David Wilkerson: Sadokprästerskapet

 

Sadokprästerskapet!
Att kunna se skillnaden mellan heliga och falska ministries.

Av David Wilkerson
25 juli 1994

Första Samuelsboken berättar för oss att en inte namngiven profet kom till Eli med ett fruktansvärt budskap. Denna okända man överlämnade en förunderlig profetia – en som har allt att göra med vad vi ser pågår i kyrkan idag. Det är ett ord som avslöjar mycket om döda, torra, ogudaktiga ministries och församlingar verksamma just nu!

Denna profetia berättar om två prästerskap som skulle utvecklas och fortsätta, från den dagen och framåt ända tills tidens slut. Båda dessa prästerskap skulle tjäna i församlingen. En skulle vara en förbannad, avskyvärd skam. Men den andra skulle vara en tjänst efter Guds eget hjärta!

Den inte namngivna profeten säger till Eli:

”Se, dagar skola komma, då jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, så att ingen skall bliva gammal i ditt hus” (1 Samuelsboken 2:31).

Han beskriver en förbannelse över Eli tjänst!

Men sedan fortsätter han:

”Men jag skall låta en präst uppstå åt mig, som bliver beståndande, en som gör efter vad i mitt hjärta och min själ är; åt honom skall jag bygga ett hus som bliver beståndande, och han skall göra tjänst inför min smorde beständigt” (vers 35).

Denna profetia om två prästerskap uppfylls idag – mitt för våra ögon. Sannerligen, båda tjänsterna är verksamma samtidigt, i olika länder över hela världen!

Först talar profeten om den pågående tjänsten hos ett själv-centrerat, avfälligt, kompromissande prästerskap. Han beskriver de prästerna som är av Eli ande och nämner två saker:

1. Sådana präster behagar människor mer än Gud

”Varför förtrampen I då de slaktoffer och spisoffer … Och huru kan du ära dina söner mer än mig …” (vers 29).

Eli var mild mot synden! Han fattade aldrig några beslut som kunde väcka anstöt hos hans två söner. Endast en gång, under mer än femtio år i tjänst, korrigerade Eli dem. De hade begått äktenskapsbrott, våldtagit kvinnor, begått de mest avskyvärda handlingar. Men till och med då var det enda Eli kunde säga till dem, ”Varför gör ni detta?”

Denne man hade ingen rättfärdig upprördhet! Han delade aldrig Guds vrede och hat mot synd. Och han representerar ett prästerskap av tjänare som är rädda för att tillrättavisa Guds familj, församlingen!

Det finns kyrkor idag som du kan besöka under upp till ett år och aldrig höra ett enda tillrättavisande ord. En församling kan vara fullständigt fördärvad – hälften av församlingen i skilsmässa, äktenskapsbrott grasserar, tonåringar som hoppar i säng med vem som helst, upproriska barn. Hela församlingen hänger sig åt nöjen, sport, underhållning – men det kommer aldrig något tillrättavisande ord från predikstolen! I stället ger pastorn näring till människornas svagheter och begär. Han är rädd för att förolämpa någon – rädd att offrandet minskar och att han ska förlora sin inkomst.

Det här är det första kännetecknet på den onda tjänsten som utvecklas i Elis själ. Och det är kännetecknet på varje kompromissande prästerskap som är igång idag!

2. De mättar sina egna behov och välbefinnande i stället för att ge av sig själva för flockens behov.

De ”… göden (sig) med det bästa av var offergåva som mitt folk Israel bär fram” (vers 29).

När folket förde fram spisoffret till prästen var det meningen att det skulle läggas i grytan för att kokas. Efteråt doppade prästen en tretandad krok i grytan och det som kom upp med kroken hamnade på hans bord.

Men Elis två söner ville inte ha den kokta, sjudna maten. De ville ha den röda råa filet mignonen! Så de gav sin pappa de förnämsta bitarna. Det fanns inget kokt kött på hans bord. Det var så Eli blev fet, lat, likgiltig. Om han hade velat ta itu med sina söner hade han kanske gått miste om sin filet mignon!

Eli brydde sig om sina egna angelägenheter, sitt eget bord. Och det är vad som händer i många döende församlingar idag. Predikanterna är bara intresserade av sitt eget välbefinnande, i att ha omsorg om sig själv – i stället för att spendera mer tid på knäna för människors skull!

Profeten säger, ”Du är självupptagen, Eli – du ser över ditt eget bo! För dig betyder inte tjänsten något mer än mat på bordet, trygghet för dig och din familj. Du bryr dig egentligen inte om flocken. Du är mer intresserad av vad som kommer på ditt bord än vad som kommer in i människors hjärtan. Men du tänker aldrig på hur ditt kompromissande och din själviskhet drar skam över Guds namn. Du tänker aldrig på människorna som ser på när dina söner stjäl det förnämsta köttet. Du är mild mot synden, rädd för att tillrättavisa – eftersom du är uppslukad av sådant som gör det bekvämt för dig!”

Profeten uttalade tre fruktansvärda domar över detta prästerskap!

Varje så kallad tjänare som är av Elis avkomma – kompromissande, mild mot synden, bara bryr sig om sig själv – kommer att få känna av tre domar:

1. En förlust av all andlig makt och auktoritet.

”… de som förakta mig skola komma på skam. Se, dagar skola komma, då jag skall avhugga din arm [styrka] och din faders hus' arm, …” (vers 30-31).

Att ”komma på skam” av Herren betydde en förlust av Guds favör och välsignelse! Det innebar inget inflytande mot Satans välde. En sådan tjänare kanske högaktas av andra – men i Guds ögon är han en lättviktare, en som Han inte anförtror något!

Gud sa, ”Du ringaktar Mig genom att inte förkunna hela Mitt rådslut. Du är inte en bönens man. Du bryr dig inte om Mitt folk, utan bara om din framgång och ditt rykte. Du vill bara vara säker på att det finns en folkskara. Du har föraktat Mitt Ord – och nu låter jag dig komma på skam! Gå din väg – gör dina egna gärningar. I Mina ögon är du ringaktad!”

Detta upphörande av Guds smörjelse utelämnar Eli-prästerskapet till flitiga, förvirrade program – köttets gärningar som bara ser bra ut. Allt låter som viktiga gärningar för kungariket. Men Gud vägrar röra vid det! Det är helt enkelt flitig aktivitet – ringaktade ministries som satts igång av ringaktade tjänare!

2. Guds äkta smörjelse och välsignelse kommer att gå förbi dem i de sista dagarna.

”Och du skall få se min boning lida nöd, trots allt det goda som vederfares Israel…” (vers 32).

Med andra ord: ”När jag väljer tidpunkten för att utgjuta Min Ande kommer du att stå i spillror!” Och det är precis vad som händer i Amerika idag: Predikanter står i kyrkor som är döda, torra och ödelagda! Gud har sagt till dem, ”Jag kommer att passera förbi er!”

Det här prästerskapet kommer att stå där bland ruinerna när Gud välsignar och smörjer ett annat prästerskap –
Gudsmänniskor som har betalat priset! Just nu, i dessa sista dagar, faller Hans smörjelse över dem som har gett sina liv till Honom. Anden griper tag i dessa bedjande orädda människor. Men de som är av Elis avkomma passeras förbi – de lämnas kvar till att leka sina kyrklekar!

Gud säger i själva verket, ”Trots allt vad jag gör kommer du inte att se det goda! Du kommer inte att vara del av Min heliga kvarleva i ändetiden. Du ringaktas – och du kommer att ägna dig åt din tjänst utan någon äkta andlig auktoritet!”

3. De kommer att förlora Guds vidrörande i sina bästa år.

”… men alla som växa upp i ditt hus skola dö, när de hava hunnit till manlig ålder” (vers 33).

Den här versen förstås på två sätt. För det första uppfylldes den bokstavligen när Saul sände Doeg till Nob för att dräpa 85 präster som var av Elis avkomma.

Men versen har också en andlig tillämpning: Den säger att detta prästerskap kommer att se bra ut till en viss punkt. Tjänarna kommer att vara väldigt aktiva och flitiga. Men just vid den tidpunkten när de borde vara i högform – fyllda av energi, kraft, vishet och helighet, redo att användas som mest – kommer en andlig död att ske. Gud kommer att lämna dem! De kommer att bli kvarlämnade inför folket som döda människor när de är i sina bästa år!

Men kanske den mest tragiska av alla profetior som gavs av denne namnlösa Gudsman är att detta avfälliga komprometterade prästerskap aldrig skulle bli utrotade från Guds altare! Det onda tjänandet skulle fortsätta ända tills slutet:

”Dock vill jag icke från mitt altare utrota var man av din släkt, så att jag kommer dina ögon att förtvina och din själ att försmäkta…” (vers 33)

Gud kommer inte att utrota dem! Kompromissande, själlösa, döda människor kommer att existera ända till den sista dagen, när Herren återvänder. Men, Gud säger, ”Vilken bedrövelse de kommer att vara. De kommer att vara en orsak till gråt!”

Men nu vill jag visa dig en annan typ av prästerskap. Det är den andra tjänsten som profeten sade Gud skulle resa upp:

”Men jag skall låta en präst uppstå åt mig, som bliver beståndande, en som gör efter vad i mitt hjärta och min själ är; åt honom skall jag bygga ett hus som bliver beståndande, och han skall göra tjänst inför min smorde beständigt” (vers 35).

Denna heliga tjänst är Sadokprästerskapet! Det består av trofasta, heliga tjänare till Gud som vandrar och lever i enlighet med Hans önskan. Och ett sådant prästerskap finns kvar ända till denna dag!

Allt som denne namnlösa profet profeterade illustreras fullt ut i Davids rike. David är en typ av Kristus, och Israel är en typ av församlingen. Och David hade två präster som uppfyllde dessa två profetiska prästerskap bokstavligen: Ebjatar och Sadok.

”Där har du ju ock prästerna Sadok och Ebjatar” (2 Samuelsboken 15:35).

1. Låt oss först ta i betraktande Sadok.

Sadoks namn betyder ”en som har blivit bevisad rättfärdig”.

”Och dessa voro de som kommo till David i Siklag ... så ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutvå hövitsmän” (1 Krönikeboken 12:1, 28)

Sadok var den första unge präst som erkände Guds smörjelse över David!

Män flydde till David och de kom överallt ifrån för att ansluta sig till hans trupper. Sadok insåg att Anden hade lämnat Saul; hans tjänst var nu bara ett bedrägeri, kött, utan någon kallelse eller kontakt med himlen. Och Sadok sa, ”Jag vill inte ha någon del i den sortens tjänst. Den är död – Gud har lämnat den. Jag går med David som har Andens smörjelse!”

Så Sadok gick till David vid Siklag – han skulle aldrig lämna honom under resten av sitt liv! Genom varje uppror stod Sadok med honom, en man som bevisats rättfärdig. David hade fångat prästens hjärta – och Sadok såg aldrig tillbaka.

Tack Gud att det finns Gudsmänniskor som denne i många predikstolar idag. Dessa är bönemänniskor som har överlämnat sig åt Jesus, som har lämnat allt kött, underhållning och världslighet. Och du vet det när du hör dem predika – eftersom något registreras i din själ!

När andra övergav David förblev Sadok trofast. David flydde från sin son Absalom som hade gjort uppror. Och när David kom till bäcken Kidron säger Skriften,

”Bland de andra såg man ock Sadok … varvid också Ebjatar kom ditupp ...” (2 Samuelsboken 15:24).

Lägg märke till här att både Sadok och Ebjatar är med David. Båda är vid bäcken Kidron med honom, och båda går tillbaka till Jerusalem på Davids befallning. Så medan Absalom besudlade Davids konkubiner inför öppen ridå, och Israel gick bärsärkagång med syndfullhet och festande stod två heliga män i Guds hus – Sadok och Ebjatar.

Och så är det idag! Medan hela världen är på väg till helvetet mitt i oerhörd ondska har Gud fortfarande Sina heliga män (och kvinnor) som tjänar vid Hans altare. Han har fortfarande ett Sadokprästerskap som är trofast mot allt Guds Ord!

2. Låt oss nu ta i betraktande Ebjatarprästerskapet!

Ebjatar namn betyder ”i fred med Gud.” Han var med Sadok när de tog tillbaka arken till Jerusalem.

Sannerligen, vid denna tidpunkt verkar Ebjatar vara helig, engagerad, hängiven, lojal mot David. Han vill inte ha något med Absaloms uppror att göra. Han ägnar sig åt sin tjänst och ser ut att vara lika ren och kompromisslös som Sadok.

Men varför nämns han aldrig mer i Ordet efter detta? Varför nämns han inte bland profeterna? Varför dör hans namn ut? Något händer. Plötsligt kommer Ebjatar ”på skam” – och Sadok blir förebilden för det heliga återstående prästerskapet. Varför? Det är för att Ebjatar har Eli ande i sig! Alla de hemska profetiorna som uttalades av den namnlösa profeten föll över honom.

Och allt skedde snabbt!

Den namnlösa profeten hade sagt att inte alla av den sorten skulle utrotas. Ebjatars fader och 83 andra präster som var iklädda en efod dräptes av Doeg. Bara Ebjatar kom undan! Han flydde till David – och den tjänst som han representerade överlevde, vilket var i enlighet med profetian.

Men precis så som profeten hade sagt förleddes Ebjatar – Eli avkomma – i sina bästa år och på höjden av sina välsignelser genom framgångens lockrop. Han förlorade sin plats med Guds smorda!

Du förstår, David hade en annan son, Adonia. Hans namn betyder ”framgång och välstånd.” Denne unge man låtsades introducera in ”något nytt” i landet genom att kalla sig för kung. Men det var bara ytterligare ett uppror – inte något Gud gjorde utan Satans försåt!

Det är just denna tjänst som profeten hade varnat om: självupphöjelse och framgång!

”Men Adonia … hov sig upp…” (1 Konungaboken 1:5).

Det var själv-centrering, stolthet! Adonia sa, ”Jag ska göra mig till kung!”

Denne unge man uppfostrades under en tjänst ”utan tillrättavisning”.

”Hans fader hade aldrig velat bedröva honom med att säga: Varför gör du så?” (vers 6).

Lägg märke till här: Allt som profeten hade profeterat om denna typ av tjänst hade skett. Alla inslag han hade sagt skulle hända under denna typ av prästerskap fanns i denne man, Adonia!

”Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son …” (vers 7).

Adonia omgav sig med ogudaktiga män! Det fanns inte en enda helig man bland dem – inte Sadok, inte Natan, inte en enda av Davids trofasta män (se vers åtta). Och, säger Skriften, denna grupp träffades vid ”Soheletstenen” – vilket betyder ”ormens plats.”

Det här var en grupp av egennyttiga, framgångsjagande, egotrippade rebeller. De ropade, ”Här är något nytt, något som fungerar! Bort med Davids gamla uttjänta sätt. Gud gör något nytt i landet!”

Fram till den punkten hade Ebjatar varit lojal mot David. Men nu spreds ordet: ”Det är något nytt som händer – något stort och nytt som händer i landet. Och det är väldigt spännande!” Det grep tag om hjärtat på Ebjatar – eftersom det såg ut som en biljett till framgång och välstånd. Nu skulle han klara av det! Han hade hittat en ny person och ett nytt budskap.

Jag möter många människor som kommer till det här landet från ställen i Europa, Afrika och Asien där kyrkor dör ut. De hör om något nytt verk som håller på i kyrkorna här och de hungrar efter att få se det hända i sina kyrkor – något nytt från Gud!

En gång när jag var utomlands, sa jag till en pastor jag känner, ”Du och din fru brukade ständigt vara på knä och gråta inför Gud. Det var därför din kyrka var så välsignad. Men ni har blivit så upptagna, ni känner inte Gud längre!” Detta par började gråta och ropade, ”Du har rätt!” Men i stället för att omvända sig kom de till Amerika – för att leta efter något nytt program som skulle få deras ministry att fungera!

Det är Ebjatars tjänst! Han fastnade i ett köttsligt ogudaktigt verk av Satan. Och han kom samman med andra vid Satans sten, åt, drack och skrek, ”Länge leve konung Adonia!”

När David fick höra om detta ropade han, ”För Natan till mig!” Du förstår, när Gud vill göra något som verkligen har betydelse för Hans eviga syften, kallar Han på dem som har stängt in sig med honom. David är en typ av Kristus här. Och han ropade, ”Glöm Ebjatar. Hämta Natan! Jag ringaktar Ebjatar. Säg till Natan att hämta trumpeten och oljan och att han ska smörja Salomo!”

Så Salomo smordes till kung. Och det första han gjorde var att döda Simei, som förbannade David. Sedan började han ta hand om Davids alla fiender – och han kallade fram Ebjatar.

Nu vill jag påminna dig om att den namnlösa profeten sa att denna Eli-Ebjatartjänst aldrig skulle bli utrotad. Och Salomo kände till allt om denna profetia. Ebjatar skulle ha blivit avrättad för förräderi. Men istället sa Salomo till honom:

“Du delade din lott med min bror Adonia. Du försökte rasera detta kungadöme. Och på grund av det förtjänar du att dö. Men jag kommer inte att döda dig. Du bar Guds ark framför min fader, David, och du led med min fader allt vad han fick lida. Gå bort till ditt jordagods i Anatot, och håll på med ditt eget. Du har kommit på skam!”

”Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom icke längre vara HERRENS präst, för att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo över Elis hus” (vers 2:27).

Eliprästerskapet är fortfarande här idag! Men Gud säger till den typen av prästerskap, ”Gå iväg, håll på med ert eget. Ni har kommit på skam!”

3. Hesekiel förstod den profetiska betydelsen av dessa två prästerskap!

Både Sadok- och Ebjatar-prästerskapen var verksamma i Hesekiels dagar. Och liksom den namnlösa profeten profeterade Hesekiel att de båda skulle rinna som två strömmar av tjänande ända till slutet:

”… giv akt på huru man går in i huset genom alla helgedomens utgångar” (Hesekiel 44:5).

Gud sa till Hesekiel, ”Stå vid Mitt hus och se allt folk som kommer och går. Lägg märke till allt som händer där. Det är alltihop en styggelse! De för in främlingar och utlänningar i Mitt hus för att orena det!”

På samma sätt idag är styggelserna som sker i kyrkorna så hemska så Gud säger, ”Nu får det vara nog – det räcker!” Ogudaktiga tjänare har tagit in rock-and-roll i helgedomen, underhållning, total dårskap, sångare som använder droger och alkohol och inte ens känner Gud. Dessa människor står och tjänar i predikstolen, och folket märker inte ens skillnaden!

”I haven icke själva förrättat tjänsten vid mina heliga föremål, utan haven satt andra till att åt eder förrätta tjänsten i min helgedom” (Hesekiel 44:8).

Han sa med andra ord: ”Ni har släppt in främlingar, människor som inte känner mig, för att ha ansvaret över Min helgedom!” Dessa var främmande inslag – onda, oheliga, inte avskilda, fortfarande av världen. Guds hus vanhelgades!

Så Gud förordnade ett Ebjatarprästerskap att betjäna ett folk vars hjärtan höll sig till avgudar! Herdarna hade förirrat sig långt bort från Gud. De var fyllda av Eli ande, de jagade efter berömmelse och framgång – och folket ville verkligen ha det så! Således förordnade Gud avgudadyrkande präster att ge folket vad de ville ha. ”Sådant folk, sådan präst!”

”Och jag skall sätta dem till att förrätta tjänsten i huset vid allt tjänararbete där, allt som där skall utföras” (vers 14).

Så blinda sådana tjänare är! Gud säger om dem,

”De skola icke få nalkas mig…” (vers 13).

De står i predikstolen och ringaktas av Gud, fulla av ego och avgudadyrkan, inte ens i närheten av Gud. Men de går genom allt man ska göra: predikan, undervisning, själavård, alla prästerliga plikter. Men de vet inte skillnaden! De har ingen urskiljningsförmåga, inget Andens vittnesbörd!

Mina älskade, om ni inte omvänder er och lämnar allt till Jesus – om ni håller fast vid en avgud i era hjärtan – kommer ni till slut att lyssna på en pastor som predikar till er avguderi!

Gud gav i Sitt ord ett löfte att om Hans folk skulle ångra sig och vända tillbaka till Honom av hela sitt hjärta, skulle Han resa upp Sadokherdar åt dem!

”Vänden om, I avfälliga barn, säger HERREN … och (jag ska) föra eder till Sion. Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjärta, och de skola föra eder i bet med förstånd och insikt” (Jeremia 3:14-15).

Hesekiel profeterade att ett Sadokprästerskap skulle leva och må väldigt bra i ändens tid:

”Men … Sadoks söner, som förrättade tjänsten vid min helgedom, när de övriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifrån mig, de skola få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig; de skola stå inför mitt ansikte för att offra åt mig fett och blod, säger Herren, HERREN. De skola gå in i min helgedom, och de skola träda fram till mitt bord för att göra tjänst inför mig och förrätta vad som är att förrätta åt mig” (Hesekiel 44:15-16).

Det kommer inte att finnas någon blandning i detta prästerskap:

”… skola de ikläda sig linnekläder; de få icke hava på sig något av ylle, när de göra tjänst …” (vers 17).
Ylle blandat med linne representerar blandning – lite av Gud och lite av kött. Men Gud säger, ”Mitt prästerskap är gjort av rent linne. Inget är uppblandat!!”

Detta Sadokprästerskap kommer att vara oförskräckt mot synd – och kommer att ha kraft att leda människor in i rättfärdighet och helighet.

”Och de skola lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent” (vers 23).

Dessa är Sadokprästerskapets kännetecken:

1. De är inte rädda för att tillrättavisa med den Helige Andes makt och auktoritet. 2. De klargör för dig vad som är rätt och fel, ända tills du vinner kunskapen och visheten för att göra rätta val. 3. Dessa människor känner igen Herrens röst. De vet vad Gud säger, eftersom de sitter och väntar på Honom! De ber inte, ”Välsigna mig, välsigna mina program, ge mig pengar…” I stället ropar de, ”Åh Jesus, jag älskar dig! Jag vill lära känna Dina tankar och Ditt hjärta!”

Du kanske säger, ”Det är bra att veta allt detta om predikanter.” Men Gud säger till dig just nu: ”Hur är det med dig?”

Käre helige, visste du att detta budskap handlar helt om dig?

Skriften säger,

”(Han har) gjort oss till kungar och präster åt Gud och sin Fader. Honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter ... (Uppenbarelseboken 1:6).

Mina älskade, denna vers gäller för hela kroppen! Var och en som är uppkallad efter Guds namn ska vara en präst inför Herren.

Så nu frågar jag dig: Vilket prästerskap beskriver din vandring med Gud? Tillhör du Sadok? Eller Ebjatar? Är du själv-centrerad – ränner runt på sammankomster och seminarier och letar efter milda, lugnande svar? Eller tar du emot tillrättavisning med glädje, och vet att Gud vill skära bort syndens cancer ur dig för att kunna bota dig? Köper du band efter band från någon evangelist för att försöka få ett ord från himlen? Eller lär du dig att urskilja Guds röst själv, genom att ge kvalitetstid till honom i din kammare?

Var och en som lever genom Jesu namn bör lära sig höra Guds röst. Han vill att du hör Hans ord i ditt eget hjärta! Om du lär dig det kan du gå till vilken kyrka som helst var som helst och inom fem minuter veta om Herrens Ande är där. Om det verkligen är Sadok kommer dina händer att lyftas högt. Du kommer att säga, ”Jag hör något bra. Något registreras i min själ. Det här är Gud!”

Eller – du kommer att urskilja vad som är av Ebjatar. Och det kommer att göra dig illamående! Du kommer att fly, eftersom du inte kan stå ut med köttets stank!

Åh Gud – ge oss Sadokprästerskapets ande!

 

Översatt till svenska av Majlis Seppänen