H430
אלהים
‘ĕlôhı̂ym el-o-heem’
Plural of H433; gods in the ordinary sense; but specifically used (in the plural thus, especially with the article) of the supreme God; occasionally applied by way of deference to magistrates; and sometimes as a superlative: – angels, X exceeding, God (gods) (-dess, -ly), X (very) great, judges, X mighty.

Elohim kan översättas och beskrivas enklast som den som har drar upp alla gränser eller lagar och endast själv har rätt och auktoritet att utföra domen mot överträdelsen av dessa gränser.

På det sättet blir det enkelt att beskriva ordet rättfärdighet som betyder juridisk frikänd i en domstol nämligen inför Gud. Bara innanför domarens gränser råder hans rättfärdighet. Utanför hans gränser råder orättfärdighet. Världen är det område som ligger utanför hans gränser och är under domen.

Bara i Kristus är vi innanför hans uppsatta gränser och frikända från domen. Därför måste det i ordet tro ligga en övertygelse hos oss att börja röra på oss innanför hans gränser. Det är därför porten kommer före vägen för porten talar om en dom och vägen om tankesätt och handling.

Fariseerna sa med rätta: Endast Gud kan förlåta synder.

E-Sword JFB – Kommentarer.

God — the name of the Supreme Being, signifying in Hebrew, “Strong,” “Mighty.” It is expressive of omnipotent power; and by its use here in the plural form, is obscurely taught at the opening of the Bible, a doctrine clearly revealed in other parts of it, namely, that though God is one, there is a plurality of persons in the Godhead – Father, Son, and Spirit, who were engaged in the creative work (Pro_8:27; Joh_1:3, Joh_1:10; Eph_3:9; Heb_1:2; Job_26:13).