KAPITEL 11
DE SOM FÖRFÖLJS
”Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen, skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig.” Joh. 15:18-21.
När Jesus talar om världen, menar han inte den planet som vi kallar jorden. Han talar om de världssystem, som kontrolleras av människan. Dessa system är till största delen fientliga mot Gud. Satan manipulerar världens system genom opånyttfödda människors hjärtan. Köttet och djävulen kommer överens. Köttets natur är anti-kristligt (1 Joh. 4:3). Enbart efter det att vi har insett köttets fiendskap gentemot Gud, kan vi sätta värde på pånyttfödelsens under. Gud går förbi vår gamla natur och uppenbarar sig för vår ande oavsett köttets alla protester.
Vi befinner oss i ett verkligt krig och vi kanske skulle behöva definiera stridslinjerna bättre. Paulus säger att köttet strider mot anden och anden strider mot köttet. Jesus dog för en värld full av människor, som genom själva sin natur var Guds fiender. ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Rom. 5:6-8. En sann vän kan kanske ge sitt liv för en nära vän, en man kanske kan ge sitt liv för sin älskade, men vem vill dö för sin fiende? Guds kärlek fick Jesus att ge sitt liv, medan vi fortfarande var Guds fiender.
Vi har blivit kallade till att vara ambassadörer för denna kärlek. Vi tillhör ljusets rike. Vi har den oerhörda uppgiften att uppenbara Guds ofattbara kärlek för en fientlig värld . Det första problemet vi stöter på är att övertyga världen om att människan är förlorad och utan Gud. Det andra problemet är att övertyga världen om att Jesus älskade människan tillräckligt mycket för att ge sitt liv för henne. Det är väl att det är den helige Ande som förmedlar budskapet till människornas hjärtan, för de har svårt att förstå Guds kärlek.
Jag läste en gång en berättelse som illustrerar Guds kärlek. För många år sedan var det en ung man som lämnade sitt hem i Georgia och flyttade till New York. Där råkade han i dåligt sällskap och hamnade i fängelse. När han hade avtjänat sitt straff, blev han frisläppt och ville resa tillbaka hem, men han skämdes så mycket för de brott han begått, att han var rädd för att hans föräldrar och hans fru aldrig ville träffa honom mer. Han skrev ett brev till dem och berättade att han skulle resa genom sin hemstad med buss en viss dag. Om de fortfarande älskade honom och ville att han skulle komma hem, skulle de knyta fast ett gult band på eken framför huset där de bodde. När bussen körde förbi huset, vågade han nästan inte titta ut. När han till slut gjorde det, fann han till sin förvåning att det inte fanns ett gult band i trädet, utan hundratals. Hans föräldrar och hans fru var oroliga för att han inte skulle se ett enda band. De gav honom ett budskap som han inte kunde missförstå. Dessa hundratals band sa: ”Vi saknar dig, vi förlåter dig, vi älskar dig och vi vill att du ska komma hem. ”
Det verkar som om världen inte förstått vad Gud menar. När Gud gav lagen, missförstod människorna den. Syftet med lagen var inte att Gud skulle få en orsak att kasta människor i helvetet. Syftet med lagen var att visa människorna hur förlorade de var, hur långt bort från Gud de hamnat. Människor kämpade med lagen och missförstod den och dess budskap ända till dess att Jesus Kristus kom. Paulus skriver: ”Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd.” Rom. 3:20. Lagens uppgift var att föra människor till Kristus, men människorna uppfattade inte det budskapet.
Till slut förmedlade Gud ett budskap till världen som människorna inte kunde missförstå. På korset sa Gud till en fientlig värld: ”Jag vet att ni har handlat fel, men jag älskar er. ” Det är denna kärlek som driver och till och med tvingar oss att lägga ner våra liv, så att Kristus genom oss kan fortsätta att säga till varje syndare: ”Jag älskar dig.” (2 Kor. 5:1415). Vi som lever får inte längre leva för oss själva, utan leva för honom som dog och uppstod för oss. Varje kristen som underordnar sig korset, blir en källa med levande vatten. Det är genom våra vardagsliv, som korsets budskap blir en verklighet. Världen ser Kristi kärlek manifesteras i oss. Varje gång en syndare hör det budskapet och omvänder sig till Gud, har satan förlorat en del av sitt rike.
Det var på korset som Gud uttryckte sin kärlek. När korset blir en verklighet i våra liv, framträder Kristi liv i oss och hans kärlek uppenbaras. Genom alla århundraden och alla generationer sen dess, har det alltid skett genom korset. Gud har haft en kvarleva i varje generation, som har tillåtit korset att verka i dem, så att Guds liv har blivit synligt. Gud har haft en skara människor, som har älskat honom mer än sina egna liv.
Det är denna kärlek och rättfärdighet, som Satan inte kan tolerera. När Kristi kärlek och liv uppenbaras genom oss, kommer förföljelsen inte att vara långt borta. Om man studerar kyrkohistorien, upptäcker man en röd tråd av martyrers blod, från Kristi kors fram till våra dagar. Kristus har korsfästs tusentals gånger, bränts på bål, kastats till vilddjuren, torterats och hånats av världen i ett oräkneligt antal troendes liv. När Saulus förföljde kyrkan i Apostlagärningarna, frågade Jesus Saulus varför han förföljde honom. När världen rör vid kyrkan, rör den vid honom. Det som görs mot den minste av hans bröder, görs mot honom (Matt. 25:40). Världen skulle inte blivit ovän med dessa ädla människor, om det inte hade berott på Kristus i dem. Denna blodröda tråd kan spåras genom hela kyrkohistorien. Endast då kyrkan har kompromissat med världen och erbjudit den en annan rättfärdighet, en annan kärlek och ett annat liv än Kristi liv, har kyrkan och världen blivit vänner. (Vi kommer att tala mer om att kompromissa längre fram.) Världen accepterar självrättfärdighet. Den klarar av välgörenhet utifrån mänsklig kärlek. Den applåderar barmhärtighet som kommer från vår egen jordiska natur. Det är Hans rättfärdighet, Hans liv och Hans kärlek som världen hatar. Den förföljer Hans liv i oss. ”Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas.” 2 Tim. 3:12.
Det är verkligen sorgligt att konstatera, att de blodigaste händerna genom historien har tillhört den avfallna kyrkan. Medan denna kyrka till det yttre sett ut som Guds redskap på jorden, är det vanligtvis den som blivit djävulens högra hand. Det var Jesu egen lärjunge som förrådde honom. Det var den religiösa institutionen på Jesu tid som uppviglade folkmassan att ropa: ”Korsfäst honom! ” Opånyttfödda människor iklädda korsets symbol och religionens prästdräkter har sänt många sanna heligas själar till himmelen. Dessa avfälligas händer har tänt facklorna för att bränna de heliga.
Paulus skriver: ”Den gången förföljde han som var född efter naturens ordning den andre som var född på ett andligt sätt, och så är det också nu.” Gal. 4:29. Den största förföljelsen i den yttersta tiden kommer att komma från Babylon, den avfälliga kyrkan. I Uppenbarelseboken ser Johannes Babylon, skökornas moder, drucken av de heligas blod och Jesu martyrers blod. Jag hoppas att Babylon inte är något mysterium för dig. Hon är den sista tidens avfallna kyrka, Upp. 17:5-6. ”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. ” Matt. 5:10-11.
SAMMANFATTNING AV SALIGPRISNINGARNA
Saligprisningarna visar oss Guds sätt att se på andlighet. Jesus säger: Den som har dessa egenskaper är salig. Ordet salig betyder ju att vara andligt blomstrande. Gud ser dessa kvalitéer som något vackert. I berättelsen om Ester står det att när de olika kvinnorna skulle presenteras för kungen, fick de välja vad de ville ta på sig ur kungens skattkammare. De hade tillåtelse att ta på sig precis vilken klänning de ville och att smycka sig med vilka juveler de ville. Ester hade funnit nåd inför Hegai, som var föreståndare för kvinnohuset. ”Då nu turen att gå in till kungen kom till Ester, … begärde hon ingenting annat än det som kungens hovman Hegai, kvinnoväktaren, rådde henne till. ” Est. 2:15. Hegais namn betyder ”ärevördig”. Han är en bild av den helige Ande. Han visste vad som behagade kungen. Han klädde Ester i allt som kungen tyckte om. Hon hade rätt färg på klänningen, rätta juveler och rätt parfym. Hon behagade kungen i allt. Ester är en bild av kyrkan. Den helige Ande vet vad som behagar Herren. Om vi lyssnar och underordnar oss, kommer han att bereda oss så att vi blir Herren till behag.
Den helige Ande arbetar frenetiskt i vår tid med att skapa i oss de egenskaper som beskrivs i saligprisningarna. Jag vet att det är prövosamt för Gud, att så många bland hans folk står emot den helige Andes verk. De tror att de vet vad som behagar kungen och har bestämt sig för att ta på sig det som de själva tycker om. Det skulle visa sig vara väldigt olyckligt för många kristna om saligprisningarna vore själva bröllopsklänningen.
Bibeln är uppenbarelsen om Jesus Kristus. Kristus kan ses från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Han är kvinnans säd, som krossar ormens huvud. Han är den som skylde Adams nakenhet. Han är lammet, som Abel slaktade. Han är Noas ark. Han är väduren, som Abraham offrade. Han är blodet på dörrposterna i Egypten. Han är vägen genom Röda Havet. Han är Mose tabernakel. Han är lagen och prästadömet. Han är vattnet från brunnen i Betlehem. Han är våra själars herde. Han är den som blev slagen för våra överträdelser. Han är barnet i Betlehem, Frälsaren, den uppståndne Herren och kungen som snart skall komma tillbaka. Bibeln är den skrivna uppenbarelsen om Jesus Kristus.
Gud gav oss Bibeln, för att vi skulle se Kristus. Vad är då anledningen till att så många inte känner till denna sanning? Ar vi ovetande om en ännu större sanning? Gud har tänkt att kyrkan skall vara den levande uppenbarelsen om Jesus Kristus. Vi har som kyrka försökt att ge världen de rätta svaren. Det är inte de rätta svaren världen behöver, utan det rätta livet! Jag vet utifrån bibeln vad jag ska göra om någon slår mig på min högra kind, eller begär att jag ska gå en mil. Jag kan åstadkomma detta och kan även ge världen det rätta svaret, men det är ingen kärlekshandling. Vi är inte kallade att ge världen det rätta svaret, utan det rätta livet. Om jag kunde åstadkomma det i mig själv, skulle det bara göra mig högmodig. Korsets verk gör att det rätta livet kan synas genom oss. Genom det blir kyrkan uppenbarelsen av Jesus Kristus. Gud har kallat var och en av oss att uppenbara hans son. Vi kanske alla är trevliga, moraliska och goda människor. Men det är inte det som världen behöver få se. De behöver se Jesus. Han är skatten i vårt lerkärl. Gud längtar efter att få krossa våra lerkärl, så att ljuset i oss, som är hans liv, kan ses.
Gud har välsignat vårt århundrade med flera besökelser av sin Ande. Trots det har det som Gud längtat efter att få göra, inte fått ske. Gud sa till Jeremia att han skulle gå ner till hus. Krukmakaren höll på att göra en kruka som misslyckades i hans hand. Han blev tvungen att slå sönder krukan och börja om igen. Det är just detta som vi har fått bevittna i vår generation. Det som Gud har format, har gått sönder i krukmakarens hand. Lagiskhet, andligt högmod, penningbegär, arrogans, villolära, bara för att räkna upp några få saker, har gjort att krukan har gått sönder.
Nu är leret återigen i Faderns hand. Han skapar en ny rörelse genom den helige Ande. Den här gången känner han igenom leran och plockar bort allt som inte är formbart. Varje klump, varje sten och allt orent som bedrövar och står emot den helige Ande, tar han bort. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Det är dags att köpa guld som har renats i eld, att klä sig i vita kläder som kan dölja vår skamliga nakenhet och att smörja våra ögon med salva, så att vi verkligen kan se. Gud längtar efter att komma in till oss, så att han kan ha gemenskap med oss och hålla måltid med oss. Den här gången kommer kärlet att bestå. Kyrkan kommer att bli en levande uppenbarelse av Jesus Kristus.
När vi tar lera i våra händer, så är den först stel. Ju mer vi bearbetar den, ju mer formbar blir den. Det är likadant med vår ande. Ju mer vi pressas samman i Faderns hand, desto mer formbara blir vi i vår ande. Gud använder ofta motgångar i livet för att forma oss. Jag hör många människor klaga över motgångar, när de borde välsigna Herren. Job fick möta många motgångar, men ändå välsignade han Herren. Paulus mötte en ängel från Satan som misshandlade honom, men han ärade Gud i sin svaghet. Han utbrast: ”När jag är svag, då är jag stark.” 2 Kor. 12:10.
Det är nödvändigt med ett visdomsord här, för att hjälpa oss att hålla balans i vår vandring med Herren. Se upp med fatalism. När Paulus fick problem, så accepterade han dem inte omedelbart. Han sökte Herren. Han bad för att kunna förstå källan till törntaggen i köttet. Fatalism accepterar allt som Guds vilja. Det är dödsdomen över en aktiv tro. Sök efter Guds hand. Undersök vattnet. Se efter om du kan gå ut ett steg. Kasta ut ditt nät på andra sidan ”därför att han säger det.” Ta varje situation och omständighet till Gud. Lär dig att bedöma allt med hjälp av den helige Ande inom dig. Stå där Gud ger dig ett utrymme. Underordna dig när han inte gör det. Gud ger alltid tro. Ibland är det tro till att besegra allt motstånd, ibland tro till att ta emot hans aga och att veta att den fostrar fram mer helighet i våra liv.
Korset för ofta med sig förödmjukelse och skam. Gud tillåter saker att ske i våra liv som innebär dråpslag mot den yttre människan. Gläd dig, återigen vill jag säga: gläd dig! Där korset har gjort sitt verk, kommer uppståndelsens kraft att flöda. Paulus visste detta, Fil. 3:10. Där Gud har avslöjat att vår naturliga kärlek är hämndlysten, självcentrerad och nyckfull, kan vi göra bättring. Då kan hans agapekärlek börja flöda. Där han har avslöjat att vår frid är villkorlig och beroende av omständigheterna, kan vi göra bättring och då kan hans frid strömma fram. Överallt där korset utfört sitt verk, kan uppståndelsen flöda. Andens frukt kan ses i våra liv och både vänner och fiender kan smaka av den. När vi blir förtalade och förföljda för Kristi skull, upplever vi korsets slutliga verk i våra liv.
