4297-98 Pro – Kopto = Före + Hugga ner.

Det betyder att gå före och att rensa undan från vägen allting som kan hindra flyttas undan från vägen. Meningen är att folk obehindrat kunna gå framåt på vägen. (Utvecklas och växa i Herren)

Ordet (Prokope) betyder de pionjärer i armén som hade till uppgift att förbereda vägen genom att fälla träd med yxa och såg. De såg till att en väg kunde göras igenom en oigenomtränglig skog. Genom dessa pionjärer kunde man nu komma dit som det omöjligt att komma förut.

FIL 1:12 Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som har hänt mig snarare har lett till framgång (4297 Prokope) för evangeliet.

FIL 1:24 Men för er skull är det nödvändigt att jag får leva kvar. 25 Och då jag är övertygad om det, vet jag att jag skall leva och bli kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg (4297 Prokope) och glädje i tron.

1Ti 4:14 Försumma inte nådegåvan i dig (Charisma – Nyckeln) den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg.(4297 Prokope)16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig. (Bildligt: Öppna upp både för sig själv som för andra)

1Ti 4:14 Neglect not the gift that is in thee (Charis-ma – Nyckeln – Övernaturlig möjlighet = Se Dunamis) which was given thee by prophecy, with the laying on of the hands of the presbytery. 15 Meditate upon (Ta vara på – Glöm ej) these things give thyself wholly to them that thy profiting (4297 Prokope) may appear (to manifest or shine) to all. (inför alla eller i allt) 16 Take heed unto thyself and unto the doctrinecontinue in them: for in doing this thou shalt both save thyself, and them that hear thee. (Bildligt: Öppna upp både för sig själv som för andra)

Vi ser här att om vi skall kunna gå framåt med församlingen så krävs lydnad. Lydnad för vad du är kallad till och om vi lyder så kommer Anden att börja befria och öppna upp andra människors hjärtan. De som lyssnar (Hör) kommer också att kunna gå på vägen som röjs.

Den församling som börjar höra och göra måste fortsätta att höra och göra. Om inte detta sker så kommer heller inte vägen att röjas. Men de som hör kommer att gå vägen framåt rakt igenom svåra oigenomträngliga skogar och gå från härlighet till härlighet.

1 Tim 4:16 Timoteus skulle ge akt på 2 saker för att få se den här processen ske så han inte blev till en stötesten

  • Han skulle vakta på sig själv. (Jaget)
  • Han skulle vakta på undervisningen. (Evangeliet)

2 Kor 4:2 Nej, vi har frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå inte illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete. 3 Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finns det täckelset hos dem som gå förlorade. 4 Ty de otrognas (Olydiga – Otroendes) sinnen (Tankesätt och Hjärta) har denna tidsålders gud så förblindat, att de inte se det sken som utgår från evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, härlighet. 5Vi predika ju inte oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre, och oss såsom tjänare åt er, för Jesu skull. 6 Ty den Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han är den som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken. 7 Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och inte något som kommer från oss.

  • Här kan vi se hur Jaget gärna vill blanda sig med Budskapet
  • Paulus säger att skatten är i lerkärlet (bräcklighet – otillräcklighet – svaghet i sig själv)

Resultatet av ett sådant hopblandande blir att Guds kraft inte längre strömmar igenom oss.

2 Kor 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan. 4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus, 5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv. 7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? 9 Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar (Superöverlödar) då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet. (Från Kristi Ansikte) 10 Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten. 11 Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet. 12 Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga 13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. 2 Kor 4:1 Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte modet.

Slöjan här som skymde Herrens Härlighet och ljus är just en bild på hur Jaget blandar sig med Budskapet. Bilden är hämtad från händelsen när Mose skulle tala till klippan men istället slog han på klippan.

  • Det är en bild på att Gud slutar upp att bryta mark så man får bo kvar i öknen.

4 Mos 20:2 Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. 3 Folket klagade på Mose och sade: ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför HERRENS ansikte! 4 Varför har ni låtit HERRENS församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 5 Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka.” 6 Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem. 7 Och HERREN talade till Mose. Han sade: 8 ”Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till (om eller i enlighet med) klippan (Sela = uppståndne Jesus) inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka.” 9 Då tog Mose staven som låg inför HERRENS ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: ”Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?” 11 Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka. 12 Men HERREN sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte litade (trodde) på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.” 13 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN och där han bevisade sig helig bland dem.

  • V 2 – 5 Församlingen är nära att ge upp.
  • V 6 Mose tar emot ljuset av Herrens härlighet i ansiktet
  • Här sätter alltså Mose på sig ”Täckelset”
  • V 8 Han (Tjänaren) skall tala om eller i enlighet med den uppståndne Kristus (Herren)
  • Han lyfter här upp sitt jag (starkt ledarskap) och slår klippan (Herren)
  • Vatten kommer ut ur klippan!(1 Kor 15:47)
  • V 12 Mose trodde inte på Herren (Jaget kom in i budskapet)
  • V 12 Han höll honom inte Helig (Oblandad)