Bevara eller att mista

<< Tillbaka

MISTA FÖR ATT VINNA ELLER BEVARA FÖR ATT FÖRLORA

Luk 9:23 Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 25 Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad?

Många av oss som var tonåringar på 70-talet och växte upp i kristna hem och i kyrkan har sin barnatro, men lever utan församlingsgemenskap idag. De som lämnade Guds väg men kommer tillbaka är som ”den förlorade sonen” (Luk 15). Andra är uppslukade av annat i livet och till synes ointresserade av Guds väg. (Obs Detta syftar på dem som beskrivs nedan som är på väg bort från Jesus. Det är inte dom som vill följa Jesus och av andra orsaker lämnar kyrkan).

Så lik världen som möjligt?

Frågorna som vi levde med i tonåren var ”vad får jag lov att göra/inte göra som kristen?” Med andra ord: ”hur nära världen kan jag leva men ändå vara kristen?” Frågorna avslöjar en fel inriktning och en bortvändhet från Jesus. Det är att bevara sitt liv. Efter hand tänjde man på gränserna och levde i medveten synd, emot Guds vilja (utanför Guds ords gränser).

När den ”förlorade sonen” kom hem var han förkrossad och ödmjuk inför fadern. Han hade sett konsekvensen av att gå sin egen väg, att bevara sitt liv. Nu var hela hans liv vänt till sin far. Likadant är det för den som vänder om till Jesus. Frågorna är nu helt annorlunda. ”Hur kan jag lära känna Jesus mer?” eller ”Vad vill du Jesus förändra  för att din vilja ska kunna ske i mitt liv?” Beredd att mista sitt liv i total överlåtelse, för att vinna det verkliga livet: Guds närvaro och livet i Jesus Kristus. Fokus är nu på Jesus Kristus och man är omvänd till honom.

Joh 14:23 Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24 Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.

Om vi älskar Jesus vill vi lyda honom och ha Guds välsignelse över våra liv. Då är vi beredda att ändra på det som vi vet inte behagar honom. Detta är fullt möjligt eftersom vi väljer att lyda Gud och har fått den helige Ande som drivkraft och han är den som helgar oss. Gud öppnar vägar och möjligheter som vi inte kunde komma på eller kanske ens ana.

Församlingen som vill bevara sitt liv

Idag finns en inställning i delar av kristenheten som påminner om exemplet ovan. Frågan är: Hur lika världen kan vi bli och hur nära världen kan vi leva som församling (för att få framgång/tillväxt) utan att kompromissa med evangeliet? Det talar om en bortvändhet från Jesus. Istället för att söka Gud i uthållig bön, vara annorlunda och fyllda med Guds Andes kraft, vill man vara människor till lags och passa in. Det är att bevara sitt liv istället för att mista sitt liv - vinna Jesus Kristus och få se Guds löften uppfyllas.

Konsekvensen blir underhållning, program och strukturer men tomhet och andlig hungersnöd. Församlingen som gör sig lik världen och beroende av dess tankesätt blir alltmer oberoende av Gud och förlorar uppenbarelsen från Gud. Istället förlitar den alltmer på sig själv och sina egna tillgångar och resurser.

Abraham och Lot – att bevara eller att mista

1 Mos 12:1 HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. 2 Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse.4 Abram begav sig i väg som HERREN hade sagt till honom, och Lot gick med honom.

Abraham (Abram) gick i tro. Att gå i tro är att lyda Gud. Han visste inte vart vägen gick utan var beroende av Guds ledning och anvisning. Abrahams (och Saras) enda framtidsplan var att lyda Gud.

Lot ”följde med”. Kanske tänkte Lot att han kunde vinna något på det(?). Hans senare val talar för att han var vänd till vad denna världen har att erbjuda. När Abraham och Lot skulle skiljas åt valde Lot efter det som för mänskliga ögon (det yttre) såg bäst ut, efter sitt eget förstånd.

1 Mos 13:10 Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra var den nämligen som en HERRENS lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. 11 Och Lot utvalde åt sig hela Jordanslätten. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra.

Lot betyder beslöjad eller betäckt. Lot-människor är andligt kortsynta – blicken är skymd - och ser bara det som är i denna världen. Han strävade efter framgång här i livet. Lot hade egna planer men ingen Guds uppenbarelse. Han resonerade sig fram och hade inte tid eller tanke på att i bön söka Guds ledning.

Abraham såg långt och klart. Med trons ögon och en himmelsk vision utifrån Guds löfte hade han blicken på det som är där ovan (Kol 3:2, 2 Kor 4:18). Trons ögon.

Hebr 11:8 I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält (ej fast i det jordiska) tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 10 Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat (blicken på det som är där ovan).

Lot gick mot öster, bort från Landet (landet - blid på Kristus, Andens fullhet), och bosatte sig så nära Sodom som möjligt (1Mos 13:12). Senare flyttade han med sin familj in i Sodom (14:12, allt närmare världen) trots att folket där var mycket ont (13:13). Lot blev en av ledarna i staden (satt i Sodoms port 19:1) men hade inte kraft att påverka. Hela Lots liv verkar ha inställningen att ”komma så nära världen som möjligt och få ut så mycket som möjligt av det jordiska men ändå ha sin tro på Gud”.

Lot var rättfärdig (hade en Gudstro) men han ville bevara sitt liv. Han sökte jordisk framgång och följde sitt eget förstånd. En Lot-människa i talarstolen kan orden och formerna men uppmuntrar mänsklig vishet, självsäkerhet och strävan efter framgång. Men framgång för Guds rike måste ske på Guds sätt och inte på människors. Det går inte att tjäna både Gud och Mammon eller drivas av Guds Ande och världens ande. Det kommer en skiljeväg när man måste välja.

Matt 6:24  Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Abraham lydde Gud utan att veta vart det skulle leda. Han gjorde misstag och fel men ödmjukade sig, höll fast vid Guds löften och ärade Gud. Han var beredd att ge upp allt (sitt eget) – att mista sitt liv – för att vinna livet i Gud. När Gud krävde det största offret, Isak, var han lydig för han visste att Gud är trofast. Abraham levde i överlåtelse och lärde sig att förtrösta på Gud. ”…Den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.”

Sodom (världen) låg i motsatt riktning från Landet (livet i Kristus), dit Abraham var vänd till och närmade sig.

Lot råkade illa ut när Sodom blev intagit av fiender och plundrat. Att ha sin förtröstan hos människor är ingen bra säkerhet. Abraham fick rädda sin brorson som ändå fortsatte sitt liv i Sodom. När ondskans mått var fyllt och domen föll över Sodom var det Abrahams förbön som räddade Lot.

Lot - räddad som genom eld

Lots hustru hade gått längre på den inslagna vägen, helt uppslukad av det jordiska. Hon gick förlorad när hon såg sig tillbaka. Hela hennes liv var riktat och upptaget av denna världen och det hade kvävt tron. Lot levde farligt, andligt sett, när det materiella och världsliga tog över alltmer. Det var ett avfall och han var till och med beredd att offra sina egna döttrar till de onda männen i Sodom (1 Mos 19). Kärleken hade svalnat och han blev räddad ”som genom eld” och han förlorade allt han ägde, hade byggt och förlitat sig på – hans livsverk! ”Den som vill bevara sitt liv skall mista det.”

1Kor 3:15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar [phtheiro >>] Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni. 18 Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. 19 Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, 20 och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma.

Det sista som nämns om Lot är att han bor i en grotta och är full av fruktan (1 Mos 19:30). Abraham var trygg i Guds vilja och fick vara ett Guds redskap att rädda Lot och en välsignelse för andra. Abraham valde att mista sitt liv men vann istället det som Gud hade förberett och tänkt för honom här på jorden och det eviga livet.

Allt kommer att skaka

Människorna i Sodom valde att förkasta allt som hör rätt och rättfärdighet till för att leva i sina begär och synder. Det ledde till orättvisor, våld, perversitet, all slags ondska och förakt för Gud. De blev prisgivna av Gud, vilket betyder att Gud tar bort sitt beskydd och människan får fortsätta på sin egen väg och ta konsekvenserna av sitt val (Rom 1).

Guds ord säger att Gud kommer att döma ondskan i världen. Gud kommer att skaka allt som kan skakas för att väcka människor att söka honom. Han kommer att ha ett folk som likt Abraham vill gå i tro och lydnad, uppriktighet och överlåtelse. Bibeln förutsäger också att många kommer att göra som Lot och hans hustru.

Hebr 12:26 Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan också himlen att skaka. 27 Orden "än en gång" visar att det som skakar skall försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall bestå. 28 Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.

Att ”älska världen”

1Joh 2:15 Älska [agapao] inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek [agape] i honom. 16 Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.

Agape är Guds kärlek. (Wordstudy dictionary:) När Gud visar sin kärlek ger han inte det vi vill ha utan det vi behöver. ”Ty så älskade Gud världen (människorna) att han utgav sin ende Son…” Det var inte det som människorna ville ha men Gud visste att det var vad de behövde, dvs. hans Son för att ge förlåtelse till människan (slut citat).

Utan Jesus hade varenda människa gått förlorad. Bara den som har en levande tro på Jesus och fötts på nytt kan ha Guds agape. Att ”älska [agapao] världen” är att använda Guds kärlek till det som är i världen och inte till Gud.

Att söka att behaga människor mer än Gud eller att ta in världen i församlingen, är att ”älska (agapeo) världen”. Församlingen tillhör Gud och ska ledas och byggas av Jesus Kristus. Världen har inte Guds Ande och känner inte Guds Ande och kan inte heller lära eller visa på Guds väg! (Joh 14:17) Den kan bara bygga utifrån själen (bios) och jaget och den och dess begärelse kommer att förgås. Att bygga utifrån själen (resonemang, mänsklig visdom, talanger, mänsklig styrka) hindrar den helige Ande att leda. Det blir som församlingen i Laodicea (Upp 3:17) som var ”ömkansvärd, fattig, blind och naken”. Jesus stod utanför och klappade för att få komma in!

Annan översättning på 1Joh 2:15 …Om någon älskar [agapeo] världen, finns inte kärlek [agape] till Fadern i honom.

Det betyder att Guds Ande inte är det som kommer att driva honom/henne och den kärlek [agape] som Gud har gett kommer att kallna (Matt 24:12). Den mänskliga kärleken (filadelphia) räcker inte långt i församlingen. Den kan ge en viss värme och gemenskap men då är församlingen som vilken förening som helst där man har trevligt tillsammans.

Så skall fienden fly

Gud delar inte äran med någon. Den helige Ande kommer inte att dela församlingen med världens ande (antikrist).

Jak 4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. 5 Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger: "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?" 6 Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. 7 Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.

Att älska (agapeo) världen leder till högmod ”över livets goda”. Det som hände när världens tankesätt, metoder och världens ande öppnades för i församlingen, var att man öppnade för djävulen själv, antikrists ande.

Vänd om, är uppmaningen. Gör som Abraham, med andra ord. Vänd er till landet (Kristus) och ödmjuka er inför Gud.

Guds närvaro jagar fienden på flykten! Då kommer den helige Ande att leda och bygga. Det blir ett vittnesbörd om att Jesus lever och gör under idag. Han befriar och förvandlar människor och situationer. Jesus blir förhärligad när församlingen är fylld av Andens kraft för att tjäna Gud och betjäna medmänniskor. Det är det vi behöver mer av idag och måste återvända till!

Jak 4:8 Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. 9 Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.

Inför denna tidens avslutning

Luk 21:33 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. 34 Men akta er för att berusa er (ex av makt, framgång, upphöjelse, ära…) och dricka er fulla (alkohol men även andligt drucken i en falsk andlighet) och låta era hjärtan tyngas av det dagliga livets omsorger (upptagen med allt i denna världen), så att den dagen plötsligt (överraskande) kommer över er 35 som en snara (fast och kan inte komma loss). Ty den skall komma över alla som bor på jorden (jmf Upp 3:10 och vedermödan 3,5 år Dan 9:27, Matt 24:15). 36 Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly (ha kraft att stå emot detta!) allt det som skall komma och kunna bestå (frimodigt kunna ta emot Jesus med hängivet hjärta) inför Människosonen (Jesu återkomst)."

Lot överlevde katastrofen men var inte användbar för Gud och hans verk där han levde gömd och fylld av fruktan. Allt han hade sin trygghet i hade ryckts undan eftersom det var av denna världen. Det behöver inte vara fel med pensionsförsäkring och annat materiellt, viktiga kontakter och bra utbildning men vi måste ha vår yttersta och djupaste trygghet i Gud. Allt här i världen kan försvinna på ett ögonblick. Likadant kommer församlingar som förlitar sig på världsliga strukturer gripas av fruktan eftersom Gud ger sin frid och ledning till den som förtröstar på honom. Det som är fast och alltid består är Guds levande ord. Det bevarar Guds folk genom allt och kommer aldrig att rubbas.

Lots hustru är en bild på de människor som väljer att låta saker i denna världen bli så kärt så att Gud blir overklig. Det andliga livet dör och det finns inte längre någon gudsfruktan eller längtan efter Gud. Frestaren, djävulen, lockar till helt avfall (ofta genom mänskliga redskap). Lots hustru var ett lätt byte för fienden.

Dan 11:31 Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret (evangelium om Jesus – även bokstavligt med nytt tempel i Israel(?)) och ställa upp förödelsens styggelse (prövningen Upp 3:10, vedermödan 3,5 år Matt 24:15 och snaran över alla på jorden Luk 21:35). 32 Dem som har kränkt förbundet (kompromissar) skall han (antikrist och antikrists ande) med smickrande ord locka till avfall, men de av folket som känner sin Gud skall stå fasta och hålla ut.

Detta som beskriver den yttersta tiden kommer att ske hastigt. Läs mer om ändetiden enligt Bibeln >>.

Kvarlevan – Guds redskap

Idag kallar Herren ut ett folk som vägrar att kompromissa. Det är ett folk som väljer Guds vilja och är villiga att överlåta sitt liv – mista sitt liv för att vinna Jesus och livet i honom (”Landet”).

1Petr 1:18 Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, 19 utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.

Den kvarlevan kommer att vara Guds redskap i avslutningen innan tidens slut och Jesu återkomst, precis som Abraham, som levde i tro, var Guds redskap i sin tid för att rädda andra och vars liv blev ett vittnesbörd. De får del av Guds rådslut (1 Mos 18:17) och kallas Guds vänner, som Abraham (Jes 41:8). Jesus sa:

Joh 15:14  Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.
15:15  Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.

Kvarlevan är de som vet att inget i Guds rike bygger på människans styrka, klyftighet eller på ägodelar, gärningar eller traditioner. Det bygger på Guds nåd från början till slut.

Sak 4:6 Då sade han till mig: "Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark. Ty han skall föra fram slutstenen medan man ropar: Nåd, nåd över den!"

 
Elvor Ohlin