"Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige." - Upp 1:8
Fredagen den 22 November 2024
Översatt Från Caryl Matrisciana >>
Fred i ett globaliserat samhälle – Rick Warren & Tony Blair
Söndagskvällen den 6:e mars 2011 ägde en historisk händelse rum i Rick Warrens Saddleback Church i Lake Forest, Kalifornien. Han delade då ut den åttonde ”Civil Forum’s International PEACE”- hedersbetygelsen till f.d. brittiska premiärministern Tony Blair för hans insatser i arbetet med att tackla de ”fem globala giganterna” genom sin ”Tony Blair Faith Foundation”. De fem globala giganterna andlig tomhet, korrupt ledarskap, extrem fattigdom, pandemiska sjukdomar och analfabetism och utbildning motsvaras av och bildar utgångspunkten för målen i Warrens PEACE-plan, en akronym för Promoting reconciliation, Equipping servant leaders, Assisting the poor, Caring for the sick and Educating the next generation. Översatt ungefär: Främja försoning, utrusta tjänande ledare, hjälpa de fattiga, ta hand om de sjuka och utbilda nästa generation.
Man skulle ha kunnat förvänta sig att en professionell, evangelikal kristen någonstans skulle ha nämnt evangeliet om Jesu Kristi död och uppståndelse som det sanna botemedlet för världens andliga fattigdom, men sorgligt nog stod detta livsviktiga budskap ingenstans att finna. I stället upphöjdes ett slags socialt rättviseevangelium för mänsklighetens förbrödring.
Tonen mellan Rick Warren och Tony Blair den söndagskvällen i mars kunde inte ha varit mer hjärtlig, jovialisk eller gentlemannaaktig då de båda presenterade sig som bästa vänner, förenade genom sin gemensamma längtan efter att få se världen fungera effektivt genom demokratiskt styre, ekonomiskt välstånd och religionsfrihet. Dessa mål var förpackade med medkänsla och en strävan efter att bevara värdigheten hos hela mänskligheten. Ädla och altruistiska mål, javisst. När man hörde dem tala om sina erfarenheter och kunskapen om mänsklighetens svåra situation skulle man nog kunna tro att de blivit utvalda av ”Gud” till att föra världen in i en utopisk gemenskap. Allt lät så overkligt och samtidigt möjligt.
För lekmannen verkar deras lösningar på de globala problemen vara närapå perfekta lösningar, inslagna i hjärtlig humor och tunga doser av insikt. Deras ledarroller fick ett sådant mänskligt ansikte och de presenterade sig själva på ett så självutlämnande och ödmjukt sätt att vem som helst i publiken lätt kunde relatera sina egna svagheter och dagliga bekymmer till Blairs och Warrens. Om man inte var medveten om den underliggande agendan kunde man lätt dras med av denna avväpnande presentation. Föreställ dig ett ögonblick att lyssna till världsledare som berättar om sina rädslor, farhågor, bryderier, dilemman och bekymmer för mänsklighetens utveckling? Hur påverkas åhörarna av sådana känslosamma avslöjanden från dessa herrar? Personliga bekännelser som dessa drar åhöraren in i berättarens värld genom känslor av empati och förståelse och de får känslan av att deras kamp är densamma som den högt uppsattes och att de inte är ensamma om att möta de svårigheter man som människa utsätts för. Plötsligt är skiljeväggen mellan åhörare och talare borta och ett osynligt band har knutits genom empati för dem vilkas strävanden är desamma som deras egna.
Kombinera detta med den beundran som deras bedrifter väcker och du får en publik som är helt trollbunden och som villigt sväljer allt som därefter sägs. De har givit talaren all sin respekt, heder och vördnad. Det har uppstått en atmosfär av kärlek och respekt, inte bara för talaren utan även för hans budskap om social rättvisa, detta enbart genom att skapa en gemensam grund för båda att stå på, sida vid sida, då de tillsammans delar omsorgen om och viljan att tillgodose alla mänsklighetens behov. Omedveten om den bakomliggande agendan faller lyssnaren offer för en välslipad teknik, designad för att gå förbi vårt medvetande och engagera oss direkt via våra känslor. Genom att etablera en atmosfär av ”vanlighet” ger man åhöraren en känsla av jämlikhet så att man kan identifiera sig med talaren.
Under denna täckmantel av hypnotiserande prat gick det nog auditoriet förbi att de föll för en romersk katolik och en evangelikal politiker. Aposteln Johannes varnar för att välkomna otroende in i den kristna gemenskapen och för att inte tala om att ge dem en plattform varifrån de kan vilseleda hela församlingen. ”Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i era hem eller hälsa honom välkommen” (2 Joh 10). Många tror att ideologierna bakom Tony Blairs katolicism och Rick Warrens evangelikala politiska lära är väsensskilda men en närmare granskning avslöjar att de är mycket närmare varandra än man först kan tro.
Det är av mycket ringa betydelse att Rick Warren utger sig för att vara ”evangelikal” om hans och Tony Blairs tro i grund och botten är av samma natur, något som också ofta framkom under deras samtal. Tony Blair sa: ”För mig var elfte september-attacken inte bara en attack mot Amerika. Det var också en attack mot ett trossystem vilket vi delar, eller hur?” Warren svarade: ”Just det… och ett engagemang för frihet.” En av den katolska kyrkans nyckel-läror handlar om att utföra tjänande gärningar för att nå frälsning. Definitionen av ”gärningar” är ändrad och uppdelad i att syfta på antingen tjänande för andra eller att utföra gärningar för sig själv. Därför förnekar man att det handlar om gärningslära och kallar det i stället för ”tjänande”. Men frälsningen handlar enbart om tro! ”Ty av nåden är ni frälsta genom tro” (Ef 2:8). ”Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet” (Rom 4:5).
Visst ska vi hjälpa de behövande och fattiga med deras behov i detta livet, men den sanna hjälpen de behöver är evangeliets andliga sanning som kan fylla deras eviga behov. Kristna borde se temporära behov som dörröppnare för möjligheter att med kärlek få komma in och förmedla evangeliets glada budskap (Matt 25:35-40). De som skäms för evangeliet underlåter att presentera budskapet om Herren Jesus som räddar själar. ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken” (Rom 1:16). Man bör fråga sig varför evangeliet inte proklameras högljutt vid ett sådant tillfälle som Rick Warrens PEACE-plan erbjuder.
Det framgick under kvällens diskussion att Warrens trebenta stol-modell för politik, ekonomi och religion för tillfället fokuserar på benet religion, vilket förklarar inbjudandet av Tony Blair till hans Civil Forum. Benet politik har under 1900-talet dominerats av politisk ideologi som resulterat i kommunism och fascism, medan benet ekonomi på 1800-talet skapade stora samhällsklyftor. Därför står nu hoppet till benet religion för att balansera de andra två benen och ska uppenbarligen bli nyckeln till att lösa världens problem. Under detta ”Civil Forum” presenterades faktiskt tolerant tro som hörnstenen som ekonomisk stabilitet vilar på och därifrån kan även demokratiskt styrande fungera. Stor press sätts nu på kyrkan att bistå i arbetet med att balansera ”stolen” som världens framtida utveckling och framgång vilar på.
"Benet" religion/tro som Rick Warren och Tony Blair syftar på handlar inte om samma tro som står att finna i Bibeln. Petrus gjorde skillnad på olika sorters tro genom att säga, ”till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi” (2 Petr 1:1). Denna ”dyrbara tro” som Bibeln beskriver här tror på Jesus och förvandlar den troendes härkomst från att vara ett barn av Adam till att bli upptagen som barn till den andre Adams avbild; Jesus Kristus. Warrens PEACE-plan däremot lämnar världens andliga tillstånd intakt och oförändrat. Världen kan inte bli påverkad och förändrad om budskapet om korset pratas bort. Vidare så är sanna troende utsända till världen som Kristi ambassadörer för att samla medborgare till Hans kommande rike snarare än för att lägga all sin kraft på ett världsligt rike byggt med människohänder. ”Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud” (2 Kor 5:20). ”Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat” (Heb 11:10). Den som studerar Skriften vet att ett falskt imperium ska komma som ska styras av en falsk ”kristus”, ”Antikrist”, vilken kommer att förleda dem som inte älskar sanningen med bedrägliga tecken och under (2 Tess 2:9-10). En sann brödragemenskap kan inte byggas på något annat än evangeliets sanning, det som i Warren och Blairs ”faith and service”-partnerskap håller på att omdefinieras till ett evangelium om social rättvisa. Globalisering förenar världen genom media, kommunikation, resor, affärer och politiska unioner. Tro kommer också att globaliseras. Guds barn behöver hålla sig nyktra och vaksamma då tider av svårigheter kommer över oss och villfarelserna tilltar under en förklädnad av ”PEACE”. ”När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan” (1 Tess 5:3).
Arbeta för försoning
Blairs och Warrens publik fick höra att interfaith-dialogen inte kommer att kompromissa med eller försvaga ens tro utan i stället ge förståelse för andras tro. Förståelse motverkar splittring och är det första steget till försoning då det upplöser stereotyper som driver fram aggression. Det är tänkt att olika parter har mindre sannolikhet att misstro, frukta och attackera varandra då de utvecklar en kärlek till varandra. Faktiskt utrymme för fred skapas då varje part, genom personliga berättelser, delger varandra sina mödor och besvär vilket återigen genererar empati och acceptans för varandra samtidigt som man överser med skillnader. Att hävda att människor från olika trosbakgrunder kan finna en gemensam grund att stå på genom vänskap kommer till slut att förhindra spridningen av evangeliet, precis vad som sker i ”vänskapsevangelisation”. ”Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende” (Jak 4:4).
Dessa tekniker främjar inte relationen mellan människa och Gud. Men inte heller en falsk försoning människor emellan kan bestå utan man kommer att lockas in i det som på sikt kommer att främja en ny världsordning. Satan är en skicklig bedragare och lögnens fader. Han kan inte tala sanning för ingen sanning finns i honom. Bara Gud är allvetande och kapabel att tala absolut sanning. Satans lögner kan avslöjas genom att jämföra dem med Guds Ords sanning. ”Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader” (Joh 8:44). Lögner förändras och utvecklas för att vilseleda, skyla över tidigare lögner och anpassas till nya omständigheter. Världens löften om fred kan aldrig infrias eftersom de är gjorda av människor, inte Gud. T.o.m. P:et i Warrens PEACE-plan har förändrats sedan det lanserades för första gången 2005. Då stod det för ”Plantera kyrkor” men nu betyder det ”arbeta för försoning”
Apropå falsk försoning gjordes ett uppseendeväckande uttalande av Tony Blair angående fred i Mellanöstern: ”Det nödvändigaste med det här arbetet är inte bara att bestämma vem som äger vilken bit av marken eller flyktingfrågan eller Jerusalem, utan det viktiga är att två folk med två olika kulturer och traditioner ska kunna säga: ”vet du vad, vi bor på en fantastisk plats i världen, på en av de häftigaste platserna, det är … ett heligt land och vi ska dela det tillsammans och lära oss att leva med varandra där”. Jag antar att delning av Israel är OK för dem även om det medför hot om Guds straffdom (Joel 3:2). Warrens och Blairs försoning är inte med Gud genom Kristi offer, inte heller för Israel vars land tillhör henne. I stället innebär ”försoningen” en enhet i vilken meningsskiljaktigheterna kvarstår, bara dialektiskt omförpackade.
Utrusta tjänande ledare
När Tony Blair diskuterade kvaliteterna hos ett tjänande ledarskap tog han upp tvivel, oro och rädslor som alla ledare känner. Att ta upp detta öppnar den vanlige åhöraren för att tänka över sitt eget tjänande ledarskap eftersom de själva också har samma känslor och svagheter. Det enda som skiljer åhörarna från ledarskap är att avstå från att ikläda sig ansvarets mantel. Med andra ord: ledarskap är något för var och en. Och givetvis behöver denna PEACE-plan mängder av ledare för att kunna genomföras i global skala. Pastorer som sökt sig till detta forum fick höra att de behövde jobba mot sina rädslor och göra det som är rätt. Dock, trots att det är rätt att hjälpa de fattiga så är det inte rätt att göra det samtidigt som man håller tyst om evangeliet.
Warren och Blair lade mycket stor vikt vid ledares lärande. När ledare slutar att lära slutar de också att leda. Lärande beskrevs som nyfikenhet, villighet att lyssna, ompröva eller ändra på sakers tillstånd. Likväl kommer de som lär sig tolerera andras tro lätt att ledas vilse. Se på exemplet Israel då de inte bara tolererade gudarna hos kulturerna omkring dem. De gifte sig också med dessa folk och det slutade med att de offrade sina barn i eld till Molok! Vem kunde ana att den enkla dialogen i början skulle sluta med slaktande av barn. Det är naivt att tro att tolerans av världens trossystem inte skulle påverka oss. Vi måste ”gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er” (2 Kor 6:17). Vi måste aktivt forma vår värld med sanning, förmedla sanning som stärker och frälser. Detta är den visdom som skyddar och bevarar. Det har sagts att om vi inte tar kulturen i anspråk för Jesus så kommer kulturen att göra anspråk på oss!
Rick Warren påstår att tjänande börjar med händerna, förflyttar sig till hjärtat och når slutligen huvudet. Detta är motsatsen till Guds befallning där den troende uppmanas att: ” anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar Honom” (Rom 12:2). Köttet styr genom hjärtats känslor i stället för att sinnet är inställt på sanningen. Medvetet tänkande som mediterar på Guds Ord och får det att påverka omständigheterna och att i tro lita på att Gud håller sina löften, det är den troendes levnadsregel. Ett sinne kontrollerat av Guds visdom visar sig genom sina handlingar.
När vi talar om hjärtat måste vi komma ihåg att: ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jer 17:9). Och när man följer hjärtats känslor: ”En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden.” (Ords 16:25). Köttslig kunskap som följer hjärtats begär är i själva verket uppror mot Gud, som i Edens lustgård då Adam lät sitt hjärta lyssna till kvinnans röst istället för Guds befallning. Idag åsidosätts Guds Ords röst till förmån för världens röst och världslig visdom vilket i slutänden leder till slaveri. Sann kunskap från Gud befriar och utgör en fast grund som håller enligt löftena. Världens visdom kanske kan åstadkomma fred i detta liv, men leder i slutändan till bedrägeri och fördärv.
Hjälpa de fattiga, ta hand om de sjuka och utbilda nästa generation
Precis som det sägs att ”Gud har en underbar plan för ditt liv” verkar det nu som att ”Rick Warren har en underbar plan för din församling!” De samlade trosorganisationerna i världen görs nu ansvariga för underutvecklade länder plågade av fattigdom, sjukdomar, analfabetism och orättvisor. När Rick Warren försöker bekämpa de fem globala jättarna, mobiliserar han alla trosinriktningar för att arbeta tillsammans för det gemensamma goda genom att använda deras kyrkobyggnader som distributionscentraler för hjälp och medicin och deras kyrkoinrättningar till utbildning; en modell som han framgångsrikt har tillämpat i Burundi. För att förstärka sitt upprop för enhetliga troslösningar på mänsklighetens problem har han kallat kyrkorna för de ”enda sant globala organisationerna” Det borde skicka kalla kårar längs ryggraden på dem som vet att världen kommer att förenas i en gemensam tro i en falsk religion i ändetiden (Upp 13:8, 15).
Eftersom skiljaktigheter i trossystem har fått skulden för konflikterna i världen så måste dessa olika trosinriktningar nu lära sig att respektera varandra och komma överens. Tony Blairs Faith Foundation främjar förverkligandet av dessa mål genom att etablera dialog på internet mellan ungdomar från olika religioner via deras skolor för att förena deras hjärtan och sinnen. Elever med olika trossystem i andra länder kopplas ihop för att tala om sin tro och kulturella särart med varandra i en vänskaplig anda. Warren hävdar att denna dialog faktiskt stärker tron, fast den egentligen lär ut tolerans för andra trosläror genom relationer. Igen, kom ihåg misslyckandet med ”Vänskapsevangelisation” där vänskapsbanden i själva verket hämmar predikandet av evangeliet. När väl känslobanden knutits genom vänskap blir förmedlandet av Herren Jesus Kristus mycket svårare. Vad du vinner dem med är vad du vinner dem till. Observera att Warren själv säger att ”när du arbetar med någon som har en annan tro börjar du bli bunden i ditt hjärta”! Men Paulus varnar oss: ”Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?” (2 Kor 6:14). På det sluttande planet förväxlas god medborgaranda med tolerant tro.
Och trumfkortet som alltid åberopas är den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni också göra dem.” Naturligtvis kan de allra flesta religioner och kulturer hålla med om det även om det finns vissa som verkligen inte gör det. Lägg märke till att ”att älska andra som du älskar dig själv” förvandlas till tolerant åsiktsenighet när Warren säger: ”Helt klart noterar Gud hur mycket vi älskar. Och om jag bara älskar människor som håller med mig i allt, kommer jag inte att älska någon ….Så om du bara är vän med dem som är helt överens med dig så kommer du inte att ha några vänner eftersom det inte finns någon i hela världen som är helt överens med dig. Så nu talar vi om graden av oenighet och hur man kan vara av olika mening utan att vara otrevliga.” Detta slags svammel är oärligt och lurar åhöraren att känna sig skyldig om man inte är överens. Kom ihåg att denna tillställning kallas ”Civil (= civiliserat) Forum”! Hövlighet (=civility) måste råda men under de insmickrande orden fanns en agenda som luckrar upp den sanna trons föresats att sprida evangeliet till varje pris.
Sammanfattning
Diskussionen mellan Warren och Blair under rubriken ”PEACE i en globaliserad värld” vid detta ”Civil Forum” var intressant eftersom omsorgen om världsliga angelägenheter övertrumfade omsorgen om Kristi Sanning. Man undrar hur Amerikas evangelikale pastor Rick Warren så lätt kan strunta i det sanna evangeliet för att i stället främja den sociala saken. Även om Warrens och Blairs allvar gjorde deras budskap högst trovärdigt, måste man komma ihåg att det sociala rättviseevangeliet samlar medborgare till det kommande New Age-riket som kommer att förfölja och falskeligen angripa de ”intoleranta” kristna som håller fast vid de Bibliska sanningarna. Kvarlevan uppmanar den synliga kyrkan att vakna upp, nyktra till och vara vaksam. Vårt hopp och våra böner är att de som har blivit förförda av arkitekterna till en mer perfekt global värld ska lyssna till varningarna om att svåra tider verkligen kommer.
Översatt från engelskan av Betty mfl