Kapitel 3
JERIKO
Profeten och hans tjänare lämnar Betel och går vidare till Jeriko. De flesta av oss tänker på Jeriko som platsen för Israels första och största strid i löfteslandet. Jeriko låg nära den plats där Israel tågade in i landet vid Gilgal. Det var en starkt befäst stad med stora murar som skydd. Det finns forskare som menar att Jeriko var den starkaste och mest befästa staden i Kanaan. Det var helt och hållet Herrens strid, som utkämpades här. Under sju dagar marscherade israeliterna runt Jeriko under tystnad, förutom att man blåste i basuner. På sjunde dagen marscherade Israels barn sju gånger runt staden. Efter det sjunde varvet blåste man i jubelhornet med utdragen ton och upphävde ett stort stridsrop. Jerikos murar föll. Segern var omedelbar och fullständig. Rahab och hennes familj var de enda som skulle skonas på grund av hennes tro på Gud. Gud hade givit befallningen att hela bytet i staden var hans, allt silver och guld, koppar och järn. Allt annat skulle förstöras. Ingen fick tillåtelse att ta någonting av bytet i Jeriko.
Skriften säger att det fanns en man som hette Akan som inte kunde stå emot frestelsen att behålla en del av bytet. Han gömde undan något av det som tillhörde Gud under sitt tält och drog en omedelbar dom över sig själv, sin familj och även Israels armé. Berättelsen om bytet i Jeriko vill lära oss en allvarlig läxa: allt tillhör Gud. Om vi är förenade med Herren, så är han herre över allt i våra liv. Våra kroppar, våra hem, våra ägodelar, allt vi har och kommer att vara är Herrens ägodelar. ”Gud har köpt er och priset är betalt. Ara då Gud med er kropp och er ande, vilka tillhör Gud.” 1 Kor. 6:20 (KJV). Han har kommit för att bo i oss, eftersom vi nu är en del av hans kropp. Vi är Kristi kropp, men var för sig lemmar som är till för varandra (Rom. 12:5). Gud kanske väljer att använda något av det som han anförtrott till oss, vår kropp, våra finanser eller kanske vårt eget liv. Han kanske väljer att använda något eller alltsammans för att fullborda sin eviga plan. Vi har ingen rättighet att hålla tillbaka de ting som Gud väljer att bruka i sin tjänst. Ananias och Safira försökte göra det (Apg. 5) och fick Guds omedelbara dom över sig. Vare sig det gäller materiella ting eller ära, så är allt hans.
Var och en som ska bära Mästarens mantel måste gå till Jeriko. Ingen kan gå vidare till djupare uppenbarelse från Gud, förrän han varit där. Jeriko står för Herrens strid. Hövitsmannen över Herrens här kommer för att leda striden. Sju är Guds fullkomliga tal. Det talet står för hans vila. Hebreerbrevets författare uppmanar i det fjärde kapitlet alla kristna att gå in i Guds vila. I Guds vila rör vi oss enbart i Anden och inte längre i köttet. I Guds vila vandrar vi i tro. Hebr. 11:30 säger att genom tro föll Jerikos murar. Jeriko står för en äkta vandring i tro. Den som ska bära Guds mantel måste lära sig att vår kamp inte är en kamp mot kött och blod. Den är inte mot människor eller omständigheter. Striden är andlig. Jesus upplyste Petrus: ”Om du ska binda något på jorden, så måste det först vara bundet i himlen (den andliga världen). Om du ska lösa något på jorden så måste det först vara löst i den andliga världen.” Många kristna lever i nederlag på grund av att de strider mot kött och blod. De kämpar enbart en jordisk kamp. Om vi vill segra måste vi upptäcka Guds huvudplan. Gud utför allting enligt en plan som han fastställde före världens skapelse.
Om vi gör sådant som är i strid med denna hans plan spelar det ingen roll hur fina intentioner vi har. Vi kommer att hamna i konflikt med Gud och han vinner alltid. Sann tro är också ett av självförnekelsens steg. Gud menade aldrig att vi skulle kunna utnyttja tron som vi ville. Somliga i vår tid har den uppfattningen att tron är en kraft som vi kan använda för att få vad vi vill från Gud. Hur bekväm är inte denna lära för köttet.
Ibland framställs tron som en kraft som människan äger, en kraft som får Gud att göra stora saker för människan. Jag har hört troende som har skrutit över att de kan befalla Gud att göra saker. De tror att detta är sann tro. Bibeln däremot framställer inte tron på det sättet. Det största troskapitlet i bibeln visar oss att det är Gud som ger tro. Gud uppenbarar . först sin vilja och sedan agerar människan utifrån det. Det är tro; en tillit och överlåtelse åt Guds uppenbarelse. De som vill bära Guds mantel måste ha en rätt förståelse av vad tro innebär. Hebr. 11:1 beskriver tron: ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.” Tron är inte ett resultat av kunskap. Den är inte en slutsats vi dragit genom förståndsresonemang. Tron har inte ens med vårt förstånd att göra, utan med vår ande. Johannes säger att ingen kan komma till Gud, utan att Guds Ande drar honom.
En människa kan inte resonera sig fram till frälsningen. Bibeln bekräftar denna process. Det står att det är Guds vilja att alla människor ska bli frälsta, men det är den helige Ande som gör detta till en verklighet. All tro börjar i Guds hjärta och överförs sedan till vårt hjärta genom den helige Ande. Det var Guds idé, innan den blev vår. Det mest underbara med tron är att det är Guds sätt att involvera människor i sin eviga plan. Ar det inte fantastiskt att Gud har lagt ner tro i människor för att verkställa sina segrar? Tro är det första som Gud behöver lära oss, när det gäller seger. Att vandra i tro betyder att du gör Herrens vilja och inte din egen. Det är tron som inbjuder Guds närvaro i en viss situation. Gud sa till Josua när han skulle föra in förbundsarken i striden. Segern är alltid säkrad när Gud kommer med sin närvaro.
Det finns ett par berättelser i bibeln som kan hjälpa oss att förstå tron lite bättre. Davids mest berömda strid var mot Goliat, den filisteiske jätten. David klargjorde för jätten att striden var Herrens: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i Henen Sebaots namn.” 1 Sam. 17:45. Berättelsen säger att jätten föll för Davids slunga. Hela Israel fruktade för Goliat. Han måste ha varit en skräckinjagande syn. Men Davids ord visar att han hade sina ögon på Gud i stället för på jätten. Fruktan jämför alltid jättar med oss själva. Tron jämför alltid jättar med Gud. Vilken liten ynkling Goliat var jämfört med Gud. Tron smörjer våra ögon till att se Gud i varje motgång. Det är ingen idé att försöka åstadkomma tro eller att arbeta upp den. När Herren sänder ut dig ger han dig den tro som behövs för att du skal kunna utföra ditt uppdrag.
En annan berättelse i Gamla Testamentet handlar om Gideon. Gud kallade Gideon att leda en liten trupp soldater för att strida mot en oerhört stor skara midjaniter. Det var verkligen en märklig strid. Gideons armé hade basuner och facklor övertäckta av lerkrukor. I rätt ögonblick krossade de alla lerkrukorna och blåste i basunerna. Facklorna började lysa och de ropade: ”Herrens och Gideons svärd!” Midjaniterna blev förvirrade och slog ihjäl varandra.
Kristi liv finns i varje kristens hjärta. Hans liv är alla människors ljus. Sann tro är att vara beroende av Herren för att vinna striden. Hans liv är vår seger. Tron säger: ”Jag ska svinga svärdet, Herre du får se till att det träffar målet! ” Tron basunerar ut: ”Striden är Herrens ! t’ och han förlorar aldrig. Gud sa till Gideon att orsaken till att det skulle vara en liten här med endast 300 män, var för att Israel inte skulle kunna skryta över sin egen styrka. Gud ville inte att israeliterna skulle tro att de hade befriat sig själva i egen kraft. De behövde veta om att det var Gud som gav segern. Striden var Herrens. Midjaniterna blev besegrade. Tron lär oss att enbart lita på Gud och aldrig på köttet. När ljuset från Guds liv lyser genom våra krossade kärl, besegras fienden. Gud har en evig plan. Han känner till slutet från början. Guds förutvetande gör att han redan i förväg kunnat se alla händelser i tiden. Vi människor förstår saker utifrån vår tidsaspekt. Vi talar om i går, i dag och i morgon. Men Gud såg alltsammans före världens skapelse. Han vet vad som kommer att hända i morgon och vilka planer han har för den dagen. Om vi lyssnar till Gud som känner till morgondagen, vandrar vi i tro. Gud kunde ha gjort allt själv.
Han kunde ha dödat Goliat med en blixt från himlen. Han kunde ha gjort en öppning i marken och uppslukat Jeriko. Han kunde ha sänt en plåga över midjaniterna. I stället ser vi hur Gud i samtliga dessa fall använder sig av människor. Gud verkar genom människor. När vi som människor ser Guds verk ger vi honom äran. Det är lovprisning som är det verkliga bytet i Jeriko. Ara och härlighet är något heligt för Herren. Allt lov, all ära, all härlighet tillhör Gud. Människor är endast instrument i Guds hand. Kan penseln skryta inför konstnären och säga: ”Se vad jag har målat”? Kan skalpellen säga till kirurgen: ”Vilken fin operation jag har utfört”? Naturligtvis inte! Inte heller kan en människa som blivit utvald och smord av Gud, lägga beslag på något av Guds ära. Andå finns det alltid några som precis som Akan vill smaka eller röra vid bara lite av Guds ära. Kom ihåg att Gud vill inte dela sin ära med någon annan. Varje människa som varit trofast mot Gud ska bli belönad för sin trofasthet en dag. Men äran tillhör Herren. Den som handlar i tro vet att han gör Faderns vilja. Han vet att han fått kraft från den helige Ande för att kunna utföra uppdraget. Han är endast ett instrument i Guds hand. Vilket utrymme finns det då för att förhärliga oss själva?
Namnet Jeriko betyder vällukt, precis som från en blomma, en krydda eller en frukt. När Gud börjar fostra oss för att föra oss till kristen mognad, så reagerar vi inte alltid på det sätt vi borde. När du går in i en hiss finns det två valmöjligheter: ”Upp” eller ”Ned”. På samma sätt är det med Guds fostran. Det finns alltid två möjligheter: Upp eller Ned. Under många år var jag förvånad över att så många av Guds barn aldrig växte andligen. Tvärtom verkade det som om många kom längre bort från Gud. Men den helige Ande började ge mig ljus över detta utifrån liknelsen om sådden i Matt. 13. Det centrala i denna liknelse är att säden inte alltid faller i god jord. En del säd föll vid vägkanten där fåglarna åt upp den. En del föll på stenig mark där den snabbt växte upp, men när solen blev het, dog den eftersom den saknade djupa rötter. En del föll bland törnen som kvävde säden innan den blev mogen, En del säd föll i god jord och bar mycket frukt. Lägg märke till att säden som föll på stenig mark och säden som föll i god jord fick lika mycket solljus. Solljuset fick säden att dö på ett ställe, samtidigt som den fick säden att bära rik skörd på ett annat ställe. Skillnaden mellan liv och död var storleken på rötterna. Roten är den del av plantan som inte syns. I varje kristen måste det finnas ett fördolt liv av bön och överlåtelse till Gud. De kristna som inte lyckas utveckla detta fördolda liv kommer aldrig att nå fram till den punkt då de börjar bära andlig frukt. Jesus sa att det var förföljelse och lidande som dödade den ena plantan. Förföljelse och lidande möter alla kristna, men för dem som är rotade i Herren leder detta enbart till att de kommer närmare Gud, medan en ytlig kristen ofta drivs bort från Gud av motgångar.
1 4 Mos. 13 och 14 hade Gud sagt till Israels barn att de skulle inta Kanaans land. De sände tolv spejare in i landet. Två kom tillbaka och gav en god rapport, tio talade illa om löfteslandet. Israel trodde på dem som gav en dålig rapport om landet och sa nej till Gud. Allt som behövdes för att kunna tro och vinna seger fanns där. Gud hade talat, de visste att det var hans vilja. Han hade lovat gå med dem och driva ut kananéerna. Men de begränsade Israels Helige genom sin otro. Det kan inte finnas otro förrän man vet att Gud har talat. Israel tvivlade inte på Guds existens eller verklighet. Men de trodde inte att han kunde klara av att föra dem in i löfteslandet. De två möjligheterna – tro och otro – är knapparna till ”Upp” eller ”Ned” i den andliga hissen. När det finns förutsättningar för tro, finns det också möjligheter till otro. När möjligheterna finns att komma närmare Gud, finns även faran där att hamna längre bort från Gud.
Gud tillät Israels förste kung, Saul att bli testad. Saul tryckte på ”Nedknappen och resultatet blev att Samuel sa till Saul: ”Du har inte hållit det bud Herren, din Gud, har gett dig. Annars skulle Henen ha befäst ditt kungadöme över Israel för evig tid. Men nu ska ditt kungadöme inte bestå.” 1 Sam. 13:13-14. Det fanns en möjlighet för Saul att välja ”Upp” eller ”Ned”. Det skulle vara underbart om solen alltid sken och himlen alltid var blå när vi står inför valet. Tyvärr fungerar det inte på det sättet. Det är vanligtvis under stridens hetta eller i den mörkaste timman, som vi måste trycka på någon av de två knapparna i vår andliga hiss. Under årens lopp har jag lagt märke till att när Gud vill befordra oss i sitt rike, sker det vanligtvis medan vi befinner oss i elden. Den person som under stridens hetta eller under den mörkaste timman väljer att gå vidare med Gud, är en människa som Gud kan lita på. De flesta människor skyr elden, men det är just genom den som vi blir upphöjda. De tre hebréerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego blev befordrade genom eld (Dan. 3). Fem underbara saker hände de tre männen: 1. De som kastade dem i elden dog, 2. Det enda som brann var repen som band dem. 3. De fick möta Herren. 4. Gud blev ärad. 5. Sadrak, Mesak och Abed-Nego blev upphöjda i riket. Gud tillåter elden att pröva våra liv för att rena och avskilja slagget från guldet i oss. Det som kastat dig i elden dör. Det enda som brinner upp är det som binder dig. Gud uppenbarar sig själv. Han blir ärad och han för oss upp på en högre nivå av mognad.
I prövningarna avslöjas det hur vi reagerar. Gud arrangerar varje prövning så att slagget, dvs de Det är när vi prövas som vi upptäcker så mycket hos oss själva, sådant som vi aldrig vetat om tidigare. Gud för ”dolda fickor” av själviskhet upp till ytan och avslöjar dem. De områden av vår köttsliga natur som ännu ej dödats av den helige Ande, ska komma upp till ytan. kärlek som kommer från adamsnaturen i oss kan mycket väl se ut som Guds kärlek, och mänsklig frid kan uppträda som Guds frid till dess personen i fråga får ”ett slag på högra kinden” eller ”tvingas att följa med en mil (Matt.5) Guds liv reagerar utifrån kärlek, men adamsnaturen utifrån självupptagenhet. Motgångar avslöjar vanligtvis detta mycket snabbt. Det verkar som om Gud ständigt försöker avslöja självlivet som behöver korsfästas. I prövningarna förs den dolda adamsnaturen i oss upp till ytan, så att vi ska kunna förstå vad Gud arbetar med i våra liv. Detta är aldrig fördolt för honom, men vi själva tycks inte vara medvetna om hur mycket av vår gamla natur som finns kvar inom oss.
En gång följde jag med en man för att skaffa bete att fiska med. Jag såg inga maskar någonstans. Mannen tog en såg och åstadkom ett skärande ljud mot ett ungt träd. Strax kryllade hela marken av maskar som försökte fly undan vibrationerna och det skärande ljudet. Det tog inte lång stund att fylla hinken. Gud vet var maskarna finns i våra liv och han vet precis hur han ska få upp dem till ytan. Bara när vi har stått ansikte mot ansikte med den gamla naturen inom oss, är vi villiga att bekänna den och förneka den för Kristi skull. På så sätt åstadkommer Gud en äkta befrielse från adamsnaturen i våra liv och det är då korset blir en praktisk erfarenhet för oss. När Kristi liv fått fylla del efter del av våra liv, kommer det att utgå en ljuvlig doft från vårt innersta, vilket är behagligt för Gud. Om adamsnaturen fortfarande finns kvar, kommer en atmosfär av mörker att märkas över våra liv. När Kristi liv har fått ersätta Adams liv, så kommer en himmelsk väldoft att spridas från oss oavsett hur svåra omständigheterna är.
I Jeriko finns det alltså två möjligheter. Om vi är villiga att förneka oss själva genom den helige Andes kraft, kommer en vällukt som behagar Gud att utgå från våra liv. Om vi däremot har flytt undan Guds fostran och inte låtit honom ta itu med adamsnaturen i oss, kommer mörkrets gärningar att uppenbaras, speciellt när motgångarna kommer. Ingen gudsmänniska kan gå vidare i vandringen med Gud förrän hon underordnat sig Herrens verk i Jeriko. Jeriko betyder ”väldoft”. Beviset på att vi är redo att gå vidare från Jeriko är den ljuvliga väldoft, som vittnar för alla människor om Guds kärlek. Trons väg är lydnadens väg. Det är även ett av stegen i självförnekelsen. I Jeriko lär vi oss att vi enbart är ett redskap i Herrens hand och att all ära tillhör honom. Vi måste säga nej till den minsta del av den ära som tillkommer Gud. Om vi verkligen lär oss denna tros läxa, trycker vi på knappen uppåt och kommer närmare honom. Jeriko är självförnekelsens femte steg
