Det verkar vara en viss förvirring omkring vem som är bruden och vilka som är de utvalda. En del menar att bruden är judarna och Israel, Guds egendomsfolk. Samtidigt har kyrkan i alla tider kallats Kristi brud. Darbyismen har delat upp judarna och hednakristna där den ena parten är bruden och den andra de utvalda. Men detta går inte ihop om man läser uttrycken i sitt sammanhang.

Undervisning: Elvor Ohlin

Israel är bruden

Genom hela GT finns bilden av brud och brudgum i relationen mellan Gud och hans folk Israel, det utvalda folket. Förbundet på Sinai mellan Israel och Gud beskrivs ibland som ett ”äktenskapsförord”, där parterna lovar varandra trohet.

Jes 54:5  Ty den som har skapat dig är din man, HERREN Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud. 6  Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av HERREN, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud. 7  Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.

Jer 2:2  Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.

När Israel bröt förbundet och vände sig till avgudar (andra män/ baalerna) beskrevs de av Gud som en otrogen hustru.

Jer 3:20  Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger HERREN.

Gud handlade kollektivt med sitt folk som missade kallelsen. Det handlade inte bara om den yttre omskärelsen. Den var ett tecken men också en förebild på hjärtats omskärelse. Det var hjärtat som var viktigast för Gud. Visserligen var det miljoner judar som fick vara med om att se Röda havet dela sig och som såg Guds under i öknen men många hade sina hjärtan vända till Egypten. Gud fick hela tiden resa upp redskap, män (och kvinnor även i GT), som skulle föra dem i en rätt relation till Gud, i förbundet. Offer och högtidsfirande hade ingen betydelse när inte hjärtat var vänt till Gud, i trohet till honom.

Det var Jesus som ledde och följde Israels folk i öknen (1 Kor 10:4).

Otrohet –  löfte om ett nytt förbund

Även om Israel som nation många gånger var otrogen är Gud trogen och trofast i förbundet. Gud gav löfte om ett nytt (förnyat) förbund, en ny (förnyad) trolovning med sitt folk för evig tid. Det löftet grundades på att Gud trolovade Israel med sig själv. Det nya förbundet/äktenskapet grundar sig inte på vad Israel gör utan på vad Gud gör för Israel, en beskrivning på det nya förbundet i Jesus Kristus/Messias.

Hos 2:16  Det skall ske på den dagen, säger HERREN, att du skall kalla mig: ”Min man.”19  Jag skall trolova dig med mig för evig tid, ja, jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet. 20  Jag skall trolova dig med mig i trohet, och du skall så känna HERREN.

Jer 31:31  Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 32  inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger HERREN. 33  Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Det nya förbundet blev stadfäst och fullbordat av Jesus, Guds son. De av Israel som förkastade/förkastar Jesus väljer själva att stå utanför förbundet och trolovningen (Apg 13:46). Paulus hade en sådan sorg och nöd över sitt eget folk, judarna, där så många stöter sig mot stötestenen (Jesus) därför att de förlitar sig på lagen, sina egna gärningar och inte den rättfärdighet som kommer av tro, vilket gäller i den nya trolovningen/förbundet (Rom 9:3-7, 30-33).

Men Paulus avslöjar en hemlighet, nämligen att förstockelsen som har drabbat en del av Israel kommer att upphöra (Rom 11:25-27). Löftena är eviga och den stund som de omvänder sig är de på nytt trolovade och ”inympas i sitt olivträd” igen (Rom 11 olivträd är en annan bild på Israel).

Israel är De utvalda

Gud utvalde Israel som sitt egendomsfolk framför andra folk. Utkorelsen skulle uppenbara Guds härlighet, makt, helighet och godhet inför alla andra folk, när Gud handlade med sitt folk Israel. Därför var troheten så viktig för att hednafolken skulle omvända sig och tro på Israels Gud, den sanne och evige, ende Guden.

5 Mos 7:6 Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. 7 Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.

Ps 135:4  HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.

Ps 105:6  ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. 7  Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar.

När Israel svek Gud i otrohet och beblandning med avgudar (att vara utvald och avskild betyder att leva helt för Gud) blev Guds namn smädat och förnedrat bland hednafolken.
När Gud inte kunde beskydda Israel på grund av avfallet blev konsekvensen att hednafolken föraktade Israels Gud och trodde att han var svag och hjälplös.

Det var alltså inte Israel som skulle vara i fokus för sin egen skull. Israel som nation skulle peka på Herren sin Gud. När de som nation förkastade Jesus fanns ändå en kvarleva som levde i kallelsen, dvs. lärjungarna som följde Jesus, de 120 män och kvinnor som upplevde pingstens uppfyllelse och alla som kom till tro genom deras vittnesbörd. Alltfler hedningar tog sedan emot evangeliet och det fortsatte spridas utöver världen.

Paulus beskriver Israels utkorelse och kallelse, när han sörjer deras förkastande av Messias:

Rom 9:4  De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5  De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Men vi då?!

Vi kan med dessa och, om vi vill, många fler bibelord konstatera att Israel är de utvalda, utvald som nation. Israel är också bruden. Trolovningen och utkorelsen beskrivs genom hela GT och in i NT. Det som händer här är att Gud kommer som människa. Messias (Jesus) föddes som jude och växte upp under lagen. Han var full av nåd och sanning och uppfyllde Guds bud och krav fullkomligt i liv och gärning, det som ingen människa har klarat eftersom alla är syndare.

Jesus utgav sig själv i döden och bar Israels och hela världens synd. Gud trolovar Israel med sig själv. Alla misslyckanden och överträdelser av lagen är förlåtna och utplånade och denna trolovning sker genom tro. Samma tro som Abraham hade då han trodde på Herren sin Gud och räknades som rättfärdig i sin förtröstan och lydnad till Guds löfte.

Det stora sker nu att alla som tror på Jesus räknas som medborgare i Israel (andligt sett). Vi som är hedningar (ej av judisk härkomst) har del i förbundet (äktenskapet), löftena, hoppet och är medarvingar och tillhör SAMMA KROPP och HAR DEL I SAMMA LÖFTE! Vi är tillsammans, alla som tror, de utvalda och bruden!

Ef 3:6  Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.
Ef 2:12  Ni (hedningar) var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13  Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. 14  Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.
Gal 3:28  Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29  Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Frälsningen i Jesus Kristus/Messias utplånar synden och förenar oss till ett Guds folk. Där nåden gäller finns inget att berömma sig av. Här är vi lika: jude eller hedning, slav eller fri (utan utbildning eller högutbildad, fattig eller rik), man eller kvinna. Grunden är lagd för en upprättelse och helande och utplånande av syndafallets konsekvenser.

I Kristus är vi ett. Men de olika folkslagen bevisar Guds trofasthet. Löftena till Israel, det judiska folket, skall uppfyllas och hela världen ska se att Gud är trofast. Förstockelsen som har drabbat en del av Israel ska upphöra när de omvänder sig och förstår att Jesus är Messias. Gud kan inte ångra sin kallelse (Rom 11:25-29).

Församlingen är de utvalda

Jesus är den utvalde och alla som tror är de utvalda i honom.

1Petr 2:6  Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam. 7  För er som tror (messiansk jude och hednakristen) är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten (Jesus) som byggnadsarbetarna (de judiska ledarna) kastade bort, blivit en hörnsten, 8  en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem. 9  Men ni (messiansk jude och hednakristen) är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar (peka på Jesus!), han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10  Ni som förut inte var ett folk (hednakristna) är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet (hednakristna) har nu fått barmhärtighet.

Rom 11:5  På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6  Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda (Jesustroende judar) har nått det, men de andra (judar som förkastade Jesus) har blivit förstockade.

Kol 3:12  Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod.

1Tess 1:4  Vi vet att ni bröder, Guds älskade, är utvalda av Gud.

De utvalda – församlingen – hämtas av änglarna eftervedermödan och möter Jesus på skyn över Jerusalem och oljeberget. Det var ju dit han skulle komma tillbaka på samma sätt som han for upp (Apg 1:11)!

Matt 24:29  Strax efter de dagarnas nöd (1917 års övers. den tidens vedermöda) skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 30  Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. 31  Med starkt basunljud skall han sända utsina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

Ordet församling på grekiska är ekklesia [G1577] som betyder utkallad, församling, en utvald skara. Ekklesia beskrivs som ”kroppen av fria medborgare, sammankallade genom en härold, utgjorde församlingen” (Word Study).

NT:s brev skrevs till ”de utvalda och kallade…”.

Församlingen är Bruden  – Trolovad med Jesus Kristus

När Gud skapade Eva av ett revben ur Adams sida fanns redan bilden av församlingen som föds på nytt i Kristus Jesus, får del av hans liv och blir ett med honom vid hans återkomst. Paulus återknyter till detta i Efesierbrevet 5 där han skriver om äktenskapet.

1 Mos 2:22  Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. 23  Mannen sade: ”Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits.” 24  Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

Ef 5:31  Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. 32 Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen.

Här är Paulus ord till församlingen i Korint som övervägande bestod av hednakristna (1 Kor 12:2) men också av judar- den som är trolovad är rimligtvis bruden:

2Kor 11: 2 eftersom jag brinner av iver för er med den eld som kommer från Gud. Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus.

Förlovningsringen

Vi har fått den helige Ande som en handpenning på arvet. Vi har redan sett att vi är medarvingar med judarna. Ordet förhandpenning [arrhabon G728] härleds från det hebreiska arabon som är en pant, en säkerhet för något större.Roten av ordet har även förlovning i innebörden och panten blir då förlovningsring.

2 Kor 1:21  Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22  Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.

2 Kor 5:5  Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.
Ef 1:14  Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

Guds plan

Om vi ska få helhet och klarhet behöver vi se Guds frälsningsplan genom historien. Gud utvalde Abraham som blev en förebild som trons Fader. Kallelsen följde generationerna till Isak (löftessonen), Jakob och sen de tolv stammarna som så småningom blev Israels folk. Gud slöt förbund med Israel och vi följer hur Gud handlade med dem. När GT:s löften till Israel uppfylldes av (deras och hela världens frälsare) Messias, Jesus, blev han förkastad av dem som nation och han utlämnades för att dödas.

Detta ingick i Guds frälsningsplan och uppfyllde profetiorna i GT. Ett nytt/förnyat förbund slöts härmed i Jesus Kristus/Messias med Israel och Juda (Jer 31:31). Gud har bestämt om ett underbart himmelskt arv för alla människor men ingen kan få arvet som bär på synd. Därför kom Jesus, sann Gud och sann människa (bland det judiska folket), och tog våra synder på korset, dog och öppnade en ny och levande väg till Fadern för alla som tror på honom.

Vi får en försmak av arvet, en pant – som en förlovningsring. Det är den helige Ande som bor i oss och som förbereder oss för ett kommande bröllop. Bruden ska helgas och smyckas. Bruden är de utvalda. Alla är bjudna till bröllopet. ”Många är kallade men få är utvalda”. De utvalda är de som säger ja till inbjudan.

Guds frälsningsplan går som en röd tråd från Edens lustgård och genom Bibeln fram till dess fullbordan – Jesus Kristus/Messias. Det är honom som allt pekar på!

(Jesus och Emmausvandrarna)

Luk 24:25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

Gud använder olika bilder för att vi lättare ska förstå. Guds kallelse till Israel är fortfarande att vara de utvalda, bruden ocholivträdet. Guds kallelse står fast för det är Guds ord det vilar på, inte folket. Alla har inte hörsammat men det ändrar inte Guds beslut. Vi som är av hednisk börd (ej judar) är inympade i olivträdet, ingår i bruden och är också bland de utvalda – medarvingar.

Rom 11:30  Ni (hednakristna) var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras (judarnas) olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får. 32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla. 33 O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar.

Jesus är brudgummen som vi väntar på och längtar efter. Han kommer en andra gång – då i makt och härlighet på skyn för att samla de utvalda dvs. förenas med sin brud. Innan dess ska evangeliet predikas till alla folk och judarna omvända sig som nation.

Trohet

Kallelsen till Israel att vara de utvalda och att vara bruden står fortfarande kvar. Gud handlar fortfarande med Israel som nation även om det (hittills) bara är en kvarleva som har omvänt sig och som har del i det nya förbundet i Jesus och som alltså är bruden. Att många judar förkastade kallelsen förändrar inte Guds beslut och utkorelse men de som förkastar Jesus går miste om sitt arv och sin del i brudeskaran och utkorelsen.

Jesus avslöjade falskheten när folket (framför allt ledarna) hade avfallit och hade infört människobud och avgudadyrkan. Det gjorde dem blinda för vem Jesus var och de kände inte igen honom.

Matt 15:7  Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8  Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9  Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.” 10  Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå!

Vi uppmanas att vara ödmjuka i relationen till Israel och det judiska folket. Den förstockelse som drabbade dem på grund av avfall, drabbar en avfallen kyrka likadant när den inte är trogen sin brudgum Jesus. Troheten är en förutsättning för att bröllopet skulle bli av. Vår trohet till Jesus under trolovningens tid, är förutsättning för att vi ska få vara med på Lammets bröllop. Gud har förutsagt att Israel kommer att inta sin plats i brudeskaran innan brudgummen kommer tillbaka (Rom 11:15).

Rom 11:25  Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in (annan övers. kommit in i fullheten). 26  Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.

Kyrkan har aldrig ersatt Israel. Israels kallelse och utkorelse står kvar. Förstockelsen kommer att upphöra i den yttersta tiden och det uppvaknandet pågår idag och kommer att fullbordas enligt Guds ord. Israel skall bli frälst och bli det sanna andliga Israel som det var ämnat att vara och som endast en del är idag, de messianska judarna (Rom 9:4-6). Vi hednakristna är medborgare i det andliga Israel. Det är en dubbel(exponerad) bild som blir en bild mer och mer.

Ett folk

De utvalda (Israel – som nu har omvänt sig som nation – och hednakristna från alla folk som inympats med dem) hämtas av änglarna efter den sista svåra vedermödan (Matt 24:29-31) för att möta Jesus som kommer (synligt) på skyn. Det slutliga antikristliga väldet är dömt och bruden är redo för Lammets bröllop (Upp19).

Var bröllopet ska firas återstår att se. Vi säger att vi längtar ”till himlen” men det är kanske mer bibliskt att säga ”det himmelska”. Vi läser om skaran inför tronen och på Sions berg i Uppenbarelseboken men Hebr 12 förklarar att det är en bild på att vara i det nya förbundet. ”Vi har kommit till Sions berg, den levande Gudens stad…”. Det himmelska Jerusalem skall komma ned.

Upp 21:9  En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: ”Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru.” 10  Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud,

Hebr 13:14  Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma.
David Hedegårds översättning: Ty vi har inget stadigvarande hem här på jorden, vårt mål är den stad som en gång skall komma.

1Tess 4:16  Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. 17  Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden [hebr aer som betyder luft – 1917 års övers. på skyar upp i luften]. Och så skall vi alltid vara hos Herren.

Ordet möta är grekiska apantesis [G528] och betyder att gå någon till mötes som kommer. (Jämför samma ord i Apg 28:15).

Enligt judisk tradition gavs ett pris för bruden. Det var ett bevis på hans omsorg och kärlek till sin blivande brud. Jesus har köpt sin brud med det högsta priset – sitt liv, sitt eget blod. Det är det nya förbundets blod – äktenskapskontraktet.

1Petr 1:18  Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, 19  utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.

Den trolovade blivande bruden i den judiska traditionen förberedde sig för brudgummen och var redo när tiden närmade sig för brudgummens ankomst. Hon visste inte exakt när men den brukade ske vid midnatt.

Matt 25:6  Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.

Snart kommer Jesus, vår brudgum, till sin utvalda brud!

/Elvor Ohlin