"Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige." - Upp 1:8
Onsdagen den 19 Mars 2025
Många har säkert hört David Owuor profetiska budskap om en jordbävning i Sverige >> . Vi la ut det med viss tvekan men tyckte att det var värt att uppmärksamma. Owuor har en ödmjuk framtoning och berättar att han fick varna på Haiti innan jordbävningen skedde där.
Eva Helen ger nedan sin tolkning på budskapet, som vi tycker är både bibliskt och starkt (kunde läsas på Berndt Isakssons samtalsforum igår) >> . Samtidigt har flera avslöjanden skett, som är ett led i avfallet i kristenheten idag. Ulf Ekmans kända dragning till katolicism och med en Mariastatyett i trädgården, avslöjades av Aletheia. >> och hans Mariatillbedjan som ett faktum >> .
Märkligt nog sammanföll dessa avslöjanden med den dröm som nådde oss via mail den 3 november, om varning för Mariatillbedjan >> . Läs också Guds varning (början på 90-talet) i synen Inga andra namn >> . Vi tror inte att det är tillfälligheter att Gud talar och låter sanningen avslöjas, till varning för att inte följa de ledare som går på villovägar.
Jag
lyssnade på David Owuors profetia om jordbävning i Sverige, om många
döda människor och en hund (!), som drogs ut från de skadade
byggnaderna, och hunden var skadad från midjan och ner, men levde.
När jag själv får drömmar och syner brukar de ofta innehålla symboler,
som får sin förklaring när jag kollar upp dem i Bibeln. Jag tänkte
därför att hunden representerar något speciellt, och inte bara "ett
husdjur" som David Owuor själv tolkade det. Så jag har börjat gå igenom
Guds ord för att se vad hunden representerar. Och när jag kom till en
vers i 2 Sam kap 9, så ser jag något mycket intressant! Där finns en
man, vid namn Mefiboset, som är förlamad i fötterna, och som kallar sig
själv för en "död hund". Jag tror att det är historien om Saul, David,
Jonathan och Mefiboset som Gud vill förmedla till oss i Sverige genom
David Owuor.
Här nedan är en kort återberättelse av historien:
Owurs syn om raserade byggnader och döda människor tror jag
symboliserar Sauls hus, och Guds straffdom över Sauls hus. Saul hade
syndat mot Gud genom att han inte lydde Gud. David skonade Sauls liv
vid ett flertal tillfällen, men Saul ville inte ödmjuka sig utan
fortsatte att jaga David. Till slut föll Guds dom över Saul, och i
stort sett alla dog i Sauls hus. Saul och hans söner dog på berget
Gilboa (Gilboa, Gil = stor havsvåg, men även stenhög, Boa = ett
plötsligt översvämmande/utbrott). En av Sauls söner som dog på berget
var Jonathan. Jonathan hade älskat David, och hade tidigare slutit
förbund med David.
David minns nu detta förbund och frågar tjänaren Siba i Sauls hus om
det finns någon kvar som lever i Sauls hus som David kan visa godhet
(ge nåd) mot för Jonathans skull. Siba svarar: "En son (Mefiboset) till
Jonathan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna. Han är nu i
Ammiels son Makirs hus i Lodebar". (Ammiel = Gud är min frände, Makir =
sälja sig själv, överlämna sig själv, Lodebar = "inget ord", kan tolkas
som plats där inget Guds ord finns, kanske en plats utanför Guds hus
som drabbades av domen för Sauls skull?).
Mefiboset ödmjukade sig inför David och sade: "Vad är din tjänare, att
du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?" (Innebörden är att han
ser sig själv som ogudaktig, och egentligen förtjänar döden).
Berättelsen slutar med att Mefiboset fick för alltid äta vid Kungen Davids bord i Jerusalem.
Läs gärna själva i Samuelsböckerna om detta! Själv tolkar jag allt
såsom att Gud har haft tålamod med Sveriges kristna ett långt tag, och
har skonat oss gång på gång från krig och katastrofer. Men att nu är
måttet rågat, att nu kommer tiden då Gud måste döma Sveriges avfallna
Guds hus. (Om det sedan är en jordbävning, krig eller annan katastrof
återstår att se). Men att de som befinner sig utanför det avfallna
huset, dvs inte tar del av Guldkalvsreligionen, utan drar ut därifrån
och ödmjukar sig inför Gud, dvs omvänder sig, kommer att bli skonade
och får äta vid Herrens bord för alltid. De andra blir dömda till döden.
Ett annat ord som blev levande för mig för några veckor sedan, och som
jag tänkte på igen när jag hörde Evalotta Kjellbergs predikan igår >> ,
var om det Jesus säger om förödelsens styggelse. "När ni ser
förödelsens styggelse stå där han inte skulle stå (= guldkalven i Guds
hus, människan som Gud?) - den som läser detta bör noga lägga märke
till det - då skall de som bor i Judeen (Jerusalem med omnejd = Guds
hus med omnejd?) fly bort till bergen (ta skydd hos Kristus).
Jag tolkar det som att den stund vi som kristna vaknar och ser att
ogudaktigheter bedrivs i Guds hus, så ska vi inte ta del av det, och
inte hålla dem om ryggen som bedriver sådana otuktigheter (jag tänker
framför allt på alla nätverk som Pastorer har byggt upp mellan
varandra). Risken finns att vi i så fall dras med i deras fall, likt
Jonathan som älskade David fast samtidigt inte ville vika från sin far
Sauls sida.
Alltså:
Vi måste vända om! Vi måste sluta kompromissa med Guds ord! Vi måste
lyda Gud mer än människor! Domen kommer, och då kan bara Kristus själv
rädda oss.
Jag vill avsluta med slutorden i
Predikaren (Pred 12:13-14): "Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:
Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall
föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det
är gott eller ont."
Mefiboset betyder "stor skam/skuld", vilket ju betecknar alla oss
syndiga människor. Mefiboset var förlamad och kunde därför inte göra
något i egen kraft, han var dessutom fattig och levde långt bort i
någon annans hus. Han var helt beroende av nåden från kung David, och
det visste han om och han bekände sin skuld. I 1 Krön 8:34 ser vi att
Mefiboset kallas för ett annat namn: Merib-baal, vilket betyder Baals
motståndare.
Alltså, vi kan se oss själva som Mefiboset: vi måste förstå att vi alla är syndare, bekänna vår synd, inte göra något i egen kraft, och i tacksamhet och i vördnad ta emot Gud nåd till frälsning. Och vi ska stå emot Baal, dvs avsäga oss allt avguderi, stå emot begär och frestelser. Allt är verkligen bara nåd!
Eva Helen