Först och främst ett gott råd: Lyssna och se undervisningsserien av Sven Reichmann Förakta inte >> . Vi visste inte att vår vän Nils-Göran Antonsson hade gjort dem klara, förrän de kom väldigt lägligt här om dagen. Den består av 4 delar när alla har blivit utlagda.

Innehåll:
1. Varför ska man bry sig?
– den sunda läran är attackerad, teologiska utmaningar
2. Oneness-läran
– Jesus only, modalism (jämförelse med treenighetsläran)
3. Dopet –
dess innebörd och betydelse
4. I Jesu namn –
vad namnet innebär
5. Tungotalet –
Läs mer om detta i Andedop och Tungotal
6. Förvirrande –
manifestationer istället för personer men hur blir det med relationen?
7. Guds hemlighet
8. Guds namn
– vem Gud är
9. TREENIGHETSLÄRAN
10. Gud är en –
hebreiska echad, från achad [Grundtext: echad  H259, achad H258]
11. Fadern, Sonen, den helige Ande – en fullkomlig enhet
– jämlik och jämställd i grekiska [Grundtext: erotao G2065, aiteo G154, allos G243, heteros G2087]
12. Elohim – pluralform [Grundtext: Elohim H430]
13. Slutsats

1. Varför ska man bry sig?

Varför belysa och pröva läror? Räcker det inte att veta att man är frälst och tillhör Jesus? Vad är det som gör en villolära farlig? Varför ska vi nämna sådant? Varför ska vi ens bry oss? Bibeln ger svaret:

Jud 1:3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Den sunda läran är attackerad och det pågår en andlig kamp. Vi har samma kamp att utkämpa som Guds folk har haft i alla tider. Det är mot samma villoläror och lögner men delvis i nya skepnader och kanske ännu mer sofistikerat i vår tid, den yttersta tiden. En villolära är som en villoväg – den leder vilse, fel. Därför behöver vi se vart den leder, vilka konsekvenser den får. Stämmer den med helheten i Bibeln eller är den byggd på några få bibelord som motsägs av andra och strider emot helheten av Bibelns budskap? Det finns utrymme för olika tolkningar i vissa frågor men det finns också tydligt utsatta gränser som avslöjar om man är vilse. Exempel:

Jud 1:4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

Det finns säkert fler intressanta och viktiga frågor att ta upp, när det gäller den teologiska tolkningen som kallas Oneness Pentacostalism. Läran är ganska ny för mig (oss) och det är på ganska kort tid som jag har gjort det här studiet. Fakta är hämtat från Wikipedia på nätet och det övriga är prövning av Irving Baxters undervisning.

Ibland är det bra och nyttigt med ”teoligiska utmaningar”. En del tolkningar är lätt att avfärda direkt med bibelordet. Det finns andra tolkningar som kräver mer studier och prövning. Det här är ett försök att räta ut några frågetecken och det kanske finns anledning att återkomma.

2. Oneness-läran

Ett tack till er som har uppmärksammat oss på att pastor Irving Baxter förespråkar Oneness Pentecostalism eller Oneness-läran (Enhets-läran). Vi har inte märkt något i hans undervisning men det gäller ju enbart en del av hans profetiska tolkningarna som vi har uppmärksammat och som vi är helt överens med Baxter om. I den undervisningen som vi har hört, har Baxter inte sagt något obibliskt eller något som vi har haft anledning att reagera på. Han har predikat ett bibliskt evangelium, i det vi har hört.

Obs! Oneness Pentacostal eller Oneness-läran här, har ingenting med ”Oneness-blessing” att göra, vilket hör till den ockulta andligheten inom new age, nyandligheten.

Oneness-läran handlar om Gudsbilden och då får man gå lite djupare för att upptäcka den. Vi står inte för Oneness-läran (Enhetsläran), så att inga missförstånd finns. Vi bekänner oss till treenigheten som den beskrivs i Bibeln (utan att själva ordet står). Men även här krävs balans och försiktighet. Treenighetsläran är ju ett begrepp för att förklara Guds väsen.

Tidningen Dagen skrev 2008 en artikel om en nystartad församling inom rörelsen i Stockholm. Här får vi veta att man döper ”i Jesu namn”, inte i ”Fadern, Sonens och den helige Andes namn”.

Det som skiljer Onenessläran från Treenighetsläran är först och främst:

  • Onenessläran säger att Gud är en och är tre manifestationer – Fader, Son eller helig Ande.
  • Treenighetsläran säger att Gud är en och manifesterar sig i (som) tre personer – Fadern, Sonen och den helige Ande.

Det kan verka obetydligt till en början när man lyssnar på en oneness-lärare men det får betydelse i exempelvis frågan om Jesus är Sonen av evighet/den Evige Sonen, vilket man förnekar. Enligt Oneness använde Gud enbart en kropp när han kom som Sonen. De bekänner att Jesus är Gud, javisst, men de säger också att Jesus är Fadern eftersom JESUS är det sanna namnet på Fadern, Sonen och Anden – de tre manifestationerna. När Gud skapade världen uppträdda han som Fadern. När han kom för att frälsa, uppträdde han som Sonen och när han helgar de frälsta kommer han som Anden.

Onenessläran, Jesus only eller Modalism (som den ofta förknippas med) har sitt ursprung i USA och från en splittring inom pingströrelsen, där de utgör en gren i rörelsen och kallas Oneness Pentacostalism, Apostolic Pentecostalism eller One God Pentecostalism. Den hör inte till den klassiska pingströrelseteologin. Enligt Oneness-läran är alltså inte Sonen som person av evighet, utan Gud enbart manifesterar sig på olika sätt: som Fadern, Sonen eller som Anden. Man ställer frågan ”Är Jesus i Gudomen eller är Gudomen i Jesus?”

Onenessrörelsen förnekar Treenigheten, att Gud existerar i tre personer. De hävdar att de som tror på Treenigheten tror på tre Gudar. Eftersom Gudomen är i Jesus, enligt dem, är Jesus Fadern och Jesus är Sonen och Jesus är den helige Ande. Eller: Jesus Kristus är Faderns namn, Joh 5:43. Sonen fanns inte innan födelsen i Betlehem och beskrivs som Guds utsträckta arm, enligt Jes 63:5. Gud är ande och fyller allt och Sonen är hans ”arm”, hans kropp. Enligt dem kan man därför säga att ”Fadern dog på korset” eller att Gud är Ande och tog formen av Sonen. Man bekänner sig därmed både till Jesu mänsklighet och gudomlighet (att han är Gud).

  • Onenessläran: Gudomen är i Jesus
  • Treenighetsläran: Jesus är i Gudomen

01

3. DOPET

Allmänt kopplar Oneness-läran ihop frälsning, dop och andedop. En del av Oneness-rörelsen säger att man inte är frälst förrän man är vattendöpt eller att man måste vara pånyttfödd, vattendöpt och andedöpt för att räknas som frälst. Andra menar att man inte är andedöpt om man inte har tungotalet. Sådana tankar förkommer även i andra sammahang och frågan har debatterats. Men det går emot Bibelns frälsningsbudskap, eftersom man lägger till något till frälsningen, som ju enbart är Guds verk. Paulus och Silas svarade fångvaktaren som ropade ”Hur blir jag frälst?”:

Apg 16:31 De svarade: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj.”

Även dopet blir en gärning om det förutsätter frälsningen, precis som sakramenten.

Ef 2:8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

Mark 16:15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.
16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.

Dopet är en lydnadshandling och en troshandling, en bekännelse om att man har tagit emot syndernas förlåtelse och nu vill följa Jesus. Vi bekänner att det gamla syndalivet är begravt med Kristus och vi uppstår till ett nytt liv i honom, enligt Kol 2:11-12. Men vattendopet i sig frälser oss inte eller renar oss från synd. (Exempel rövaren på korset). Den reningen sker genom Guds ord och är Guds Andes verk inom oss, inte utvärtes. Dopet är inte frälsande eller frälsningsavgörande men det är något som vi uppmanas till. För judarna på Nya testamentets tid måste det ha varit en självklar handling. Ananias sa till Saulus vid hans omvändelse:

Apg 22:16 Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.

4. I JESU NAMN

Onenesslärans dopsyn är känd för att de enbart döper ”i Jesu namn”. Jesus uppmanar i Matt 28:19 att ”döpa i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”. Senare döpte apostlarna i Jesu Kristi namn (Apg 2:38), vilket man då hävdar var vad Jesus egentligen menade i Matt 28:19, eftersom Jesus Kristus ÄR den ende Guden. För att bli frälst måste man därför vara döpt i vatten och enbart i Jesu namn.

Stämmer detta? Nej, här har man nog inte klart för sig vad ”i Jesu namn” betyder. (Jag har tidigare tagit upp det i predikan Himmelrikets nycklar Del 1). ”I Jesu namn” betyder att döpa i Jesu auktoritet och karaktär (Bibelns innebörd av ett namn) – den han är – och i enlighet med hans vilja, alltså såsom han har sagt. Vad sa Jesus? Jo, ”döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn”. Det pekar alltså tillbaka på vad Jesus hade sagt och vi kan nog utgå ifrån att även apostlarna gjorde så. Att ordet ”namn” här står i singularis, stöder nog den fullkomliga enheten i Gudomen, snarare än att bara Jesu namn skulle nämnas.

Att döpa ”i Jesu namn” står i kontrast till att många var döpta av Johannes Döparen, och då inte ännu kände till vem Messias var. Därför blev de omdöpta. Det finns ingen anledning att tvivla på att de döptes precis som Jesus hade uppmanat till: ”i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” – istället för Johannes omvändelsedop, helt enkelt.

Apg 19:3 Då frågade han: ”Vilket dop blev ni döpta med?” De svarade: ”Med Johannes dop.” 4 Paulus sade: ”Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.” 5 När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn.

I vilket fall är vi överens om att JESUS är namnet över alla namn.

Fil 2:9 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, 11 och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.

Om man kopplar samman pånyttfödelse, vattendop och andedop som krav för att räknas som frälst, kan vi också räkna med att en sådan församling är ganska lagisk. Det är också det som Oneness-pentakostala församlingar är kända för att vara.

02

5. TUNGOTALET

Det finns olika inriktningar inom Oneness-rörelsen och en del av rörelsen lär att man inte är frälst om man inte har tungotalets gåva (och är vattendöpt). Andra säger att man inte har den helige Ande i sitt liv om man inte talar i tungor. Det senare är en ganska utbredd ståndpunkt inom delar av pingströrelsen och finns inte bara inom Onenessrörelsen men båda påståendena kan avfärdas med bibelord. Det vi alla är överens om, är att om man inte har Guds Ande är man inte frälst, enligt Rom 8:9. Jesus sa till Nikodemus:

Joh 3:5 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.

Här förstår vi att när en människa blir frälst eller född på nytt, får hon den helige Ande i sitt liv eftersom Anden föder på nytt. ”Född av vatten” gäller inte vattendopet, utan Guds renande ord, Joh 15:3. Det är inte heller så att alla talar tungor som är fyllda eller döpta i helige Ande.

1Kor 12:30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Att påstå att man inte är fylld av Anden eller Andedöpt utan tungotal, har gjort att ”Ande-fyllda” kristna skuldbelägger sig själva helt utan orsak, även om de bär Andens frukt och fungerar i andra nådegåvor. De som lär att tungotalet måste vara bevis på att man är frälst, orsakar att kristna både tvivlar på sin frälsning och på att de har den helige Ande. Det är allvarligt och även det för med sig stor skada och lagiskhet.

6. FÖRVIRRANDE

Oneness-läran blir förvirrande, anser jag, när personer istället kallas manifestationer, eftersom RELATIONEN försvinner. Hur kan Jesus då bli ”sänd” av Fadern? Jesus är Guds Son! Om Jesus är Fadern, hur kan han samtidigt vara Guds Son om det inte handlar om två personer i Gudomen? Om det är manifestationer [Fader och Son] kan inte Gud för alltid vara Guds Son. Om Gud enbart blev Sonen i sitt människoblivande och ”återgått” till att vara Ande – då är han inte Guds Son för alltid, som Johannes här skriver. (Möjligen enbart som en dold manifestation) Om han är både Fader och Son – har han inte då blivit två personer trots allt? Kan en manifestation av Gud [Sonen] tala om en annan manifestation av Gud [Fadern] utan att det är två personer i Gudomen? Här anser jag att Oneness-läran kommer till korta och blir obegriplig.

1 Joh 4:14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud.

1Joh 5:9 Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. 10 Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Vad jag kan förstå efter att ha lyssnat på Irvin Baxters undervisning om Gud, är onenesslärarnas stora problem att de inte kan förstå att ”treenighetsläran” INTE betyder att man tror på ”tre Gudar”. För dem är Treenighetsläran detsamma som att tro på tre Gudar. Här är vi inte överens! Men jag måste samtidigt betona att vi heller inte får ”dela isär” Fadern och Sonen och Anden på ett sådant sätt, så att det blir ”tre Gudar”. Det finns en stor ”spännvidd” inom Onenessrörelsen och tolkningarna varierar, vilket man också får ha i åtanke.

Utifrån Johannes prövning för att avslöja antikrists ande, är bekännelsen av att Jesus är Kristus som kommit i köttet avgörande. Här kan jag inte se att Oneness-läran rör sig utanför bekännelsen. Likaså bekänner den Fadern och Sonen, men som manifestationer av Gud.

1Joh 4:2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner [att] Jesus [är kommen i köttet], han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.

1Joh 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.

7. GUDS HEMLIGHET

Kärnan i Onenessläran har med Guds hemlighet att göra, säger man. Paulus skriver här om Guds hemliga vishet. Guds plan var färdig redan från begynnelsen. Nu kommer frågan: Vad var hemligheten som ”den här världens härskare”, ytterst sett djävulen och de onda makterna, inte kände till?

1Kor 2:7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. 8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt – om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

Här menar Oneness att hemligheten var att Gud själv blev människa och [antog manifestationen] Sonen. Men om Jesus inte blev sänd av Fadern, utan själv faktiskt var Fadern, då sände han sig själv. Bad han då till sig själv?

Förklaringen på vem Jesus bad till i Getsemane [”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.”] eller vem som talade vid Jesu dop och Anden som en duva [”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”], blir väldigt underliga. Här tolkar man det så, att Jesus ber från sin människo-natur till sin Guds-natur/Ande, inom sig själv. Men någon sådan uppdelad natur i Jesus, blir knepig. (Jag avstår att förklara dopet enligt Oneness-tolkningen av risk för att säga fel).

03

Vi är överens om att Guds hemliga vishet här, är att Gud blev människa. Men det är mer än så. Jesus segrade genom att ge sitt liv och ta våra synder på sig. Det var den stora hemligheten som ”denna världens makter” inte kunde räkna ut. Irvin Baxter har rätt när han säger att Satan hade två vapen och de var synd och död. När han inte kunde få Jesus att synda, måste han döda honom. Det stämmer och hemligheten var ju att däri låg Jesu seger.

Enligt Onenessläran fanns alltså inte Sonen innan Maria blev gravid, utan var endast en ”tanke” hos Gud. Ändå finns det flera Bibelord som säger att Jesus är oföränderlig och densamme i evighet. Att Gud utgav ”sin enfödde Son”… anger att Sonen måste ha funnits i himlen innan han föddes i Betlehem, Joh 3:16. Därmed måste Sonen vara en person i Gudomen.

Heb 13:8 Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet.

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.

Rom 8:32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

Vad händer med alla bibelverser som visar att Sonen och Fadern har en relation, även om de är ett? Utifrån Oneness-läran skulle väl Jesus ha menat att ”jag överlämnar riket åt er, liksom jag överlämnade riket åt mig själv”. Man kan knappast säga att ”manifestationen” sände en annan ”manifestation”. Vem är han som ”inte skonade sin egen Son”? Då talar man väl om personer, men kallar dem ”manifestationer”?

Luk 22:28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig

8. GUDS NAMN

Baxter tar upp det som jag förstår är ett par viktiga bibelord för Oneness-läran.

Matt 1:23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.

Här har vi som bekänner oss till Treenighetsläran inga problem, eftersom vi bekänner att Jesus är sann Gud och sann människa. Den här versen är enbart ett problem för dem som förnekar att Jesus är Gud eller de som erkänner Jesu ”gudomlighet” men ändå förnekar att han är Gud.

Jes 9:6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

Den här profetian menar han bevisar att Jesus är Fadern, Sonen och Anden – en Gud. Men här har vi heller inga problem i tron på den treenige Guden. Guds namn beskriver Guds karaktär och väsen. Den bevisar att Jesus är Gud och den beskriver Guds karaktär, Guds namn. Jesus sa själv att ”jag är i Fadern och Fadern är i mig”. Han drog sig ofta undan i bön till Fadern och hade en ständig gemenskap med Fadern i himlen. Jesus är ”faderlig”, precis som Fadern och Anden. Det finns ingen skillnad i väsen och karaktär hos Gudomen. Det finns hela tiden en samverkan genom hela Bibeln mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. Jesus uppenbarar ju vem Gud är och synliggör Gud.

05

9. Treenighetsläran

Vi kan naturligtvis inte fullt ut med vårt förstånd förstå Gud men Bibeln visar ganska tydligt att Gudomen är treenig – tre personer som är ett i sitt väsen och mål – men inte tre Gudar! Om treenighetsläran drivs för hårt riskerar man att hamna fel och då blir det kanske mer bibliskt att uttrycka sig som att Gud uppenbarar sig i ”tre manifestationer”. Men vi ser här att det för med sig problem.

Kol 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. 17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.

Dessa verser syftar på Kristus, Sonen. Det blir en märklig tolkning om Gud skulle besluta att låta ”manifestationen Sonen” – den (inte han) – bli… Borde det inte i så fall stå ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i den (manifestationen)…” ? Hur kan Gud tala till sig själv som ”han” och ”honom”? Själva ordet beskriver en annan person. ”Gud” syftar här på Fadern enligt vers 3. Hur kan Gud vara Fader åt Jesus Kristus, om Fadern ÄR Jesus Kristus, som oneness-läran säger?

Kol 1:3 Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er.

Jesus är i Gudomen. Jesus är Sonen av evighet och han hade en relation med Fadern, när han var på jorden. Det blir omöjligt med en sådan relation enligt Oneness-läran eftersom de lär att Gud är Ande, som enbart tog formen av Sonen. Manifestationer (Oneness) har inte en relation som personer (Treenighet) har.

Joh 1:18 Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Joh 5:17 Men han sade till dem: ”Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.”

Mika 5:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.

Gud är en och manifesterar sig i tre personer: Fadern, Sonen och den helige Ande. Det var också det som Jesus framhöll när han sa att en annan (Fadern), vittnade om honom och därför var hans vittnesbörd giltigt. Enligt lagen skulle var sak avgöras med två eller tre vittnen.

Joh 5:30 Jag kan inte göra något av mig själv. Efter det jag hör dömer jag, och min dom är rättvis. Ty jag söker inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. 31 Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.

10. GUD ÄR EN(HET)

Ordet som många snubblar på, är att Gud är en. Ingen förnekar det, men hur går det ihop med den treenige Guden?

5 Mos 6:4 Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en [echad H259].

Herren är en. Ordet ”en” är hebreiska echad [Strongs H259], och kommer från roten achad [Strongs H258], som betyder att förena eller en enhet. Det behöver alltså inte betyda en i singular. Vi tror inte på ”tre Gudar” i Treenighetsläran, vilket är viktigt att klargöra, utan vi tror att i Gudomen är tre personer som är ett i sitt väsen och i en fullkomlig harmoni och enhet.

Joh 14:10 Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. 11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Joh 14:16 Och jag skall be [grek. erotao G2065] Fadern, och han skall ge er en annan [grek. allos G243] Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er. 18 Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva. 20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader, och att ni är i mig och jag i er. 21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Joh 10:30 Jag och Fadern är ett.”

1Kor 3:16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?

Jesus är i Fadern och Fadern är i Jesus. Jesus bor i den som är pånyttfödd genom den helige Ande, som är Guds Ande och uppenbarar Jesus och vittnar om honom. Den ende Guden uppenbarar sig som ”treenig”: Fadern, Sonen och den helige Ande. Fadern kallar Sonen Gud. Sonen kallar Fadern Gud. Exempel:

Hebr 1:8 Men om Sonen säger han [Fadern]: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira. 9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud [Sonen], har din Gud [Fadern] smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Den helige Ande är också Gud och en person i Gudomen.

Matt 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.

Den helige Ande kallas också Guds Ande och Kristi Ande, Rom 8:9, Fil 1:19 . Det finns hela tiden ett samspel, en fullkomlig enhet där vi ändå kan urskilja eller särskilja tre personer.

2Joh 1:3 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och från Jesus Kristus, Faderns Son, vare med oss i sanning och kärlek.

11. FADERN, SONEN, DEN HELIG ANDE – EN FULLKOMLIG ENHET

Lägg märke till de två grekiska orden (ovan) som vi läste i Joh 14:16: erotao [G2065] och allos [G243]. De hjälper oss nu när vi har Treenighetsläran klar, att förstå att vi inte kan göra nivåskillnad mellan Fadern, Sonen och den helig Ande, Gudomen. Ordet erotao [G2065] används alltid när Jesus beder i NT (grundtexten grekiska) och betyder att be till en jämlik. Så var Sonen inför Fadern. Här måste Oneness-lärarna få problem med grundtexten eftersom de säger att Jesus bad i sin människo-natur till sin Ande eller Guds-natur, i sig själv.

När någon annan ber i NT används ordet aiteo [G154], som beskriver att ”en utfattig tiggare kommer inför en mäktig Herre och ber om hjälp”. Det beskriver vår ställning inför Gud. De olika orden beskriver också skillnaden mellan Jesus och oss inför Fadern. Vi står inte som rättfärdiga ”bredvid” Jesus. Dvs vi äger ingen egen rättfärdighet – vi är förklarade rättfärdiga i Kristus, i tron på honom. Därför kan vi också förlora vår frälsning. Den är beroende av att vi förblir i honom, Joh 15.

Ordet allos [G243] (annan) betyder en likvärdig eller jämlik Hjälpare. Om det hade varit en Hjälpare med en annan kvalité hade det grekiska ordet heteros [G2087] använts, som kan betyda annorlunda eller annan (sämre) kvalité (Jmf Gal 1:6). Allos innebär att den helige Ande är jämlik Fadern och Sonen i Gudomen. Det är lika fel att göra nivåskillnad här, som det är fel att beskriva Fadern som sträng och hård men Sonen som barmhärtig och mjuk. Det är helt obibliskt. I Gud är en fullkomlig harmoni och Fadern, Sonen och den helige Ande är både ett i sitt väsen och jämlikar som personer. Det finns ingen disharmoni i Gud (Gudomen). Gud är fullkomlig harmoni.

04

Jesus ödmjukade sig när han blev människa. Det innebar begränsningar och en skillnad. Därför sa Jesus ”Fadern är större än jag”. Gud är Ande och ”allestädes närvarande”, till skillnad från Jesu begränsade tillvaro i en kropp. Jesus ödmjukade sig så djupt som det är möjligt, när han blev en ”ödmjuk tjänare” ända till döden på ett kors, för att rädda oss. Som den ödmjuke tjänaren var Jesus beroende av Fadern och Anden. Eftersom Jesus uppenbarade vem Gud är, så visade han också Faderns hjärta i sitt utgivande. Jag tror inte att Jesus [Sonen] var skild från Fadern på korset men att våra synder var så hemska och så överväldigande, så att han upplevde det så.

Fil 2:4 Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var. 6 Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron [isos = jämlikheten] som Gud såsom segerbyte 7 utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa 8 ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

Joh 14:28 (Jesus) Ni har hört att jag har sagt er: Jag går bort, och jag kommer till er igen. Om ni älskade mig, skulle ni glädjas över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.

”Jesus utblottade sig inte på sin gudomlighet men på sina gudomliga rättigheter och dolde sin härlighet bakom den mänskliga natur, som han iklädde sig”, har någon (teolog) uttryckt det. Jesus är för alltid Sonen som blev människa. På samma sätt kommer Jesus tillbaka ”i köttet”.

1Joh 4:2 Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, 3 och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.

Både Oneness-troende och Treenighets-troende bekänner att Jesus är Kristus som blev människa (kom ”i köttet”). Men hur kan någon sända en annan om det inte är två personer…? Det står inte ens att Fadern har sänt Sonen, om det hade gällt enbart manifestationer som uppenbarar sig, utan ”sin Son”.

1Joh 4:14 Vi har sett och vittnar om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare. 15 Den som bekänner att Jesus är Guds Son, i honom förblir Gud och han själv förblir i Gud.

12. ELOHIM – PLURALFORM

Treenigheten visas i skapelsen när Elohim [Strongs H430], som är pluralformen av Gud på hebreiska, sa:

1 Mos 1:26 Gud [Elohim H430] sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”

Detta förklarar Onenessläran med att Gud antingen talade till/inför änglarna eller av artighet använde pluralformen, vilket är vanligt i vissa språk. Det kanske gör det enklare för förståndet men det förklarar inte relationen inom Gud, som framträder genom hela Bibeln.

13. Slutsats

Om ingen har kunnat finna ett bättre sätt att förklara Gudomen på än Treenighetsläran, under 2000 år, tror jag inte att vi kommer att göra det innan Jesus kommer tillbaka. En sak är säker: Jesus är sann Gud och sann människa, världens Frälsare – den ende som kan förlåta och rena från synd. JESUS är namnet över alla namn.

Vi kan inte helt förstå Guds väsen. Här måste vi böja oss och erkänna att vår kunskap är begränsad.

1Kor 13:9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, 10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del. 11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. 12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Mvh
Elvor Ohlin