JP

KAPITEL 9
DE BARMHÄRTIGA
OCH DE RENHJÄRTADE

Vi behöver förstå att Gud inte är ute efter att förfina eller bättra på våra egna karaktärsdrag. Han försöker inte ge oss mer kärlek eller mer frid, utan en annan kärlek och en annan frid. Vårt största problem när det gäller korsets verk, är att vi redan har mer eller mindre av dessa goda egenskaper i våra liv, så vi tycker att det enda som behövs är en liten tillfällig förbättring. Men Gud är inte intresserad av att fullkomna våra egna dygder. Han vill ge oss egenskaper från sitt liv. Korsets verk kuvar och dödar våra liv, så att hans liv kan bli synligt i oss.

Jesus sa inte: ”Saliga de som sätter sig som domare över andra” eller ”Saliga de som fördömer andra för deras misstag”. Jesus sa: ”Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.” Johannes skriver i sitt evangelium om en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott. Hon fördes av sina anklagare fram till Jesus och kastades ned vid hans fötter. De religiösa ledarna på den tiden kände Jesus som en barmhärtig man, och de försökte använda denna egenskap hos Jesus, för att gillra en fälla för honom. De sa till Jesus: ”Mose lag säger att vi ska stena henne till döds, vad säger du mästare?” Jesus svarade inte på en stund. Han böjde sig ner och började skriva i sanden. Han skrev antagligen de andra buden.

Jag kan föreställa mig att efter varje bud han skrev, såg han med sin genomträngande blick direkt upp på den person som var skyldig till att ha brutit mot det budet. Sedan sa han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Joh. 8:7. Från den störste till den minste böjde alla som anklagat kvinnan sina huvuden av skam och gick därifrån. Bibeln säger att Jesus inte kom för att döma världen utan för att ge världen liv. Han kom inte för att sätta sig till doms över oss, han kom för att ge oss barmhärtighet. Om vi hade Herrens barmhärtighet, skulle korset verka djupt i våra liv. Det skulle ta itu med den del av oss som vill fördöma och sätta sig till domare över andra. Vi har blivit kallade till nådastolen, inte domarstolen. Många gånger har Herren talat dessa ord till mig: ”Döm inte, så blir ni inte dömda.” Han sa inte: ”Döm inte om du inte vet att du har rätt eller om du inte har alla fakta.” Han sa bara: ”Döm inte!” En del inom oss vill gärna vara lik Gud och döma andra. Enbart Gud har förmåga att döma rätt. Vårt begär efter att döma andra kommer från vårt självliv.

Om vi fortsätter att följa berättelsen i Joh. 8 efter det att Jesus hade fått alla kvinnans åklagare att blygas, så säger Jesus senare: ”Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. Om jag ändå dömer, är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig.” Den helige Ande har ofta gett mig insikt i saker som rört min tjänst. Han har varnat mig för falska läror och falska bröder. Då var det var inte jag som dömde, utan Herren som dömde för mig. jag tog enbart emot instruktioner från Herren. Varje gång som vi dömer utifrån vårt självliv, är mänskliga känslor involverade. När du tagit emot Andens vittnesbörd om något, åtföljs det alltid av Andens glädje. Gud vill att vi ska lära oss känna igen skillnaden mellan de två. Det är stor skillnad mellan gåvan att skilja mellan olika andar och ”misstänksamhetens nådegåva”. Misstankar kommer från köttet. Naturlig intuition är också från köttet och gränsar till det ockulta.

Jesus älskade syndaren, men hatade synden. Vi har däremot svårt att skilja dessa åt. Om inte Guds barmhärtighet fanns, skulle vem som helst av oss kunna leva i de mest fruktansvärda förhållanden i livet. Under vissa omständigheter är i stort sett varenda en av oss kapabla att begå vilken synd som helst. Vi behöver tacka Gud för hans nåd. Jesus gav inte kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott tillåtelse att synda. Han sa i stället till henne: ”Gå nu, och synda inte mer.” Guds förlåtelse och nåd mot oss får aldrig tas som en tillåtelse att synda.

Anledningen att Kristus kom och levde bland oss var att han skulle befria oss från syndens makt och fångenskap. Han kom inte för att göra oss bättre. Han kom för att ge oss ett nytt liv. Som vi redan har sett så är det liv som vi fick från kunskapens träd på gott och ont, inte acceptabelt inför Gud, oavsett hur bra det är. Det faktum att Jesus var tvungen att dö på korset, får mig att inse att vårt självliv aldrig kan bli tillräckligt gott för Gud. Vi måste bli födda på nytt. Vi måste få ett nytt liv. Därefter måste vi låta den helige Ande döda vårt gamla liv. De som har varit vid korset och tagit emot Guds barmhärtighet, borde inse att det finns många fler som lever i synd och som Gud kommer att kalla. Dessa står fortfarande under syndens makt. Vi kan inte vinna världen genom att fördöma dem, utan genom att älska dem. När Guds liv börjar få övertaget inom oss, kommer vi att älska syndaren, men hata hans synd.

Paulus predikade Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag tror att vi kan hänföra en hel del av den första kyrkans framgång till det faktum att de predikade Kristus och levde i kärlek. Den helige Andes uppdrag är att överbevisa människor. Vi begår ett stort misstag, när vi försöker ta hans plats. Under ett möte i Sverige var Guds närvaro så stark att man nästan kunde se hans härlighet. Hundratals människor strömmade fram för att ta emot Kristus som frälsare. Efter det mötet bad jag Gud visa mig vilken del av mitt budskap, som hade fått så många människor att omvända sig till honom. Gud tillrättavisade mig och sa: ”Det var inte någonting av det du sa. Det var min närvaro som gjorde det.” D.L. Moody vägrade att stiga upp i talarstolen förrän han visste att Guds närvaro var med honom.

Om vi kunde använda lika många timmar i bön och bedja för de förlorade och de som lämnat Herren, som vi använder till att fördöma dem, skulle vi redan ha vunnit dem för Kristus. Man kan inte leva nära himmelen utan att leva nära korset. Ju närmare Gud för oss till sig själv, desto mer inser vi hur syndigt och uselt vårt självliv är. Jag har vid olika tillfällen upplevt fantastiska besök av Guds Ande. Varje gång har jag känt ett behov av att ropa till Gud om en större uppenbarelse av hans barmhärtighet. När vi har tagit emot sådan barmhärtighet, hur kan vi då göra annat än att erbjuda den barmhärtigheten till andra? Att döma och fördöma kan leda till hat. Om sådant kommer fram i vårt liv, avslöjas vårt behov av korsets verk. Barmhärtigheten hatar synden, men älskar syndaren. När korsets verk är färdigt på det här området i vårt liv, kommer vi att visa barmhärtighet mot andra och allt dömande kommer att vara långt ifrån oss. Barmhärtighet är det femte resultatet av korset i våra liv.

Det som den helige Ande sedan verkar i oss är hjärtats renhet. Det finns många sidor på ordet renhet som är värda att undersöka. Ren kan betyda att något varit smutsigt och man har tvättat det så att det blivit rent. Renhet används också i bibeln för att beskriva säd som har ”renats” från agnar. William Barclay översätter denna saligprisning på följande sätt: ”Salig är den människa vars motiv alltid är oblandat, för den människan skall se Gud.” En av de saker som jag har sett den helige Ande vaka över i våra liv, är våra motiv. Varför vill vi ha en viss tjänst? Varför vill vi ha en speciell Andens nådegåva? När vi ger gåvor eller pengar, är vi då nöjda med det, eller går vi med en längtan efter andras godkännande och beröm? När vi predikar, gör vi det för att imponera på andra? Ar vi förkunnare därför att det ger oss en aktad social ställning? Gud väger först våra motiv, därefter våra handlingar. Jesus sa att om vi ber för att andra ska höra oss, har vi redan fått vår belöning. Om vi fastar för att människor ska se vår överlåtelse, så har vi redan fått vår lön. Om vi ger med dubbla motiv, så har vi ingen lön i himmelen.

Det finns förmodligen inget område i vår tjänst för Gud som är så känsligt som när det gäller offer till Herrens verk. Jag har varit på möten där predikanter har tagit alldeles för mycket tid till att ta upp offergåvor. Det är sorgligt när förkunnare börjar förvänta från människor i stället för från Gud, när det gäller att få sina behov mötta. Det avslöjar en brist på andlig mognad när en verksamhet måste förlita sig på gimmicks och falska löften för att få människor att ge. Många av dessa predikanter vädjar direkt till dina känslor, i stället för till din förmåga att lyssna på Gud. De lovar att om du ger ”i tro”, kommer du att få en välsignelse eller ett mirakel tillbaka från Gud. Det kanske förvånar dig, men detta utgör ingen giltig anledning att ge till Herrens verk. Jag känner väl till Guds löften när det gäller givande, men jag vet också att allt vi gör måste ske i lydnad för den helige Ande. Det inkluderar även vån givande till Gud. Det som den helige Ande leder oss till att göra är alltid bäst. Tro är att handla utifrån lydnad till Gud; och det är alltid det som förlöser uppfyllelsen av Guds löften. Låt dig aldrig tvingas att ge på grund av någons tårar eller snyfthistorier. Ge enbart utifrån lydnad för Guds Ande. Ingen Herrens tjänare med ett rent hjärta skulle vilja få dina ägodelar eller vilja att du ger en krona mer än Gud talar till dig om att du skall ge. Det är min erfarenhet att när vi ger i lydnad för den helige Ande blir alltid behoven mötta.

De renhjärtade är de som har oblandade motiv. Det enda motiv de har i sina hjärtan, är att göra det som är välbehagligt för Gud. Vadhelst en sådan person gör, vare sig det är att bedja, att ge, att fasta eller någon annan handling i lydnad för Gud, så gör hon det med Guds rike främst i tankarna. Detta är ett verk av den helige Ande.

Slutet av denna saligprisning lyder: ”de skall se Gud”. Alla kommer att se Gud en gång på den yttersta dagen, men det finns även flera sätt på vilka vi kan se honom redan nu. Paulus skrev till Titus: ”För de rena är allting rent.” Tit. l: 15. En ond människa ser inget gott i någon annan. Hon tror att alla försöker använda henne och att alla försöker förfördela henne. De renhjärtade har inte alls den inställningen. De ser motsatsen. De ser det goda i människor i stället för det onda. I Ps. 24:3–4 frågar David: ”Vem får gå upp på Herrens berg, och vem får träda in i hans helgedom? Den som har oskyldiga händer och rent hjärta.” Mitt hjärta hänförs över dessa verser. Det är en tydlig inbjudan till var och en som underordnar sig korsets verk, att komma och förbli i Guds närvaro. Den som bor i det allraheligaste ser ofta Gud när andra inte kan finna honom någonstans. 1 2 Kung. 6:15-17 berättas det om en Guds profet som såg Gud när ingen annan kunde se honom. Fienden hade omringat staden under natten. På morgonen när profetens tjänare steg upp, såg han fienden överallt. Profeten Elisa såg samma syn, men berördes inte av den. Han såg nämligen även Herren sin Guds hästar och vagnar av eld.

De renhjärtade lär sig att se Gud på många sätt. Det spelar ingen roll om solen lyser eller om det regnar. Det spelar ingen roll om omständigheterna är för oss eller emot oss. De renhjärtade vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud. De renhjärtade kan se Gud verka genom allt. Genom följande berättelse försöker jag inte säga att Gud har avslutat korsets verk i mitt liv, men jag har lärt mig att se honom i en del saker. Jag höll på med förberedelser för en predikoresa till Sverige när Herren besökte mig i en syn. I synen såg jag ett flygplan krascha när det skulle starta i New York för att flyga till Atlanta. Jag visste att det skulle inträffa på min hemresa. Jag såg också att det skulle inträffa i samband med ett åskväder. Herren varnade mig i förväg för det som skulle hända. Allt på resan gick fint ända tills jag kom tillbaka till New York. Jag gick ombord på planet med en känsla av att jag snart skulle få se Jesus. Jag hade ingen anledning att tvivla på synen; alla andra syner som Gud har givit mig har inträffat in i minsta detalj. Jag såg hur vädret snabbt förvandlades till ett våldsamt åskväder. Jag böjde mitt huvud och började bedja. Jag sa till Herren att om det var hans vilja för mig att komma hem till himlen, så var jag redo. Men om mitt verk här på jorden inte var avslutat än, så var det bäst att han gjorde något omgående.

När jag tittade upp från bönen och såg ut genom fönstret på såg jag en lastbil med post åka förbi. Flygkaptenen rusade motorerna, och gjorde allt klart för start. Helt plötsligt tog luftströmmen från en av jetmotorerna tag i en stor postsäck från flaket på lastbilen och den sögs rakt in i jetmotorn. Flygplansbesättningen kom omedelbart ut till oss och sa till oss att utrymma planet. Jag var en mycket lycklig man när jag klev av planet. Långt senare, när jag till slut fick ta ett annat flyg från New York, var åskstormen över och jag kom tryggt hem.

Jag kunde se Gud i död såväl som i liv. Om det var Herrens vilja var jag redo att dö såväl som att leva. Bibeln säger att Stefanos, den förste kristne martyren, såg Herren när han stenades till döds. När Gud är färdig med korsets verk inom oss, kommer vi att se Gud. Vi kanske inte ser honom i kroppslig gestalt, men vi kommer att se honom, för hans hand finns överallt. Himlarna förkunnar hans händers verk. Du ser honom i en babys leende. Du ser honom i en blommande ros. Du ser honom i åskstormen. Du ser honom i de välsignelser han ger och du ser honom under tider av prövningar och svårigheter i ditt liv. Den mest underbara lärdomen i allt detta är att när du börjar se Herren, börjar världen se honom avspeglas i dig. Korsets sjätte verk är att rena våra hjärtan så att vi kan se Gud.

TILL KAPITEL 10