Startsidan
Profetiskt
New Age och mystik
Läror och debatter
David Wilkerson
Hebreiska - Grekiska ord
Undervisning
Jesu tillkommelse
Vittnesbörd/Uppenbarelser
Minns du sången m.m.
Fotosidan
Länkar
 
Nyheter
Nyheter
Nyheter
Israel
Israel
Israel
En ny världsordning
En ny världsordning
En ny världsordning
 
Sverige
Sverige
Sverige
Utlandet
Utlandet
Utlandet
 
Profetior
Profetior
Profetior
Undervisning
Undervisning
Undervisning
 
Svenska
Svenska
Svenska
Engelska
Engelska
Engelska
 
Bibelkommentarer
Bibelkommentarer
Bibelkommentarer
Bibelstudier
Bibelstudier
Bibelstudier
Ljud
Ljud
Ljud
 
Bibelstudier
Bibelstudier
Bibelstudier
Ljud
Ljud
Ljud
 
Svenska
Svenska
Svenska
Engelska
Engelska
Engelska
 

John mc Arthur - Konfrontera synd i församlingen

<< Tillbaka

”...Vi ska blomstra. Vi kommer att växa. Flera ska komma. Fler människor kommer att lära känna Kristus. Och det var förväntningarna. Det var mina förväntningar.

Men från allra första början handlade inte mina tankar om hur vi skulle få den här kyrkan att växa. Hur skulle vi få in fler personer i denna byggnad? Hur skulle vi kunna vi fylla upp de tomma stolarna, de få som fanns, om det fanns några, i kapellet? Hur skulle vi kunna vi locka in folk hit? Hur skulle vi göra kyrkan attraktiv? Jag hade verkligen inga sådana tankar alls.

Faktum är att när jag kom till Grace Church fanns det en allt överskuggande sak som fick fäste i mitt sinne och det var en text i Skriften som grep tag i mig rejält och texten finns i Matteus kapitel 18.

”Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan. Sannerligen säger jag eder: Allt vad ni binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad ni löser på jorden, det skall vara löst i himmelen. Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden kommer överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:15-20)

... Jag frågade några pastorer om det där stycket och om de någonsin tillämpade det eller utförde det eller visste någon som gjorde det. Svaret jag fick var ett genomgående ”NEJ”. Ingen gjorde det. Ingen kände någon som gjorde det. Men jag sa ”Det här är den inledande instruktionen till kyrkan. Det är här som ordet ’kyrka’ dyker upp i Matteus 18. Detta är vår Herres främsta angelägenhet för kyrkan, att kyrkan ska ta itu med synd bland sina egna medlemmar. Om det är Herrens första ord om kyrkan till kyrkan, då är det inte något i slutet av listan, det är i början av listan vilket gör det till högsta prioritet. Hur kan det vara så att ni läser det, förstår det och inte gör det?”

Jag blev tillsagd av män som var mycket äldre än jag och mycket klokare än jag att om jag försökte göra detta i Grace Church, om jag försökte leda en kyrka till att göra det som sägs i detta stycke, skulle jag tömma platsen... Jag skulle tömma platsen. Människor skulle inte stanna kvar på grund av det. Man sa till mig, ”Tror du att du kan få folk i din kyrka att gå till andra personer i din kyrka och konfrontera deras synd utan att driva bort dem? Tror du att du alls skulle kunna få en liten grupp av människor att följa efter en syndande troende utan att skrämma bort alla? Och du kan väl inte tro att du kan presentera några och deras synder inför hela församlingen och någon av dem skulle komma tillbaka dit nästa vecka. Du kan bara inte göra det. Och om du alls bryr dig om att kyrkan ska växa, och om du bryr dig om att få fler till kyrkan, glöm det.”

Men jag påmindes om femte kapitlet i Apostlagärningarna. Och jag vill att ni tittar på femte kapitlet i Apostlagärningarna en stund. Det är en berättelse om en man som hette Ananias och hans fru Safira, berömda namn. De var i kyrkan och de sålde lite av sin egendom och undanhöll, vers 2, något av priset, Ananias gjorde det, för sin egen del, med hustruns fulla kännedom.

Han hade nu inte behövt sälja egendomen, utan han hade friheten att bestämma att sälja egendomen så han beslöt att göra det. Han hade all rätt att behålla vad han ville för sig själv. Det finns ingen befallning från Gud att sälja din egendom, inte heller är det en befallning från Gud att ge allt vad du får för din egendom till kyrkan. Så han valde.

Men i vers två står det, ”allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter. Då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket? Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, var ju penningarna i din makt. Hur kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.” (Apg 5:2-4)

Petrus säger att han inte var tvungen att sälja det. Och han hade inte behövt ge allt. Och han hade inte behövt ljuga. Han ljög inte för människor, han ljög för Gud. ” När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan.” (Vers 5 a).

Wow! Han dog knall och fall framför hela kyrkan. Vem dödade honom? Gud dödade honom. ”Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.” (Vers 5 b). Det är ju förstås ett häftigt sätt att hålla folk borta från kyrkan. Gå inte dit, folk dör där. Det här är som Jim Jones och Kool Aid. Du vill inte ha någonting att göra med den organisationen, människor dör där inne. Vers 6: ”Och de yngre männen stod upp och höljde in honom och bar ut honom och begravde honom.” Judar balsamerade inte. Du dog, de begravde dig.

Det gick ungefär tre timmar och så kom hans fru in. Flera intressanta saker kring det. Kyrkan fortsatte gott och väl i över tre timmar. Det här är något underbart, jag lever i fel era. Det andra är att frun dyker upp tre timmar senare. Och när hon går in bär de ut hennes make. Petrus talade till henne och nu får vi veta vad de gjorde.

”Säg mig, var det för den summan ni sålde jordstycket?” Hon svarade: ”Ja, för den summan.” (Vers 8) Naturligtvis var priset mycket högre och de hade behållit det överskjutande. ”Petrus sa till henne: ’Hur kunde ni vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren hörs nu fotstegen av de män som har begravt din man; och de ska bära ut också dig.’ Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kom in, fann de henne död. De bar då ut henne och begravde henne bredvid hennes man. Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.” (Vers 9-11)

Vad försöker Herren göra? Försöker Han hindra kyrkan från att växa? Varför i hela världen skulle den första instruktionen som gavs till kyrkan i Matteus 18 inte vara någon typ av instruktion som gör den till en varm och mysig miljö som människor skulle vilja komma till? Hur kommer det sig att redan i början i den första kyrkan i Jerusalem gör Herren något så dramatiskt som att avrätta två människor som ljög mot Honom alldeles framför kyrkan så att var och en vet att du kan dö på den platsen? Det är inte direkt att rulla ut röda mattan.

Jag kämpade med de här styckena. Men en väldigt viktig vers följer i kapitel 5, och det är vers 13. ”Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.” Ett av målen för kyrkan är att göra kyrkans överlåtelse till helighet så kristallklar så att människor inte ansluter sig till den på egen hand. Detta har blivit helt uppochnervänt i vårt samhälle och vår typ av evangelikalism. Ett av målen för kyrkan är att vara så överlåten till helighet, så överlåten till renhet, så överlåten till dygd, så överlåten till rättfärdighet och att det är så klart och uppenbart och så öppet att människor som inte är intresserade av det inte kommer till kyrkan. Det här är det totala motsatta till nutidens inställning: att dölja vår överlåtelse till rättfärdighet, dölja vår överlåtelse till helighet, dölja vår överlåtelse till dygd så att ingen alls skulle kunna tänka sig något annat än att vi är de mest kärleksfulla, accepterande, öppna, omfamnande människorna på planeten. Precis det totala motsatta.

Du säger, “Jamen hur i hela världen ska kyrkan kunna växa”? Vers 14, ”Och ännu flera trodde och slöt sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor”.

Så du vill ägna dig åt kyrkotillväxt, eller hur? Här har du strategin. Här är planen. Du skulle vilja ha en kyrka som den i vers 14, eller hur? Skulle det inte vara modellkyrkan för den moderna Evangelikala Rörelsen? Det borde vara deras vers. Fler och fler som trodde på Herren, mängder av män och kvinnor ökades hela tiden på.

Hur får du det att ske? Åh, låt Gud ta död på några personer vid offrandet, bli hörbart, verbalt, synbart angelägen om helighet. Var så rättfärdig och så överlåten till lydnad till Guds Ord att ingen endaste en vill ansluta sig till kyrkan på egen hand. Och det som sedan händer är att Herren kommer att öka församlingen. Och det är på det sättet som kyrkan växer på rätt sätt. Herren ökar församlingen.

Gå tillbaka till kapitel 2 och vers 47, slutet av versen. ”Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som lät sig frälsas.” Kyrkan är en grupp av människor som har blivit ... vadå?... frälsta. Det är inte en plats som härbärgerar ofrälsta. Det är en plats som ser ut som DEN plats som mest av allt ska undvikas om du är ofrälst. Det är inte en plats gjord för att de ofrälsta ska känna sig välkomna och känna sig väl till mods.

... Första gången jag hade ett möte med en grupp av äldste här ställde de en fråga till mig om att förrätta en vigsel i kyrkan. Det som skulle gifta sig var en dotter i en mycket, mycket framstående familj som fyllde många funktioner i kyrkan. Dottern skulle gifta sig, vill jag minnas, med en äldre frånskild icke-troende man. Och jag sa att jag kan inte göra det. Jag kan inte viga samman en troende med en icke-troende. Någon svarade mig då ”Jaha, de kommer att bli förolämpade.” Jag svarade: ”Jaha, jag är ledsen för det men det är en annan jag är mycket mer angelägen om att inte förolämpa och det är kyrkans Herre. Jag kan inte göra det.” Då svarade en av männen mig: ”Ok, jag förstår det, det är en övertygelse du har så vi gör som så att du behöver inte förrätta vigseln men vi ska ha ha den här, det kommer att få dem att må bättre.” Jag kommer ihåg att jag sa, det här var det första mötet, jag sa, ”Är det här er kyrka? Det är inte min kyrka, är det er kyrka? Vems kyrka är det?” Samma person svarade, ”Det är Herrens kyrka.” Jag sa, ”Kanske vi borde göra det Herren vill få gjort i denna kyrka. Jag kan inte göra det och det kan inte göras här eftersom det är helt fel, att blanda ihop en troende med en icke-troende, det står så tydligt i Skriften.”

Det var ett vattendelartillfälle. Jag sa, “Om det här är Kristus kyrka och den ska ära Kristus och Han ska bygga Sin egen kyrka på Sitt eget sätt, då måste vi vara överlåtna till lydnad till Hans Ord.” Det dröjde inte länge förrän vi började diskutera kyrkodisciplin så som den behandlas i Matt 18. Låt oss gå tillbaka till Matt 18. Och jag varnades, jag varnades sannerligen för att det skulle vara slutet på min erfarenhet i denna kyrka, men att jag antagligen inte heller skulle få någon annan kyrka på grund av att när jag väl hade förstört denna kyrka genom övertygelsen att jag skulle följa detta mönster skulle ingen annan vilja röra vid mig. Jag skulle bli en kyrkans varböld.

Men jag kunde verkligen inte förstå hur ni kunde predika mot synd och inte genomföra något så uppenbart. För mig verkade det som att ni inte kunde övertyga människor att ni menade allvar när det gäller synd om allt ni gjorde var att predika mot det. Jag menar, ni skulle kunna försöka övertyga dem att ni menade allvar. Jag menar, ni skulle kunna ge illustrationer och ni skulle kunna bli väldigt engagerade och gå igenom Bibeln och ge Guds syn på synd, men om ni inte vill genomföra det i kyrkan på det sätt som Bibeln säger att ni ska göra det, hur i hela världen skulle människor kunna tro på att ni verkligen är äkta seriösa om det?”

John MacArthur, utdrag ur ”The Childlikeness Of Believers: Confronting Sin” (Barnasinnet hos troende: Att konfrontera synden)

Översättning från engelskan Maj - Lis Wirth