KAPITEL 7
DE ÖDMJUKA
Köttet är väldigt stolt över sin egen andlighet. Det välkomnar varje möjlighet att kunna ta på sig en andlig klädnad. Det njuter av sin andliga kunskap och sin kunskap i skriften. Det kan även fasta två gånger i veckan och ge tionde. Det kan bedja långa vackra böner. Det kan ge till de behövande. Det går troget till kyrkan och älskar uppmärksamhet för sin andlighet och allt det gjort för församlingen. Det lever av människors upphöjelse och skarornas applåder. Jag har sett tillfällen då Gud kommit med ett stort bönesvar, och köttet var villigt att låta Gud nästan få halva äran för det. Jag har hört bröder gräla om vem det var som bad trons bön. En kväll såg jag flera kvinnor bedja för ett barn som de trodde behövde befrielse. Var och en av dem hävdade att de var ledda av Guds Ande att lägga sina händer på barnet. De började t.o.m. att knuffas och armbågas för att först få komma intill. Alla ville få äran för det som skulle ske.
Vi måste förstå att det var just det begäret efter Guds ära, som gjorde att Satan föll i synd. Längtan efter att bli lik Gud, är en längtan efter att få den lovprisning och den ära som tillhör honom. Det var just denna lögn som våra ursprungsföräldrar trodde på och därigenom uppfylldes av Satans begär. För att uppfriska minnet när det gäller målet för oss som kristna, låt oss återigen se vad som är den helige Andes huvudsakliga uppgift i det kristna livet. Hans uppgift är att åstadkomma mognad. Metoden är lärjungaskap. Paulus skriver i Fil. 2:5-8: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. The Amplified Bible tillägger: ”Låt honom vara ert föredöme i ödmjukhet. ” Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa, gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.” Paulus uppmanar oss att tänka som Kristus tänkte. Lägg märke till att verserna som följer sätter ödmjukhet i centrum. Jesus ödmjukade sig när han lämnade himlen. Han ödmjukade sig ytterligare genom att ikläda sig mänsklig gestalt. Hans slutliga handling av ödmjukhet var att lida döden på korset.
I Guds rike måste man gå nedåt för att komma uppåt. Under alla mina år som pastor har aldrig någon talat om för mig att de bett Gud om ödmjukhet. Jag känner människor som har fastat och bett om mirakel och sökt Gud för att få se tecken och under, men jag vet inte om någon som fastat och bett till Gud om ödmjukhet. Den lärjunge som vill gå där Jesus har gått, måste underordna sig det som den helige Ande gör för att skapa ödmjukhet i våra liv. Jesus har kallat sina lärjungar att komma upp till det som han steg ned till. Hans längtan är att vara den förstfödde bland många bröder (Rom. 8:29). Saktmod är kännemärket på en människa som lever i ödmjukhet. Ödmjukhet är det beskaste pillret att svälja för den yttre människan. Vi går miltals med omvägar för att slippa smaken av ödmjukhet. Vi är överlyckliga när vi hör någon tala vackra ord om oss, men vi står inte ut med att höra sådant som är förödmjukande.
Var och en som Gud ska kunna använda, måste specialisera sig på saktmod och ödmjukhet. Guds vrede är snabb och otvetydig mot dem som tar för sig av heliga ting. Hans ära är helig. Det tredje som korset åstadkommer är att den helige Ande skapar saktmod och ödmjukhet i oss. Saktmod kännetecknas av underdånighet och mildhet. William Barclay definierar saktmod som karaktärsegenskapen hos en människa som alltid är arg vid rätt tillfälle och aldrig vid fel tillfälle. Detta kan bara komma fram i oss efter det att den helige Ande praktiskt tillämpat korsets verk på våra liv så att våra känslor underställts döden. Då kan andens frukter börja manifesteras i oss.
Det finns en berättelse från Skriften som tydligt visar oss saktmod. Josef var den yngste bland många bröder i familjen och sin fars favorit. Han bar en speciell, färggrann mantel. Josef fick fantastiska drömmar. De var sanna, men de förödmjukade hans bröder. I sin ilska slet de äldre bröderna av Josef manteln och sålde honom som slav till en karavan som kom förbi. De sa till sin far att Josef hade blivit dödad av ett vilddjur och de visade honom hans mantel, som de hade doppat i blod. Snart fann han sig själv vara slav i Egyptens land. Vilket stort fall, från att ha varit sin fars favorit till att bli slav i Egypten. Det dröjde inte länge förrän han blev falskt anklagad för brott och ytterligare förödmjukad genom att kastas i Faraos fängelse. Det fanns bara två vägar ur fängelset: benådning eller död. Efter några år hade Farao en dröm, som ingen kunde uttyda. En man som tidigare varit Josefs medfånge och blivit benådad, kom ihåg hur Josef hade gett rätt uttydning åt en dröm han hade haft. Josef blev förd inför Farao och Gud uppenbarade drömmens betydelse för Josef. Farao blev så förtjust, att han gjorde Josef till sin närmaste man med makt att styra hela riket.
I denna berättelse finns alla ingredienserna i Kristi lidande. Josef blev slav, hamnade i Faraos fängelse och kom ut därifrån för att bli placerad bredvid Farao. Det är en förebild till Kristi ödmjukhet och död. Josefs frigivning ur fängelset och upphöjelse till att sitta bredvid Farao, är en bild av uppståndelsen och att Kristus blivit satt på Faderns högra sida. I berättelsen om Josef ser vi en beskrivning av saktmod och ödmjukhet. Josef är underordnad sin herre, han blir aldrig arg vid fel tillfällen. Han visar ingen vrede gentemot Potifar, sin husbonde, inte heller mot Potifars fru när hon ljuger om honom. Han visar inte heller någon vrede i fängelset, utan accepterar saktmodigt sitt öde, och försöker i varje situation att göra sitt bästa. Josef blir inte arg på Gud för att han honom hamna i svårigheter. När den helige Ande får verka saktmod i oss kan vi underordna oss Guds vilja, oavsett hur svåra omständigheterna verkar vara. Samtidigt uppmuntrar den helige Ande oss att göra det bästa av varje situation. Genom hela den här berättelsen är Josef förebild till Kristus. Kristus var underordnad sin Fader när han lämnade sin tron i härligheten och blev som en människa. Han underordnade sig ytterligare i döden på korset. Han blev offentligt förödmjukad och förkastad av dem som han kom för att rädda. Paulus påminner oss om att det var för att Jesus steg ned så djupt i ödmjuk lydnad till Fadern, som Gud har upphöjt honom och givit honom det namn som är över alla andra namn.
Josef blev också upphöjd från fånge till regent. Aven resten av berättelsen förmedlar ett starkt budskap. Efter en tid kom en stor hungersnöd över alla länder. En dag såg Josef sina bröder på marknadsplatsen. De hade kommit för att köpa säd i Egyptens land. I stället för att hämnas behandlade han dem med barmhärtighet och välsignelse. Men han avslöjade inte vid det tillfället att han var deras bror. Josef varnade dem för att komma tillbaka till Egypten för att köpa säd utan att ha med sig sin yngre bror Benjamin. Josef och Benjamin var helbröder, alla de andra var halvbröder. Benjamin var mycket älskad av sin far Jakob och enbart svälthot kunde få honom att tillåta Benjamin att följa med sina äldre bröder till Egypten.
När Josefs bröder slutligen återvände, inbjöd Josef dem allesammans till fest. Under festen sa Josef till sin tjänare att lägga ner hans egen silverbägare i Benjamins säck. Han ville genom denna list hålla kvar Benjamin i Egypten och befria honom från hans äldre bröder. Dessa hade behandlat Josef så grymt att han ville bespara sin yngre bror sådan vedermöda. När tjänarna letade igenom säckarna efter bägaren, hittade de den i Benjamins säck precis som planerat. Josef talade om för de andra bröderna att Benjamin måste stanna kvar i Egypten och bli hans slav. Juda gick fram till Josef och började vädja till Josef att släppa Benjamin. Han köpslog med Josef och bad om att få bli hans slav så att Benjamin kunde gå fri. Juda förklarade: ”Om pojken inte kommer hem till min far, kommer min far att dö av sorg.” Juda tiggde Josef om att låta honom få ta Benjamins plats. Josef såg då något hos sina bröder som han aldrig sett tidigare. De brydde sig mer om fadern och vad han älskade än om sig själva. Nu kunde Josef inte längre hålla tillbaka tårarna. Han skickade ut alla sina tjänare och avslöjade för sina bröder vem han var: ”Jag är Josef er bror!”
Det finns en mäktig andlig tillämpning på det här. Bröderna hade kommit till Egypten för att få säd. Josef hade gett det gratis till dem. I detta avseende var han deras frälsare. När det gällde Benjamin och deras återresa till Egypten hade han gett dem en befallning. I detta avseende var han deras herre. Först när han sett att de var villiga att ödmjuka sig och bli tjänare och sett att de brydde sig mera om sin far än sina egna liv, uppenbarade han sig för dem som deras bror. Saktmod innebär ett fullständigt underordnande under Guds vilja. Juda är villig att bli en slav för sin fars och sin yngre brors skull. Det är kärlek som driver honom att fatta sitt beslut, och det är detta underordnande som gör att Josef avslöjar vem han är för sina bröder. Det är när vi så ödmjukar oss under Guds vilja, som Jesus uppenbarar sig själv för oss, och vad som är ännu viktigare – genom oss. Kristus uppenbarad i oss är verkligen en andra uppenbarelse av Kristus.
Hela Kristi kropp behöver få en andra uppenbarelse av Kristus. Jesus vill bli den förstfödde bland många bröder. Men vi kommer aldrig dit, förrän vi blivit villiga att låta den helige Ande arbeta fram den ödmjukhet och det saktmod som gör att vi bara längtar efter hans vilja, hans väg och älskar honom mer än våra egna liv. Om vi vill bli en av hans bröder, måste vi älska Fadern så som han gjorde. Jag längtar efter den dag då Kristus kommer att uppenbara sig själv och säga: ”Jag är er bror!” Högmod är en oundviklig konsekvens av att upphöja sig själv över sina jämlikar. Allt som får oss att känna oss förmer än andra, stärker högmodet. Det kan vara att vi är rika, det kan vara att vi har makt, kunskap eller position. Det kan även vara vår sociala ställning. Om vi jämför oss själva med dem som är sämre lottade, kommer vi att ha högmod. Saktmod och ödmjukhet kommer av att vi jämför oss med Gud. Om vi har blicken på människor kommer det att skapa högmod. Om vi har blicken på Jesus, kommer vi att få ödmjukhet.
Kanske Gud behöver ställa samma fråga till oss som till Job: ”Var var du, när jag lade jordens grund?” Job 38:4. Jesaja säger att Gud mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar. Jämfört med honom är vi bara ett stoftkorn, som rymmer hans livsande. Om du vill äga sann ödmjukhet, sök då Gud för att få en vision av hans storhet och underordna dig hans vilja med glädje. Låt honom få hjälpa dig att göra det bästa utav även svåra situationer. Då blir Gud förhärligad och du kan ärva landet. Vi kommer som Guds barn i sanning att ”besitta jorden”. ( Matt.5:5 1917 ) Vi är skapade utav jordens stoft. Vi behöver be Gud hjälpa oss att ”besitta jorden”, så att Kristus kan bli synlig i vårajordiska kroppar. Saktmod och ödmjukhet är det tredje resultatet av korsets verk i våra liv.
