Läror & Debatter: Sverige - Vittnesbörd - Talet om korset!

<< Tillbaka

Dessa tankar fick vi på mail och med tillstånd lägger vi ut det. Det är viktiga och tänkvärda ord, som vi hoppas får vara tankeväckande och till välsignelse.

Mvh Ohlins

Talet om korset

Nu kommer vi till ett mycket känsligare ämne, jag hoppas att jag kan förklara hur jag ser på talet om korset.
Kan det finnas ett felaktigt tal om korset?
1Kor.1:18, ”Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” Vad är då detta budskap om korset? Är det om korset i sig självt som är en Guds kraft? Nej det tror jag inte. Korset var romarnas mest avskyvärda avrättningsredskap.

Vad är då talet om korset?
Apg. 2:23, ”Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom.” 
Jes.53:10, Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.


Här ser vi att det var Herrens vilja, att låta Jesus lida. Jesus säger själv i Joh. 12:27, när han talar om sin död, ”Nej just därför har jag kommit till denna stund”.
Huvuduppgiften i Jesu uppdrag här på jorden var, att Gud ville genom Jesus Messias försona människan med sig själv, och detta kunde bara ske genom att Jesus, helt utan synd, blev avrättad som en som bar mycket synd.
”Men det var våra synder han bar, Jes. 53:5, ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade”.

Men vi läste i Jesaja här ovan, att När du gör hans liv till ett skuldoffer, när du ser, förstår accepterar detta, så att du, av hela ditt hjärta förstår att det var för dej, då får han se avkomlingar. Då kan du ta emot försoningens gåva.
Ef. 2:8-9, ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig”. Detta är det sanna talet om korset. Genom sin död på korset har Jesus, Kol.2:14, ” strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.”
1Joh. 1:9, ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”

Kol.1:13-14, Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder, och versarna 19-20, Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen.
Det var på grund av att Jesus som var utan synd, blev avrättad som en syndare, försoningen med Gud blev möjlig. Vi blir gjorda rättfärdiga inför Gud, genom Jesu offerdöd, om vi vänder oss till Jesus och ber om förlåtelse.
Vidare läser vi i 1Pet.1:3-5,”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.”
Detta är det sanna talet om korset.

Finns det då ett annat tal om korset?
Nu kommer jag tillbaka till Konstantin den store, som jag nämnt om tidigare. Kejsare i Romarriket år 306-337 e.Kr. Konstantin förbjöd år 313 förföljelse av de kristna och bekände sig senare till den kristna tron, men hans tro är omdiskuterad på grund av hans sätt att leva. Han var en hängiven soldyrkare, vilket Gud avskyr. Hes.8:15-16.

År 325 sammankallade Konstantin kyrkomötet i Nicaea och året efter lät han mörda både sin fru och sin son. Man kan ifrågasätta om detta kyrkomöte under ledning av Konstantin beslutade enligt Guds vilja. Man kan ju se hur kyrkan utvecklades under de kommande århundradena. Varför nämner jag detta, jo Konstantin hade en syn, i solen (vissa källor säger, på himlen) såg han ett kors och bokstäverna XP samtidigt som han hörde en röst säga, ”i detta tecken skall du segra”. Var detta Guds röst? Skulle Gud som förbjudit tillbedjan av det skapade, i en syn för en soldyrkare, uppenbara något i solen, det tror jag inte.

Den romerske kejsaren Konstantin den store instiftade ett nytt militärt standar som han förde i strid. Standaret bestod av de grekiska bokstäverna chi och rho, de två första bokstäverna i Kristi namn, på grekiska Χριστός "Christos". Detta standar blev senare känt som ett labarum (☧). Konstantin fortsatte emellertid att kalla sig Pontifex Maximus, en titel som då ännu hörde till den klassiska, romerska religionen. Många har tolkat detta som att Konstantin överhuvudtaget inte var kristen och att han bara hade politiska intressen att engagera sig i kristendomen.
En konsekvens av detta är i så fall att denna symbol ursprungligen inte alls var ett kristusmonogram eller kristogram. Detta tog den katolska kyrkan till sig och här ser vi en annan syn på korset, man ser korset i sig självt som något heligt, och man tror att kors i sig självt har en kraft och man gör korstecken i alla möjliga situationer. Man kan se processioner där man hyllar jungfru Maria och där man först i processionen bär ett kors.

En gång besökte jag Benares, som det då hette, Hinduernas heliga stad, som är belägen vid Ganges. Där har man som sed, att bränna de döda på bål och strö askan i floden. Då jag betraktade detta som hände på flodstranden, hördes en massa sorl och oljud, där kom en procession av Romersk Katolska Indier, först i ledet bar man ett stort kors, därefter buren av fyra män, en Maria skulptur i en glasbur, sist bar man den döde på en upphöjd bädd, hela tiden spelade de på trummor och tamburiner det var ett stort spektakel att se på. Här ser vi hur fel det kan bli, det var som vilken avgudadyrkan som helst.

När vi böjer våra knän inför korset, vilken tro och mening lägger vi i detta?
Vi ska böja våra knän inför Jesus, som dog på ett kors för våra synders skull.

Jesus är det felfria offerlammet vars blod renar från all synd, Heb. 9:12,”gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.”
Talet om korset handlar alltså om vad Jesus har gjort, genom sin död på korset, och det är i ljuset av detta vi kan tala om korset.
Korset i sig självt har ingen egen kraft, det var ett djävulens redskap för att förnedra Guds son, men här fullbordades det som Gud sagt åt ormen, satan, 1Mos.3:15, Han (alltså Jesus) skall krossa ditt huvud och du skall stinga honom i hälen.

I 2 Mos. 20:4, förbjuder Gud oss att göra bilder för tillbedjan, detta budord har RKK tagit bort, och därigenom har vi fått all kyrkokonst som skapar bilder och föreställningar hos människor, som inte stämmer överens med bibelns budskap.

Jag har lagt märke till, att man kan se tungt kriminella, med tatuerade kors på sig, och det är inte ovanligt att se Hells Angels medlemmar med kors i kedja runt halsen. Vilken innebörd lägger de i korset?... och vem är deras herre.

Det här har jag skrivit ner tidigare, för att klargöra för mej själv vad jag tror, men det jag skrivit härunder är den situation jag befinner mej i idag, församlingsmässigt.

Jag är medlem i en kyrka som det skrivits en del om på någon blogg. När jag var ung, hade vi i den gamla lokalen namnet Jesus, skrivet på väggen. Nu i den nya kyrkan, har vi ett stort kors på väggen. Sedan en tid tillbaka har man lagt ut en röd matta framför korset, där man uppmanas att böja knä eller stå framför i bön, man har plockat fram en ljusbärare, där man kan tända ljus, och det har förekommit att man lagt tunga stenar som man ska bära fram och lägga ner vid korset. Jag kan förstå bilden, men man predikar inte om synd, behovet av förlåtelse, och pånyttfödelse, öppet i klartext. Det finns underförstått i allt vi gör och säger får man till svar.
Det här oroar mej mycket.

Hur har det kunnat bli så här?
Församlingen hette tidigare Filadelfia församlingen, den hade vuxit fram under väckelsen då pingströrelsen bildades. Jag förstår att man ville vara en Filadelfiaförsamling, Upp. 3:7-13. I början hade man svårt med lokal att samlas i. En gammal bowlinghall inköptes och det blev för den tiden en bra möteslokal. Det var en levande församling, man evangeliserade och skaran av de som trodde ökade för vart år. Så byggde man en ny kyrka.
Och man fortsatte att predika evangeliet om Jesus, om synd och behovet av förlåtelse, ja man predikade Guds ord klart och tydligt. Församlingen fortsatte att växa. Nu hade det blivit trångt och inte ”ändamålsenligt”. Man bestämde att bygga nytt, nu byggde man stort, med mycket lokaler, Kafé och gympahall samt minigolfbana. För att finansiera detta, bestämde man att bedriva konferensverksamhet, även Kaféet skulle vara öppet hela dagarna till klockan 22:00. Man hade glömt att Jesus rensade templet från all köpenskap, och sade, Guds hus skall vara ett bönehus.
Det tiotal år som församlingen haft den nya kyrkan har många trogna församlingsmedlemmar lagt ner en massa tid med att jobba i konferensverksamheten. Vart tog pengarna vägen…. Till räntor och amortering, men bibeln lär oss att vi ska tänka på de fattiga, föräldralösa barn och änkor, och så har vi det stora uppdraget, att göra alla folk till lärjungar.

Något hade smugit sig in, något som man inte var vaken över. Som församlingsledning hade vi Äldste och till andra uppgifter Diakoner. Men nu tog man bort Äldste och kallade dem istället församlingsledare. Har det någon betydelse? Ja jag tror det, man gick ifrån en biblisk församlingssyn, och nu fanns inte samma krav på ledarna som det funnits på de Äldste. Tidigare hade de äldste ansvar för församlingens andliga liv och tro, så det fanns en kontinuitet i förkunnelsen. När man nu byter pastor kan det bli stora förändringar i budskapet. Man har också nu bytt namn på församlingen, till ett vanligt profant namn. Har vi kommit in i Laodicea församlingarnas tid? Upp. 3:14-22.

Jag kom ifrån ämnet, som jag började med, men det sista jag nämnt här är något jag, vi, lever med och de flesta är omedvetna. Man hör en del säga, det är så mycket nytt, men man får väl vänja sig. Men börjar man tala om andliga ting och om tron, får man inte ofta något gensvar.
Vad ska man göra? Det känns som att man vill ropa, ”vakna”.

Hans Winander