KAPITEL 10
DE SOM HÅLLER FRED
”Varifrån kommer all kamp och strid ibland er? Ar det inte från begären som för krig i era lemmar? Ni vill ha, men får ingenting. Ni dödar av avund, men uppnår ingenting. Ni kämpar och strider. Ni har ingenting, därför att ni inte ber. Ni ber men får ingenting, därför att ni ber illa; ni vill bara tillfredsställa era begär. Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen betyder fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. Eller tror ni att det är tomma ord när skriften säger: Svartsjukt kräver Gud åt sig den Ande han har låtit bo i oss? Större är dock den nåd han ger oss. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er. ” Jak. 4:1-7.
Korsets sjunde verk är att skapa äkta frid i hela vår varelse. Det är en sak att äga frid i hjärtat för att man är frälst, men det är något helt annat när Andens frid präglar hela din varelse. Det betyder att friden regerar oss, och inte bara att den finns i våra känslor. Det är en frid som söker enheten i Kristi kropp. En frid som inte registrerar samfundsstaket och andliga murar som människor byggt. Det är en frid som känner Gud på ett intimt och personligt sätt. Friden kan avslöja köttets gärningar i futtiga skärmytslingar mellan bröder. Denna frid överväldigar oss och lockar en människa att följa Kristus och bli hans lärjunge.
Guds frid består utan att någonsin vackla, när omvärlden runt omkring dig rasar samman. Den har taget om mästarens hand. Den sover mitt under stormen. Den fruktar inte, för den är ett verk av den helige Ande. Paulus säger i Kolosserbrevet att Guds frid skall vara hjärtats domare (Kol. 3:5). Den kommer att vägleda oss. När vi har frid, vandrar vi vanligtvis i Anden, men när vi är utan frid är det bäst att vi går tillbaka till den punkt där vi förlorade den. Den kommer att visa oss Guds väg och hjälpa oss att avslöja köttets gärningar. Den människa som behärskas av frid, blir en fridstiftare bland sina bröder.
Det finns skaror av kristna som inte kan ha frid med andra, på grund av att de inte har frid med sig själva. Det står i Hebréerbrevet att vi har kommit till det nya Jerusalem (Hebr. 12:22). Jerusalem är fridens stad. Det ingår i Guds plan att den helige Ande skall verka fram denna frid i oss. Han börjar med att ge oss frid i våra hjärtan. Det är underbart när Guds frid genomsyrar vår ande och vårt inre får frid. Med Guds frid i våra hjärtan märker vi emellertid ganska snart att vi har en väldigt bråkig granne – köttet. Efter det att Gud fyllt vår inre människa med sin frid, är det den helige Andes uppgift att upprätta denna frid även i den yttre människan.
Det tog Gud några få dagar att föra Israels barn ut ur Egypten, men det tog fyrtio år för Honom att få Egypten ut ur dem. Frälsningens verk i en människa är inte det svåraste för Gud, det är svårare att upprätta friden i den yttre människan. Det blir oftast en mer kampfylld och utdragen strid. Köttet har en förvånansvärd förmåga att återhämta sig och komma igen. Det är inte ovanligt för en kristen att uppleva att hon har underordnat sig korset och att den yttre människan är besegrad, och sedan upptäcka att den fortfarande lever och frodas under ett annat namn. Den yttre människan är en mästare i att maskera sig och kommer att ikläda sig ett otal falska identiteter i sitt försök att undkomma korset. Om till exempel den helige Ande går till rätta med penningbegär i vår livsstil, blir kanske striden kort och penningbegäret ger sig helt enkelt av. Vi gläder oss över segern, men strax efteråt kommer penningbegäret tillbaka igen och står vid dörren och knackar på, inlindad i bibelord och säger att han är sänd av Gud. Han förklarar det genom att citera en del utvalda bibelställen som talar om att det är Guds vilja att vara rik. I det här läget bjuder vi förmodligen in honom och ger honom en framträdande plats.
En längtan efter makt och ära, kan efter det att den blivit utslängd kanske återvända i form av en iver att söka den helige Andes kraftgåvor. Jag vet att Paulus uppmanar oss att söka andliga nådegåvor och jag uppmuntrar till det. Men jag tror att det är Gud som ger gåvorna åt var och en av oss så som han vill. Gud vet vilka gåvor som kommer att fungera bäst i våra liv. Att söka kraftgåvorna kan se ut att vara en ädel och riktig sak för Guds rike, men alltför ofta är det ett köttets verk. Köttet försöker använda Andens manifestationer för att få egen ära. Ge inte efter för frestelsen att tro att Gud är färdig med dig, därför att du upplever frid ibland. Om din frid försvinner under svåra omständigheter, så är Gud inte färdig med dig än. Andens frid besegras aldrig av omständigheterna. Köttet älskar att använda bibelord för att försvara sin position, och Satan skäms inte för att fresta oss på detta sätt.
Till och med Herren Jesus Kristus frestades på detta sätt. Satan tog honom med sig och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sa: ”Kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall lyfta dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.” Satan sa till Kristus: ’Det här är ett underbart sätt att börja din tjänst på. Du kan komma nedsvävande på tempelplatsen och vem kan vägra att ta emot en sådan Messias?” Det lät bra. Men Jesus visste att det var att fresta Gud och han svarade: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren din Gud, på prov.” Matt. 4:7. Jesus visste att det skulle vara att handla övermodigt. Skriften proklamerade visserligen att änglarna skulle bära honom på sina händer, men Jesus visste genom Guds Ande att satans förslag vare sig var Faderns vilja eller sätt att handla. Det skulle vara övermod och innebära att fresta Gud. Satan måste njuta varje gång han ser en kristen försöka ”ställa sig på ett bibelord” och utgå ifrån att det är Guds vilja, utan att ha den helige Andes vittnesbörd. Det finns gott om undervisning om tro i Kristi kropp idag, som inte är något annat än övermod. Den helige Andes svåraste uppgift är att avslöja köttet när det har en religiös förklädnad. Aposteln Jakob skrev bibelordet i början av detta kapitel till kristna. Jakob visste att köttet kan byta namn och adress, men kan aldrig byta natur. En skunk kan kallas vid ett annat namn, men den är ändå fortfarande en skunk. Jakob visste att alla stridigheter och brist på frid i den kristna gemenskapen, berodde på köttets natur. Vi kan förlora vår frid om vi börjar ge efter för köttets gärningar.
Jag har sett kristna som blivit avundsjuka då andra blivit välsignade. En pastor som jag känner blev välsignad ekonomiskt. Han gav ofta frikostigt till Guds verk. Guds välsignelse var endast Guds sätt att belöna hans trohet att ge i lydnad för den helige Ande. Flera blev avundsjuka över välsignelserna i hans liv. Om vi är avundsjuka över andras välsignelser, har vi förmodligen begär i våra hjärtan efter deras ägodelar, vilket gör oss till tjuvar inom oss. Köttets gärningar stör vår frid. Vi måste alltid se till att friden inte tas ifrån oss, genom att vi ger efter för kärlek till världen.
Vid ett tillfälle hade jag kommit till en återvändsgränd i min vandring med Gud. Oavsett hur jag än försökte, kunde jag inte komma framåt. Jag sökte Gud under mer än ett års tid, för att han skulle hjälpa mig att förstå problemet och Gud hjälpte mig. Jag fick till och med en syn som fick mig att förstå. En morgon när jag steg upp kom den helige Ande över mig på ett mäktigt sätt. Medan jag var i bön den dagen visade mig den helige Ande att jag hade varit avundsjuk över andra predikanters framgång. Jag hade aldrig sett det förut, och jag skulle inte ha gjort det då heller om inte den helige Ande hade visat mig det. Det hade gått lång tid utan att jag hade haft frid inom mig, men den dagen blev det en fantastisk seger och min frid återvände. Lärdomen i detta är att vi behöver uppmuntra varandra att söka den helige Andes uppenbarelse. Vi kommer aldrig att upptäcka de synder som klär sig i heliga kostymer, om inte den helige Ande hjälper oss. Var väldigt uppmärksam på friden i ditt hjärta. Den helige Andes uppgift är att exponera och förödmjuka köttets gärningar. Det är Andens ljus som avslöjar ”våra” handlingar som onda. Varje förödmjukande ingrepp är en spik som den helige Ande använder för att fästa köttet vid korset. Aposteln Jakob säger att Gud ger mer och mer nåd. Efter det att den helige Ande har kuvat vårt kött, förmedlar Gud sin mäktiga nåd till oss så att vi kan möta det onda inflytandet från andra människor. Han ger oss det mjuka svaret som stillar vrede. Det är här som den sista fasen av den helige Andes verk börjar. Först ger han sin frid till våra hjärtan. Sedan uppfyller han den yttre människan med sin frid genom att döda köttets gärningar. Slutligen förmedlar han sin frid genom oss till andra. Det kallas för andens frukt.
Det finns sådana som tänker sig dessa som ”håller fred”, som poliser eller andra slag av lagens väktare. Detta är helt felaktigt eftersom Jesus talar om Guds rike. De som håller fred kallas Guds söner. Genom alla saligprisningarna talar Jesus i andliga termer. Den enda logiska andliga tolkningen är att han talar om människor i vilka Guds Ande har kuvat den yttre människan. I sådana människor härskar Guds frid, vilken sedan påverkar alla i deras omgivning.
Isak var en fridens man. Hans herdar grävde brunnar i en dal och fann en källa med rinnande vatten. ”Men herdarna i Gerar började tvista med Isaks herdar och sade: ”Vattnet är vårt. ” Då gav han den brunnen namnet Esek (hebreiska för stridighet), eftersom de hade kivat med honom. Därefter grävde de en annan brunn, men om den kom de också i tvist. Då gav han den namnet Sitna (hebreiska för fiendskap). Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde på nytt en brunn. Om den tvistade de inte. Därför gav han denna namnet Rehobot (hebreiska för utrymme) och sade: ”Nu har ju Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss i landet.” I Mos. 26:20-22.
En fridstiftare måste ibland lämna ifrån sig själva frukten av sitt arbete för att leva i frid. Jag har sett kristna kämpa för att förverkliga sådant som Gud har lagt på deras hjärtan. När deras projekt började bära frukt, har andra kristna kommit in, tagit över alltsammans och fryst ut dem som grundade verksamheten och gjort allt arbetet. Jag hade själv en liknande upplevelse i min egen tjänst, som påminner om det här. Jag hade arbetat, bett, studerat och satt samman en serie kraftfulla budskap. Jag predikade ofta med utgångspunkt från detta i min evangelisttjänst. En viss förkunnare kom till en av mina kampanjer och jag såg hur han antecknade ivrigt. Några månader senare reste jag till en församling för att predika, och då hade den förkunnaren just haft en mötesserie där. Efter mitt första möte, berättade man för mig att den andre mannen hade predikat exakt samma budskap nästan ord för ord. Församlingen trodde att Gud verkligen försökte tala till dem, men jag visste att min broder hade tagit frukten av mitt arbete och jag fick lämna ifrån mig de brunnarna.
Isak drog bort ifrån stridigheter. Han flyttade sig bort ifrån fiendskap. Han vandrade med Gud och fick utrymme för sin gåva. Han insåg vikten av att ha frid. Problemet är att vi som kristna inte inser det oerhörda värde Guds frid innebär. Den är värdefullare än ägodelar. Friden är mer värd än vår stolthet. Det är sant att någon kanske tar din brunn, men de kan aldrig ta ifrån dig gåvan, som kan gräva sådana brunnar. Det är ofta genom att ge bort dessa brunnar, som vi förmedlar Guds frid till människor. Den fridskällan kan mycket väl bli just det som Gud använder för att upprätta sitt rike i deras hjärtan. Det här är kanske den exakta betydelsen av att ”vända också den andra kinden mot någon” och att ”gå två mil”. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
