Aphesis [Strongs G859] – en fullständig förlåtelse

Ef 1:7 I honom är vi friköpta (befriade genom lösen) genom hans blod (priset som betalades) och har förlåtelse [aphesis] för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Förlåtelse här är på grekiska aphesis [Strong G859] och betyder också frihet och befrielse. Det kommer från verbet aphiemi, att förlåta, sända iväg och lägga åt sidan eller bära bort. Jesus har handlat så med våra synder. Han har burit bort synden och ger en fullkomlig förlåtelse till var och en som omvänder sig till honom och bekänner sin synd och skuld inför Gud. Han ger en fullständig, total förlåtelse. Omvändelsen är ett viljebeslut och tron en gåva från Gud. Förlåtelsen tas emot i tro. Du är förklarad rättfärdig på grund av det Jesus har gjort på korset.

I gamla förbundet fanns hoppet om en kommande frälsning och förlåtelse från synd. Under den tiden uppmanades Israels folk att offra djuroffer som gav en tillfällig förlåtelse. Därför måste den upprepas som en påminnelse år efter år.

Heb 10:3 Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder. 4 Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder. 5 När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig. 6 Brännoffer och syndoffer gladde dig inte. 7 Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.

Gud hade ”fördrag” med synden. Inte så att han ursäktade den eller blundade för den. Men offren var djur och kunde inte befria. De var en förebild och påminde folket om att ett bättre offer krävdes. Det offret är Jesus Kristus.

Rom 3:25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade (hade fördrag) de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Han hade lämnat synder ostraffade eller haft fördrag med synden (1917 års övers), paresis som betyder att efterskänka eller att få strafflindring. De offren kunde inte utplåna synderna. Jesus kom inte för att fortsätta offra djur, utan han offrade sig själv och öppnade en ny och levande väg för oss, som vi får leva i. Jesus är vägen…

Heb 10:19 Bröder/systrar, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste 20 på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.

Heb 7:27 Han måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 Ty lagen insätter svaga människor till överstepräster, men det ord som bekräftades med ed och kom senare än lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

Därför finns en plats för varje människa att gå in på den vägen genom tron på Jesus. Där är allt redan övervunnit, till och med döden (evig skilsmässa från Gud), eftersom Jesus dog och uppstod och lever i evighet. Grundtextens ord för de troendes död (de avsomnade) betyder att somna in, inte att dö (skilsmässa från Gud), därför att det kommer en uppståndelse.

Det var det här som Israels profeter i gamla förbundet fick se in i och profetera om. De levde i tron på det. Därför kunde Israels folk redan då glädja sig och tacka Gud. Det var Kristi Ande (den helige Ande) i dem som uppenbarade en tid då inga djuroffer mer skulle behövas. En total befrielse väntar.

1Petr 1:10 Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De undersökte vem eller vilken tid Kristi Ande i dem visade på, när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa.

Matt 13:17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

Alla människor erbjuds att komma till Gud och få förlåtelse. Fienden, djävulen, vill till varje pris förhindra det. Han gör det genom att ljuga och anklaga för att få oss att tro att Gud inte vill förlåta, att synden är oförlåtlig och att vi aldrig kan bli fria. Om vi går på hans lögner vågar vi inte komma inför ”nådens tron”. Men Gud kallar oss att komma frimodigt!

Hebr 4:14 Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.

Det bästa vi kan göra är alltså att lyda Gud och gå frimodigt (ödmjuka oss) inför honom.
Vi människor kan ha svårt att både förlåta och glömma. När Gud säger att han har förlåtit är det ett faktum och vi kan tacka och ta emot i tro. Vi är skyldiga att förlåta därför att han har förlåtit oss och det är möjligt därför att Guds Ande hjälper oss att förlåta andra.

När Jesus dog på korset, dog han som ett rent och fläckfritt offerlamm. Han dog utan minsta antydan till oförlåtelse eller anklagelse mot allt förakt, hat, hån och all ondska som han blev utsatt för och bar på korset, det som omfattar alla våra synder – det bevisar att han förlåter och glömmer när vi bekänner våra synder.

Vid korset börjar ett nytt liv för oss och det är här vi får förlåtelse och nåd när vi misslyckas eller faller i synd.

Kan föräldrarnas synder drabba barnen?

5 Mos 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

Döden här, drabbar den som förkastar Jesu frälsning och förlåtelse. Det måste vi först ha klart för oss. Det andra som är tydligt i Bibeln är att var och en står till svars för sin egen synd, inte för någon annans!

Det finns de som påstår att du kan vara bunden av föräldrars och förfäders synder och måste bekänna detta för att bli fri. Det är en lögn som utgår från Lögnaren, djävulen. Han vill att du rotar i släkten och aldrig blir fri för det kan ju alltid finnas något som du missar… Bibeln är tydlig om det här i Hesekiel kap 18.

Hes 18:20 Den som syndar skall dö. En son (eller dotter) skall inte bära sin fars (eller mors/förälders) missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen. 21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö (synden utplånas och full förlåtelse ges till den som omvänder sig!).

2 Mos 34:5 Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut HERRENS namn. 6 Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: ” HERREN! HERREN! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet.” 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad.

Om var och en står till svars för sin egen synd, hur kan det stå att straffet drabbar barn och barnbarn? Förklaringen finns i deras eget val att följa i föräldrarnas synder. Ofta förvärras synden och ondskan i det fallet. Det framgår klart i Jesu ord till fariséerna:

Matt 23:29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar 30 och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod. 31 Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 Fyll då också ni era fäders mått! 33 Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna? 34 Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.

Dessa ledare vägrade att bekänna sin synd. De följde i spåren av tidigare generationer som förföljde, torterade och dödade Guds sändebud. Deras obotfärdighet ledde till något ännu värre: de dödade Jesus, Guds son, sin egen Messias! (De utlämnade Jesus att korsfästas av romarna därför att de inte hade makt att själva utföra dådet).

Det finns förlåtelse!

När Guds Ande ger oss ljus, inser vi att människan inte är god, som många vill påstå. Paulus, f d farisé som hållit lagen och alla föreskrifter och förlitat sig på sin egen ”mänskliga godhet” såg sig själv i den helige Andes ljus och utropade, efter sin omvändelse:

Rom 7:18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Inte ens med all vilja i världen kunde Paulus göra Guds vilja. Det måste ske med Guds kraft. Jesus vet vad som finns i människans hjärta och hur hjälplösa vi är utan honom. På grund av syndafallet och dess konsekvenser finns i varje människa samma benägenhet att korsfästa Jesus som hos fariséerna och de skriftlärde:

Matt 15:18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20 Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.”

Detta sa han till de judiska religiösa ledarna som var noga med yttre renhet och ritualer (religiösa handlingar) men som vägrade att erkänna sin inre orenhet. Men senare träffade Guds ord med sådan kraft genom den helige Ande så att många av dem omvände sig och bekände sin synd. De blev förtvivlade och förkrossade (syndanöd) när de insåg vad de hade gjort. De hade förkastat och dödat sin egen Messias och Herre, judarnas Konung!

Apg 2:36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias. ” 37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” 38 Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.
Apg 6:7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Guds förlåtelse är ofattbar för oss. Jesus förlät dem på korset och sa ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör!”  Ingen kan synda så mycket så att det inte finns förlåtelse och rening i Jesu blod.

Rom 5:20 Men dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, 21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

TACKA Jesus för fullständig förlåtelse för synd! Han både tar bort synden och glömmer den.

Heb 8:12 Jag skall i nåd förlåta dem deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.

Läs vidare om synd mot den helige Ande >> (När den är klar)

/Elvor Ohlin