!

Du måste ta hand om Mina får med agapao-kärlek så som jag har älskat dig. Ditt liv tillhör inte längre dig själv. Du kan inte längre klä dig i det du själv tycker om och kliva ut och pråla med dina prylar i din gamla naturs kraft. Du måste vara så bunden genom Min kärlek att du inte kan göra annat än lägga ner ditt liv för min flock och älska dem så som jag gör. Broderskärlek är inte tillräckligt. Den kommer att svika dig i detta verk. Du måste agapao Mig och min flock och bli en slav till dem alla, aldrig mer söka din egennytta. Du måste dö, Petrus. Din gamla människa kommer inte att klara examen i det som jag binder dig till och dit som jag leder dig.

” Här är en väldigt talande berättelse om hur mycket lärjungarna saknade agapao-kärlek. De [Jakob och Johannes] svarade honom: ”Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.” Men Jesus sade till dem: ”Ni vet icke vad ni begär. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?” De svarade honom: ”Det kan vi.” Då sade Jesus till dem: ”Ja, den kalk jag dricker ska ni få dricka, och det dop jag genomgår ska ni genomgå, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de ska tillfalla dem för vilka så är bestämt.”

När de tio andra hörde detta, blev de misslynta på Jakob och Johannes. Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: ”Ni vet att de som räknas för folkens furstar uppträder mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låter dem känna sin myndighet. Men så är det icke bland er; utan den som vill bli störst bland er, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er, han vare allas dräng. Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” (Mark 10:37-45) Du som vill vara främst – är du beredd att vara en ödmjuk tjänare till alla och kasta bort allt hopp om att ha ett eget liv? Eller omgjordar du fortfarande dig själv och går och leder flocken dit DU vill gå?

Om det är så – Jesus tar inte lätt på dina arroganta vägar med HANS får. Vi måste fråga våra egna hjärtan, ”Agapao-älskar vi vår Herre?” Om vi gör det kommer det att visa sig i hur vi behandlar Hans får. Om någon säger sig älska [agapao] Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som icke älskar [agapao] sin broder, som han har sett, han kan icke älska Gud, som han icke har sett. (1 Joh 4:20) I Kristus handlande med Simon Petrus ser vi hur en äkta herde skapas. Hur en äkta herde skapas I motsats till populära åsikter skapas inte äkta herdar i prästseminarier. Inte heller prästviger människor dem. De föds i kris. Så var fallet med Simon, kallad Petrus. Namnet Petrus är ett profetiskt namn som beskriver Guds kallelse och bestämmelse för Simon. När Andreas presenterade sin bror Simon för Jesus första gången såg Jesus bortom Simon av kött och blod, bortom den brokiga fiskaren med sitt oborstade yttre och sitt överilade och ibland tanklösa uppförande, mot en kallelse och bestämmelse som bara Han kunde se. Bara Han kunde se Petrus i Simon.

Då såg Jesus på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas” (det betyder detsamma som Petrus). (Joh 1:42). Senare får vi ytterligare en glimt av vad bestämmelsen och kallelsen som det profetiska namnet ”Petrus” hade i löfte. Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: ”Vem säger folket Människosonen vara?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.” Då frågade han dem: ”Vem säger då ni mig vara?” Simon Petrus svarade och sade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”

Då svarade Jesus och sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen. Så säger också jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar ska icke bli henne övermäktiga.” (Matt 16:13-18). Detta namn Petrus betyder “en sten” och betecknar visshet och ståndaktighet. Vi behöver inte läsa så långt i evangelieberättelsen för att upptäcka att Simon var allt annat än viss och ståndaktig. Det är faktiskt inte svårt att föreställa sig de andra lärjungarna fnissa dämpat varje gång Jesus kallade Simon ”Petrus”. Hur var det möjligt att denna impulsiva fiskare skulle bli en klippa?

Det började med en kris. I Lukas 22:31-32 varnade Jesus Simon för denna kris. Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få er i sitt våld, för att kunna sålla er såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” Jesus varnade Petrus och förmanade honom med avseende på prövningens natur som strax skulle komma. Det var en sållning. Sållning är processen när oönskade element avlägsnas från det dyrbara kornet. Det talar om separation. Sådant var fallet med Simon. Vi bör noga lägga märke till användandet av namnet Simon här, eftersom det repeterades två gånger för betoning, “Simon, Simon.” Simon måste sållas innan Petrus kunde komma fram.

För barriären mellan Simon och verkligheten av allt vad det profetiska namnet Petrus innebar var en vildmark av frestelser – en sållning, formgiven för att rensa Simons naturliga styrka, så att den skulle blåsa bort som agnarna på tröskplatsen. Genom att gå igenom denna av Gud bestämda renskrapning skulle Simon se hur totalt meningslöst försöket var att följa Jesus i sin egen själs styrka. I något som måste ha uppfattats som ett totalt tillstånd av misslyckande och skam och inte ha något som helst försonande värde alls skulle Simon lära sig att inte ha någon förtröstan till sitt kött. Han skulle lära sig att misstro sin egen föresats och orubblighet på samma sätt som han skulle misstro en lögnare eller tjuv.

Han skulle bli omvänd från en livskälla till en annan – från sin naturliga styrka till livet och tillflykten i Kristus. Sållningen Åh, hur Simon älskade herren! Om någon skulle följa Kristus ända till slutet så skulle helt visst Simon göra det! Men inte visste Simon att alldeles strax skulle det bli ett test, en sållning som skulle skaka honom ända in i hans innersta väsen. Herren hade förberett Sina lärjungar på Sin död på Golgata.

Därefter sa Jesus ”Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men framdeles skall du följa mig.” Detta störde Petrus och som vanligt talade han ut, ”Herre, varför kan jag icke följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig.” (Joh 13:37)

Jesus svarade Simon först med en fråga och sedan med ett svar. (Joh 13:38) Matteus redogör för Petrus respons. Petrus svarade honom: ”Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.” Sammalunda sade också alla de andra lärjungarna. (Matt 26:35)

Innan vi dömer Petrus alltför hårt bör vi minnas att alla de andra lärjungarna lovade samma sak. Men som vanligt gjorde ingen annan det med Petrus schvung. Vi kan berättelsen. Det skedde precis som Herren hade förutsagt. Petrus förnekade öppet Frälsaren – inte en gång, inte två gånger utan tre gånger.

Det såg ganska dystert ut för Petrus. Han hade inte bara misslyckats med att lägga ner sitt liv för Kristus utan till och med förnekat Kristus tre gånger, för att rädda det. Åh vilken skam! Simon hade rensats och agnarna, hans självförtroende och självtillit, hade blåsts iväg och Simon blev kvar att vältra sig i det ständiga minnet av sitt totala misslyckande. Jesus ord av hopp, “när du har omvänt dig, styrk dina bröder”, var helt bortglömda.

Det var absolut nödvändigt att Simons förtröstan på sin naturliga styrka, föresats och förmågor skulle svika honom. Simon, i sin egen styrka, kunde inte omfamna korset. Hans djärva deklaration ”även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!” ekade i hans sinne, i fördömande toner, som en efterhängsen och ständig påminnelse om hans svaghet. Simon skulle inte göra samma misstag två gånger.

Han skulle aldrig mer överskatta sin styrka och föresats. Men på just den dagen, då Jesus frågade honom de tre träffande frågorna, skulle Simon bli svårt frestad. Jesus skulle pröva Simon, och ge honom alla möjligheter att upprepa de där fatala orden. I konversationen nedan är det två olika grekiska ord översatta till “kärlek” – agapao och phileo. Agapao är kärlek i dess högsta uttryck – en offrande kärlek, där den som älskar ger sitt allt för de älskade. ”Ingen har större kärlek (agape) än att han ger sitt liv för sina vänner.” (Joh 15:13).

Phileo är ett ord som är mycket svalare i intensitet, vilket betyder tillgivenhet – en känsla av vänskap. Med detta i åtanke, låt oss lyssna, eller hur? Jesus: “Simon Johannes son, agapao du mig? Älskar du mig med en offerkärlek, så innerlig att du skulle lägga ner ditt liv för mig? Älskar du mig mer än resten av dessa, dina bröder?” Simon: “Ja Herre, du vet att jag phileo – har en vänskaplig tillgivenhet – till dig.” Jesus: “Föd då mina lamm.” Jesus: “Simon Johannes son, agapao du mig? Älskar du mig med en offerkärlek, så innerlig att du skulle lägga ner ditt liv för mig? Simon: “Ja Herre, du vet att jag phileo – har en vänskaplig tillgivenhet – till dig.” Jesus: “Ta då hand om mina får.” Jesus: “Simon Johannes son, phileo du till och med mig? Har du till och med en vänskaplig tillgivenhet till mig? Simon: “Herre, du vet allting.

Du vet att jag phileo dig! Du vet att jag har en vänskaplig tillgivenhet till dig!” Jesus: “Föd då mina får.” Lägg märke till att Jesus börjar varje fråga med en påminnelse om Petrus skröplighet och mänskliga svaghet, han till och med påvisar hans härkomst, ”Simon Johannes son.” Ingenstans i detta samtal hänvisade Jesus till Simon som Petrus. Jesus riktar tydligt Simons uppmärksamhet till källan till problemet, dvs. ”Simon Johannes son”. ”Det som är fött av köttet är kött.” Inget kött skall berömma sig i Guds närvaro. Även om man skulle offra sin kropp till att brännas, är det ingenting, om det inte är motiverat av Guds agapekärlek.

Jag tror inte vi riktigt förstår positionen Petrus var i här. På grund av sitt tidigare misslyckande vågade inte Simon använda ordet agapao. Han hade redan här bevisat att han misslyckats. I stället använde han det mindre ordet phileo. Det finns inget tvivel om att Simon var Kristus vän. Men med en agapekärlek – en offrande kärlek – en kärlek uttryckt i att lägga ner sitt liv för en annan? Inte ännu!

Sedan sa Jesus något till Petrus som för mig under flera år tycktes vara helt ur sammanhanget. Jesus såg in i framtiden och försäkrade Simon att det skulle komma en tid när han skulle upphöja Gud genom att lägga ner sitt liv för Honom. Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre, omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du blir gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.” Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrus skulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: ”Följ mig.” (Se Joh 21:15-19)

Simon kunde aldrig lägga ner sitt liv för Jesus men Petrus kunde det, och gjorde det. Så småningom skulle Petrus glatt lägga ner sitt liv för sin vän Jesus. Traditionen säger att när han var ”gammal” var han verkligen ”bunden” och förd dit som han tidigare inte hade kunnat gå – till korset. Efter att i flera år omfamnat korset i sitt hjärta, hände det sig på just den dagen i Rom att Petrus hängde på ett verkligt kors, helt och hållet för kärleken till sin vän Jesus. Petrus resonerade att han inte var värdig att dö på samma sätt som Jesus gjorde, så han bad att få bli korsfäst upp och ner. Så det är med yttersta respekt som vi nu kallar honom ”Petrus”.

Vilken hängivenhet! Vilken större kärlek finns det än denna? Mer än någon annan apostel har Simons misstag ställts ut till beskådande, till och med dokumenterats i skrifterna för att läsas av generation efter generation. Det verkar som att ingen av Petrus dundertabbar har utelämnats. Var ärlig nu, visst har du ofta låtit dig tröstas av Petrus misstag? Det har jag! En titt på Simon och vi vet att det finns hopp.

Men vi ser även metoden, de grundläggande medlen, genom vilka Gud skapar milda herdar av grova gamla fiskare. Detta sållande av Simon presenterar en levande bild av hur Gud fortsätter att sålla dem som Han har kallat, förutbestämt och förhärligat – så att de kan bli till större tjänst till den Högste Herden (Jesus) och Hans får. Dessutom är Simons förnekande av Kristus typiskt för mycket av det som pågår i kristna kretsar idag, som på samma sätt står i köttets styrka, undviker korset; saknar den andliga styrkan som behövs för att verkligen “styrka bröderna.” Resultatet av den religiösa människans välmenta, Simon-aktiga ansträngningar att lägga ner sitt liv i tjänst för Jesus, att dö för Kristus, är att någonstans på vägen kommer han alltid att förråda.

Så snabbt hans djärva deklarationer bleknar till ett klagande över sin ombytlighet och sina misstag! Han lämnas att dra sig tillbaka i skam och tyst självförakt – att slicka sina sår och samla tillräckligt med mod för att göra ännu ett försök. Varför denna ständiga cykel med misstag? Svaret är enkelt. Köttet kommer varje gång att undvika korset. Åh, det kanske följer med, ett tag, på avstånd, men var så säker, när det sätts på prov kommer det alltid att välja att rädda sig själv. Trots skryt om sin självförnekelse och djärva deklarationer att följa med till vilket pris som helst, när korset nalkas, bleknar tillförsikten, och sedan, efter att ha dragit sig tillbaka på ett säkert avstånd, värmer det sig vid världens brasa – öppet förnekande Kristus.

Kära Bröder och Systrar, Kristus har sett er längtan att tjäna Honom och hans får men innan ni uppriktigt kan poimaino Kristus får, innan ni kan styrka bröderna, måste ni bli omvända. Ni måste genomgå sållningen, så att er naturliga Simon-aktiga styrka kan bli rensad och bortblåst av Guds Andes Vind. Så ni förstår kära bröder och systrar, herdar föds på tröskplatsen, inte på prästseminariet.

Översatt till svenska från engelskan av Maj – Lis Seppänen 7/12-09