KAPITEL 4
JORDAN OCH ÖKNEN
När vi går vidare i berättelsen ger sig profeten och hans lärjunge av till Jordanfloden. Elia tar av sig sin mantel och slår på vattnet. Jordan öppnar sig och de två männen går på torr mark över floden, in i öknen. Namnet Jordan betyder ”nedåtstigare”. Jordanfloden har sin begynnelse högt uppe bland Hermons berg och rinner nedåt till en nivå nästan 400 meter under havsytan, för att slutligen rinna ut i Döda Havet. Den människa som följer Herren kommer att erfara att hans eget liv kommer att likna Jordanfloden. Johannes Döparen uttryckte det på följande sätt: ”Han skall bli större och jag bli mindre.” Joh. 3:30. Detta är Guds formel för andligt liv. Om vi vägrar att bli mindre, kommer han inte att bli större. Han blir större i samma utsträckning som vi blir mindre. Jordan är det sjätte steget och själva kärnan i självförnekelsen.
Elia och Elisas gick över Jordan på ett övernaturlig sätt. Det verk som Gud utför i våra liv och som gör att självlivet förminskas, är övernaturligt. Den sanna styrkan till självförnekelse kommer genom den helige Andes kraft. Det är ingenting som vi klarar av oss själva. Gud måste uppenbara för oss att vi inte kan göra det som han redan har gjort. Paulus säger att vi i dopet redan är döda och begravna med Kristus, och uppstått igen till att leva i ett nytt liv, (Rom. 6:4). Han hänvisar till vår död som något som redan ägt rum. I Efesierbrevet skriver Paulus att vi inte enbart är döda i Kristus, utan även är uppväckta med honom och sitter på hans högra sida i himmelen, (Ef. 2:6). För att kunna förstå detta, måste vi se skillnaden mellan tid och evighet. När Gud vilade på den sjunde dagen, hade han avslutat allt. I Guds ögon var allt färdigt, från syndafallet till den slutliga domen. Evigheten är inte oändlig tid. En dag kommer en ängel att förkunna att tid inte längre kommer att finnas. I ”tiden” talar vi om forntid, nutid och framtid. I evigheten förstår Gud allting i ett enda ögonblick. De Vern Fromke illustrerade en gång detta med en berättelse om två pojkar som tittade på en parad. Den förste pojken iakttog paraden genom ett kvisthål i en plankvägg. Det enda han kunde se var det som passerade förbi honom just då. Den andra pojken hade klättrat upp på hustaket och han kunde se hela paraden från början till slut. Gud ser allt som avslutat medan vi, som befinner oss i tiden, enbart ser det som händer just nu.
På korset dog vi med Kristus (Rom. 6:3). Ändå säger Paulus i Rom. 8: 13, att detta dödens verk genomförs praktiskt i våra liv här och nu genom den helige Ande. Denna dödsprocess är en trossak. Den helige Andes uppgift är att hjälpa oss att förneka oss själva, ta vårt kors och följa Kristus. Vi behöver få Andens uppenbarelse om Guds fullbordade verk inom olika områden av våra liv. När vi tar emot den uppenbarelsen, upptäcker vi att just den delen av vån kött som vi kämpat med i åratal, besegras i ett ögonblick av den helige Ande. Paulus skriver i 2 Kor. 3 : 18 att vi förvandlas från härlighet till härlighet genom att skåda Herrens härlighet. Det enda Gud behöver göra för att ge fullkomlig seger i vår ande, vad det än gäller, är att uppenbara för oss det som han redan ser som fullbordat. En blick räcker. Liv kommer till vår ande och döden går över vår gamla natur.
Det finns alltid sådana som envisas med asketisk stränghet som ett medel för att döda köttet. Det är enbart köttets sätt att försöka uppnå andlighet. Denna metod avslöjar sig alltid i form av andligt högmod. Strängheten kan yttra sig i stark lagiskhet, extrema fastor och långa böner, i att man söker sig till klosterlivet eller går med i en religiös orden. Allt detta är dock ingenting annat än köttet som försöker avliva sig själv och korsfästa det som Kristus redan dödat. Köttet kan inte korsfästa köttet. Jordanfloden, ”nedåtstigaren”, är en bild på den helige Andes övernaturliga verk att kontinuerligt förminska vårt eget liv och föröka hans liv. Vid Jordan förnekar vi vårt liv och ersätter det med hans.
ÖKNEN
På andra sidan Jordan låg öknen. öknen var en hemsk upplevelse i alla israeliters minne. De hade stora svårigheter att komma ut ur öknen efter uttåget från Egypten. Det tog fyrtio år. Elisa måste ha tänkt att han gick bakåt istället för framåt. Guds rike är helt annorlunda än denna världens system. I Guds rike kommer man uppåt genom att stiga ned. Man vinner genom att förlora, man behåller det man ger bort, och man erövrar genom att kapitulera. Gud kallade Abraham att offra Isak på Moria berg. Isak var löftessonen som Gud givit Abraham. Abraham hade nöjt sig med Ismael. Isak var en gåva från Gud och nu begärde Gud att Abraham skulle ge Isak tillbaka till honom. När Abraham höjde kniven för att slakta sin son, hindrade Guds ängel honom och försåg honom med ett ställföreträdande offer. Abraham fick se en vädur som hade fastnat med sina horn i ett snår. Hebreerbrevet säger att Abraham redan hade slaktat Isak i sitt hjärta. Det var inte Isak Gud ville ha, utan Abrahams kapitulation. Omedelbart efter dessa händelser började Gud infria några av sina största löften till Abraham och Isak. Abraham besegrade de områden i hans kött som hindrade Guds löften från att fullbordas. Han segrade genom att ge upp. Öknen är platsen där kapitulation, fullständig kapitulation äger rum. Alla gåvor, alla talanger, all tjänst, alla löften, allt måste lämnas till Herren.
Genom denna kapitulation avlägsnar Gud all inblandning av köttet från gåvan. Om du vill bära hans mantel, kan enbart Guds vilja, Guds syften och Guds väg gälla för ditt liv. Gud måste veta att du älskar honom av hela ditt hjärta, ditt förstånd, din själ och din kraft. Vi kan inte älska vänner, tjänst, gåvor, talanger eller löften mer än vi älskar Gud.
Elisa är inte den enda i bibeln som blivit smord i öknen. Öknen är platsen för starka smörjelser. Jesus blev smord i öknen. Mose blev smord i öknen. Gud smörjer oftast sina tjänare på den plats där de är ensamma med honom. Elia frågade Elisa: ”Vad är det egentligen du vill?” Elisa svarade: ”Jag vill ha en dubbel arvslott. ” Den gamle profeten säger eftertänksamt: ”Du har bett mig om något svårt. Men om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig kommer du att få det. Om du inte ser mig, kommer du inte att få det.”
Vad menar profeten med: ”Om du ser mig när jag blir tagen ifrån dig”? Att förstå detta är att förstå hemligheten bakom all sann smörjelse. Allt som Elisa län sig kommer nu fram i ljuset. Om han slarvat i sin vandring med Gud, om han levt halvhjärtat, halvöverlåtet och ljumt inför Herren, kommer han inte att vara en man som ”kan se”. Om han däremot har lärt sig att låta den helige Ande tillämpa alla lärdomarna han fått under vandringen från Gilgal till Jordan, är han redo för att ta emot manteln efter Elia. Han måste ha vision. En äkta vision är aldrig detsamma som ambition eller själviska begär att använda Guds kraft för att bygga sitt eget rike. Sann vision är att se Guds plan, Guds vilja och Guds syften och att överlåta sitt liv för att fullborda detta. Människor som har en sådan vision kommer utan tvekan att få andlig insikt från Gud.
Uttrycket ”en dubbel arvslott” har en mycket speciell betydelse. Det fanns på den tiden en sed att den äldste sonen fick dubbelt så stor del av arvet. Detta kallades för den förstföddes arvslott. Det var det som Elisa bad om. Gud hade kallat honom att fullborda Elias tjänst. När Elia är på väg att bli upptagen i en stormvind, vill Elisa ha mer än enbart vilken tjänst eller smörjelse som helst. Han vill ha Elias tjänst. Han vet inte att det är exakt det som Gud har kallat honom till. Det var det Gud hade i tanken den dag Elia första gången rörde med sin mantel vid Elisa. Gud har fått göra stora ting i Elisas hjärta och han vill nu enbart ha det som verkligen behagar Gud. Det är böner som denna som garanterat blir besvarade. När de går vidare kommer en vagn av eld och skiljer Elia och Elisa från varandra. Elia rycks upp av en stormvind. Elisa står och spejar mot himlen och ropar högt: ”Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare! ” Elia var borta. Ned från himlen faller Elias mantel. Elisa plockar upp den, river sönder sina egna kläder och axlar Elias mantel.
Här behöver vi återigen göra en genomgång av självförnekelsens sju steg:
Det första steget är att förneka kärleken till världen och i stället välja att älska Guds rike.
Det andra steget är att förneka att tjäna oss själva och i stället välja tjänarskapets mantel för att göra tjänst inför Gud.
Det tredje steget är att välja att leva till Guds behag och att neka köttet sådant som är en vanäraför Guds rike.
Det fjärde steget är att välja att bygga ”på klippan” med uppenbarelser från Gud och aldrig på goda idéer eller religiösa uppfattningar.
Det femte steget är att vandra i sann tro och ge all ära till Herren – att förneka sig själv och egen ära.
Det sjätte steget är att helt och hållet välja hans eget liv och förneka allt som kommer från vårt eget liv, både det goda och det onda.
Det sjunde och sista steget är att ge tillbaka till Gud även våra gåvor, tjänster och naturligtvis andliga ambitioner och i stället enbart välja Herrens tjänst.
Den sista handling som föregår smörjelsen över Guds tjänare innan Gud kan bruka dem som han vill, är att de river sönder sina kläder. Elisa rev sönder sin mantel i två stycken, kastade den från sig och tog sedan på sig Elias mantel. Om Elias mantel skall kunna överföra vår Herres egen smörjelse och tjänst till oss, måste vi först riva sönder vår egen. Alla som har följt Herren har haft en ambition eller uppfattning om vad de ska göra när de slutligen får Guds smörjelse. Döden måste gå över varje dröm, ambition och önskan som har kommit från vån eget självliv. Allt sådant måste rivas mitt itu och kastas bort innan du sätter på dig Herrens mantel. Gud kommer bara att smörja sådant i ditt liv som han kallat dig att göra. Detta är öknens självförnekelse. Paulus talar om Jesus som den förstfödde bland många bröder (Rom. 8:29), och han är verkligen den förstfödde i hela skapelsen (Kol. 1:15). De som vill vandra den förstföddes väg, måste komma ihåg att världen hatade honom. Världen förkastade honom och korsfäste honom. Om du är villig att gå den vägen, så har Gud en kallelse och en smörjelse för dig. Han söker efter sådana som vill ta emot manteln och fullborda Kristi tjänst på denna jord.
För att inte ge fienden något utrymme vill jag betona att manteln och smörjelsen är inga försök att bli lik Gud. Satan frestade Eva med att bli lik Gud. Det finns bara en Gud och vi är inte kallade att vara små gudar. Vår kallelse är att bli helt och fullt överlåtna. Att genom den helige Andes verk bli passande kärl genom vilka Gud själv kan betjäna de förlorade och lidande i denna värld. Vi blir en del av hans kropp, fullständigt lydiga hans vilja och önskan. Vi är ingenting. Han är allting. Jaget dör och han lever. Vi blir helt enkelt en förlängning av Kristi liv inom oss.
Människans problem började genom att hon försökte göra sig själv lik Gud. Den människa som strävar efter att bära Herrens mantel och håller fast vid att hennes självliv ska bli ”andligt”, upprepar samma misstag som Adam. Vårt liv kan aldrig bli andligt. Gud mäter andlighet i död, inte i grader av härlighet. Watchman Nee uttryckte det: ”Kristus är summan av all andlighet”. Sann andlighet är att det gamla livet har dött och att Kristi liv har blivit synligt i oss.
Profetlärjungarna tittade upp och såg Elisa återvända från Jordan. De sa: ”Elias ande vilar nu på Elisa.”
