"Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige." - Upp 1:8
Onsdagen den 27 November 2024
1999, kändes det som om jag kanske läste in för mycket i saker, och kanske såg saker som inte fanns. Jag hade gjort rejäla efterforskningar om Javier Solana de Madariaga sedan jag upptäckt honom tidigt på morgonen den 22 november, 1995. Det var under de tio dagar i november 1995 då Solana sköt upp från en relativt obskyr position som enkel, europeisk kabinettsminister – en av många – till att snabbt vinna världsvitt erkännande som chef för NATO. Tillsättningen sågs då som anmärkningsvärd av pressen, för Javier Solana hade varit en bekräftat aktiv marxist under tidigt 80-tal. Han hade då blivit känd för att skandera inför folkmassorna: ”Vi är radikalt motsatta till NATO”, för att visa sitt motstånd till att Spanien skulle gå med i denna militära allians.
1999 skulle Javier Solana ges den exklusiva militära auktoriteten över NATO:s militära operationer, en ovanligt mäktig position för ett arbete som vanligtvis ligger på ministernivå i omfattning och auktoritet – ett arbete där han normalt skulle ha fått ta emot order från NATO:s medlemsländer, och sedan vidarebefordra det till sina militära mannar. Solana gavs den 30 januari, 1999, militär auktoritet att fatta beslut på egen hand. President Clinton skulle uttala sig i amerikansk TV den 21 mars, 1999, ”Jag instämmer med Javier Solanas beslut att göra detta.” Han refererade till Solanas order att bomba i före detta Jugoslavien, och dess huvudstad Belgrad.
Sedan lade jag märke till att omfattningen av Solanas militära makt var ovanlig, och jag uttryckte de tankarna till många. Senare det året, fick jag reda på att Solana skulle sluta sin post i NATO lite i förtid – för att åka till Bryssel och bli Högste Representant för EU:s Gemensamma Utrikes- och Säkerhetspolitik. Den posten skapades i början av december 1998, genom ’Sektion 666’ i de Europeiska Kodifierade Dokumenten.
Ungefär en månad efter att ha lämnat NATO för den nya EU-posten, som också innebar att tjäna som generalsekreterare för EU:s Ministerråd, så meddelades det runt den 20 november 1999, att Javier Solana skulle bära ytterligare en viktig hatt ’för ett år’. Den Västeuropeiska Unionen (WEU), en tionationers militär federation, meddelade att de skulle upplösas och lämna över sin makt till ’utrikesminister’-posten i EU, men under deras ’sista år’ skulle Javier Solana ha exklusiv kontroll. Det inkluderade titeln ”Generalsekreterare för den Västeuropeiska Unionen”, utöver de andra imponerande titlarna han redan hade.
Givet de uppenbara profetiska parallellerna, så började jag undra, ”är jag galen? ...ser jag saker som ingen annan ser?…läser jag in för mycket i det här?”
En dag, någon gång i tidiga december 1999, om jag minns rätt, gjorde jag en internetsökning för att se om någon annan höll ögonen på det här, och upptäckte en nyhetsspalt skriven av Herb Peters, en kalifornisk journalist som skrev om religion. Jag ringde tidningen som sponsrade websidan där artikeln, ”Det är klokt att inte ignorera den bibliska profetian” fanns. De gav mig Peters’ telefonnummer. Jag ringde upp honom, och, som han har skrivit i sin bok, ’Rekommendation 666’, så är resten historia. >>
Javier Solana förväntades tillträda den nya posten som Högste Representant under Brysselfördraget, efter att tidigare försök att ratifiera en konstitution gick i stöpet, på grund av EU-omröstningar i Frankrike och Holland. En lön bestämdes för posten, som gjorde den till den högst betalda politikerlönen i världen. Han hade redan röstats fram av Ministerrådet till den nya, mäktiga posten som EU:s ”utrikesminister”. Ett senare försök att få igenom liknande åtgärder genom ”Lissabonfördraget” omintetgjordes av den irländska omröstningen. Det stod klart i mycket av den irländska pressen att det fanns en rättfärdigad rädsla för den stora makt som skulle förlänas Dr. Solana. Kort innan en ny irländsk omröstning hölls, gjorde Dr. Solana ett överraskande uttalande om att han skulle gå i pension i oktober, innan något nytt fördrag (den irländska omröstningen hade ännu inte ägt rum). Man hade väntat sig att det skulle bli slagsmål om den lediga posten, men det skulle visa sig, att alla kvalificerade aspiranter beslöt sig för att de inte ville ha jobbet. En relativt okänd politiker, Catherine Ashton, europeisk socialist med en utnämnd post i det brittiska överhuset, fick överraskande höra att jobbet var hennes.
Den migrän hon måste ha fått över stressen av att ta det jobbet mer än uppväger lönen – en lön som helt klart hade satts till förmån för Dr. Solana, och inte henne. De av oss som bevakade scenariot lite närmre, trodde att Solana planerade en comeback eller att han hade bättre planer med större organisationer än EU. Sedan han lämnat posten, har han fortsatt att leda sin [vilken släktrelation de nu har] Madariaga Foundation. Han har också blivit invald till flera prominenta styrelser och positioner inklusive, men inte enbart, the Brookings Institution, Trilateral Commission, och ESADE. Han var innan sin pensionering, och fortsätter att vara, en av de mest inflytelserika rösterna för ’global governance’ (världs-regering).
Man fortsäter i media att prisa Solanas diplomatiska talanger och beklagar i praktiken hans uppfattade frånvaro: >>
”Inte undra på att Solanas roll som Västvärldens diplomat till Iran vann honom många beundrare. Hans roll i att förhindra [diplomatisk] härdsmälta var kanske ett större bidrag till säkerheten än alla EU:s fredsoperationer sammantaget.”
Javier Solana tvekar inte heller att ge USA sina råd och observationer: ”Obama bibehåller idén om att tjäna USA:s historiska uppdrag: det viktiga arbetet att garantera global säkerhet. Men, till skillnad från hans företrädare i Vita Huset, ser Obamas Nationella Säkerhetsstrategi vikten av partnerskap; lägger större vikt vid den civila dimensionen i motsats till den militära; och betonar vikten av dialog och behovet av att stärka internationella institutioner.”
”Detta är ett gott tecken för en värld med olika maktcentra och olika intressen, där resurser och legitimitet förblir knutna till nations-staten, men där utmaningar (klimatförändringar, väpnade konflikter, pandemier och transnationell brottslighet) är globala och, därför, kräver samarbete mellan stater. Vi befinner oss i en transitionsfas: den internationella ömsesidiga påverkan ökar, vilket den globala finanskrisen har visat, men instrumenten för ledarskap och mekanismer för att garantera en ’smidig operation’ för regeringar är fortfarande inte gemensamma. Obamas nya Nationella Säkerhetsstrategi visar en politisk villighet att backa upp en internationell ordning som kan tackla dessa utmaningar.”
”Vägen framåt är inte befriad från svårigheter, men [Obama] Strategin representerar ett medvetet steg mot en lösning av det 21:a århundradets utmaningar, och förbereder oss för morgondagens värld.”
”JAVIER SOLANA, förre Högste Representanten för EU:s Utrikes- och Säkerhetspolitik, och förre Generalsekreteraren för NATO, är President för ESADE Center för Global Ekonomi och Geopolitik
Jag är rädd för att många åter fallit i sömn över den viktiga ’global governance’ -katalysator som råkar heta Javier Solana. Häromkvällen upptäckte jag en viktig hemsida som gjort ett hästjobb med att luska fram information och sprida den vidare till oss i ljuset av dess uppenbart profetiska implikationer. Websidan heter www.borntowatch.com . Det är en ära för mig att ikväll (17 juni 2010) få intervjua en av dessa två modiga män som driver webbsidan.
Håll kontakten!
CONSTANCE