KAPITEL 12
ANSIKTE MOT ANSIKTE
Vi uppmanas många gånger att ta vårt kors, men hur vi ska göra det är ofta oklart. I det här kapitlet, kommer vi att tala om att döda kroppens gärningar. Saligprisningarnas egenskaper kan bli verkligheter i våra liv, när vi lär oss att komma ansikte mot ansikte med Gud.
”Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” Joh. 3:14-15.
”Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.” 2 Kor. 3:18.
”Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” Matt. 16:24.
Varför sa inte Jesus: ”Liksom lammet slaktades i Egypten och blodet ströks på dörrposterna, så måste också Guds son bli slaktad och blodet strykas över ditt hjärta.” Varför använde inte Jesus denna perfekta bild på frälsningen? Israels barn var tvungna att slakta lammet och stryka blodet på dörrposterna. De var tvungna att steka lammet och äta det samrna kväll. Morgonen därpå tågade de ut ur Egypten. När du lämnar Egypten blir du frälst. En del vill stanna kvar, men det går inte. Man måste tåga ut. Paulus skriver att de blev döpta till gemenskap med Mose i molnskyn och i havet, 1 Kor. 10:2. Man döper enbart människor som är frälsta, så vi ser i detta en bild av frälsningen och dopet till Kristus.
Den händelse som Jesus syftade på när han talade om ormen i öknen, inträffade efter det att Israels barn hade vandrat i öknen under Guds dom i nästan fyrtio år. Jesus sa: ”Så som ormen hängdes upp i öknen, så måste jag, Människosonen, bli upphöjd.” Detta bibelställe besvärade mig en tid, men en dag började den helige Ande levandegöra det för mig. Jag började förstå vad Gud säger till kyrkan.
När man talar om korset, börjar människor slå ifrån sig och säga: ”O nej, jag vill inte ha mer problem.” Det enda man kan relatera till är prövningar och svårigheter. De flesta människor tror att korset är fysiska sjukdomar, problem och motgångar i livet. Men det är inte allt. Gud använder en del av dessa saker för att korset ska bli en verklighet i våra liv. De är till för att uppenbara korset. Men på vilket sätt?
När vi får problem, så faller vi vanligtvis samman. De flesta tycker att när allt går väl och man är välsignad, så är Gud nöjd och belåten med oss. En gång när jag bad till Gud att han skulle ta bort ett visst problem ur mitt liv, svarade han mig till min förvåning: ”Nej det kommer jag inte att göra.” Han förklarade för mig att om han gjorde det, skulle jag tro att jag var andlig. Han hade rätt. Det är motgångarna, svårigheterna och de svåra passagerna genom livet som Gud använder för att uppenbara korset för oss. Det är dessa saker som för den i vanliga fall dolda ormnaturen upp till ytan. Den ligger där gömd som en orm och väntar på att få hugga till. Bara när Gud tillåter oss att konfronteras med svårigheter och strapatser i livet, kryper ormnaturen fram ur sitt hål och börjar väsa och skaka med stjärten utav ilska. ag har sett den här ormnaturen många gånger. När någon slår oss på högra kinden, hur reagerar vi? Vi vill ge igen, eller hur? Om någon tvingar oss att gå en mil, är vi villiga att gå ytterligare en? Någon stämmer oss föl att få vår skjorta, måste han lägga in en ny stämningsansökan för att även få vår mantel? Det är i dessa ögonblick av andliga misslyckanden, som vi upplever de svidande betten från ormnaturen inom oss.
I Fjärde Mosebokens tjugoförsta kapitel kan vi läsa om hur Israels barn hade klagat och knotat mot Gud och Mose på grund av svårigheterna under vandringen. Gud sände giftiga ormar bland dem, som bet dem så att de dog. När de ropade till Gud om nåd, befallde Gud Mose att göra en orm av koppar och hänga upp den på en påle. Mose gjorde som Gud visat honom och alla som såg upp på ormen när de hade blivit bitna, fick liv. På samma sätt måste vi i de stunder av andliga misslyckanden, när vi känt av huggen från ormnaturen inom oss, se upp på Kristus. Vi tvingas fästa vår uppmärksamhet på korset. När vi gör det måste vi se intensivt och oavbrutet utan att flytta blicken. Döden förbyts i liv. Liv kommer i stället för död, genom att vi ser på Jesus. Ar det inte precis det som Paulus talar om när han säger att vi förvandlas genom att skåda Herren? Hur förvandlas vi? Vi förvandlas till hans avbild, till hans härlighet, genom att se på honom.
Du kan fylla ditt sinne med bibeln. Du kan läsa skriften på ett religiöst sätt, lyssna till all möjlig undervisning och studera teologi, men allt detta kan inte förvandla dig. Det finns bara en sak som kan göra det och det är när din ande får skåda Herren. Kopparormen är en bild av Jesus på korset. Jesus sa: ”Jag måste bli upphöjd på samma sätt som kopparormen. ” Det är till korset vi ser och får liv. Det är där som döden förbyts i liv. Bilden av kopparormen är inte en bild av frälsningen, den hade för Israel ägt rum 39 år tidigare. Om Gud inte tillät svårigheter och problem att komma in i våra liv, skulle vi aldrig inse styrkan i jag-naturen inom oss. Gud försöker att få Egypten ut ur våra liv. Kristi blod rann för våra synder, men hans liv gavs till oss för att befria oss från vår syndanatur.
Detta är vad kristen mognad handlar om. Den kommer inte genom nya ideal och föreställningar. Det är omöjligt. Gud gav oss inte en lättare lag, som vi ska hålla. Det handlar inte om budord. De kan inte förvandla oss. Vi förvandlas genom att betrakta Kristus. Han dog inte bara för att förlåta våra synder. Han dog för att befria oss från syndanaturen. Det är enbart när den naturen har blivit dödad i våra liv, som Kristi liv kan ses i oss.
Paulus säger i Rom. 8:7: ”Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud.” Köttet, som Paulus här kallar för köttets sinnelag, befinner sig i krig mot Gud. Det köttsliga sinnelaget vill vara religiöst. Det vill gå i kyrkan och betala tionde. Det vill vara en trevlig person, bara det slipper att hamna på korset. Men Gud vet precis var jaget befinner sig. Han vet hur det klär ut sig i religiösa kläder för att undgå korset. Men oavsett hur religiös den kostymen än är, kommer Gud någon gång, någonstans att tillåta svårigheter att uppenbara det dolda självlivet. Har du någon gång reagerat på en jobbig situation i ditt liv på ett sätt som nästan chockerat dig? Du såg på dig själv och sa: ”O Gud, jag som trodde att jag var en fin kristen. Hur i hela världen kunde detta slippa ut ur mig?” Har du någon gång gett efter för frestelser och sedan vänt dig om och sagt: ”Jag trodde att jag stod över sånt här och att jag hade kommit längre.” Har du misslyckats inför Gud? Gud blev inte chockad. Han visste hela tiden att sådant fanns där, men han visste också att du inte visste om det. Det finns alltid människor som har stark vilja och kan förtränga sina känslor och vara väldigt religiösa. Men viljestyrka kan aldrig ersätta uppståndelseliv. Gud skruvar upp temperaturen och förr eller senare exploderar det. Någon gång kommer ormnaturen att krypa fram och komma upp till ytan. Vår egen rättfärdighet är alltid villkorlig. Vår egen kärlek och vår egen frid är också villkorliga. Vi kan precis som publikanerna älska dem som älskar oss, men det är svårt för oss att älska dem som är våra fiender. Finns det vissa människor som du helst inte vill träffa? När människor är vänliga mot dig är det lätt att vara vänlig tillbaka, men hur är det med dem som irriterar dig varje gång du möter dem? Guds kärlek är ovillkorlig och omfattar såväl vänner som fiender. Den gör ingen åtskillnad. Kyrkan har berövat världen verkligheten av Kristi liv. Vi har i stället visat dem hur goda vi kan vara. Världen behöver se Jesus och inte oss.
Gud önskar att andens frukter skall flöda genom våra liv. Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning, Gal. 5:22-23. När israeliterna blev bitna av ormarna, blev de tvungna att se på kopparormen för att få liv. I Hebréerbrevet står det att hela det kristna livet handlar om att ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, Hebr. 12:1-2.
Paulus skriver i Galaterbrevet: ”Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig.” Gal. 2: 19-20. Vi upptäcker vad korset egentligen handlar om, när vi ser vad Kristus redan gjort för oss på sitt kors. Låt mig försöka visa vad jag menar med detta. När Jakob kom till Betel fick han möta Gud, men under de följande tjugo åren sker ingen förvandling av Jakobs liv. Han är samma manipulatör som han alltid har varit. Men det kommer en punkt i Jakobs liv, då han kommer till Peniel och får möta Gud ansikte mot ansikte. Från den stunden i Jakobs liv är han en annan människa. Det första han gör är att bygga ett altare åt Gud. Det är i den konfrontationen, ansikte mot ansikte med Gud som han förvandlas. Under tjugo års tid efter Betel, står det ingenstans att Jakob byggde något altare, men efter Peniel är han en annan människa. Vad var det som förde Jakob till denna punkt? Det var svåra omständigheter. Jakob tvingades fly från Laban, för Laban hade begärelse till Jakobs ägodelar. Jakob visste att om han återvände till sin morbror, skulle denne förr eller senare ta allt han ägde. Dessutom får Jakob höra att hans bror, som han tidigare flytt för, kommer emot honom med fyra hundra beväpnade män. Vad kan han göra? Han är verkligen i en svår knipa utan någonstans att ta vägen. Gud för oss in i sådana situationer, därför att han vill att vi ska komma ansikte mot ansikte med honom. Var och en av oss behöver denna ”ansikte mot ansikte uppgörelse” med Gud.
Guds Ande för oss gång på gång tillbaka till korset för att beskåda Kristus. Vi måste se upp på honom när vi känner smärtan av betten från ormnaturen. När vi ser honom genomströmmas vår ande av den helige Andes uppenbarelse, och ormnaturen dör. Vi ser att människans syndanatur blev lagd på Kristus på korset. När Jesus hängde på korset ropade han: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” Varför vände Gud bort sitt ansikte? I detta fruktansvärda ögonblick i historien, blev människans syndanatur lagd på Jesus Kristus. Jesaja hade profeterat om det: ”Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.” Jes. 53:5. Paulus säger: ”Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.” 2 Kor. 5:21. När vi fäster vår blick vid korset, ser vi, i Kristus, Guds fullbordade verk. Inte bara våra synder är förlåtna. Ormnaturen är död, vi är nya skapelser i Kristus Jesus. Korset är ett verk av tro i våra liv. Den helige Ande viskar i ditt öra: ”Detta har redan dött i Jesus Kristus. ”
Under vissa perioder har jag kämpat med olika saker i mitt liv. Till slut kom jag till en punkt då jag kände dödens ormbett i mig. Gud mötte mig och jag blev tvungen att se på honom. Döden förbyttes i liv, och ja fick seger över sådant som plågat mig i åratal. Jag insåg helt enkelt att det redan hade dött i Jesus Kristus. Jag förstod det inte med mitt intellekt, inte genom studier, inte genom kunskap om skriften, utan genom den helige Andes viskning i mitt inre. Han lägger ner tron i våra hjärtan. Plötsligt börjar livet och segern från Jesu uppståndelse att driva ut giftet från den gamla dödsnaturen, och han fyller oss med sitt eget liv.
Paulus skriver i Rom. 6:6,11: ”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.” Skulle det inte vara underbart om vi bara kunde ta dessa bibelverser, pränta in dem i vårt huvud, koppla på vårt förstånd och automatiskt se verkligheten i dessa verser manifesteras i våra liv? Men det fungerar inte på det sättet, annars skulle vi alla ständigt vandra i Anden. Allt det som Gud gör i våra liv, gör han genom den helige Ande. Varje steg vi tar, måste vara ett steg i tro och vara fastställt av Herren.
Det verkar som om en stor majoritet bland troende inom kyrkan idag, inte förstår att jagnaturen fortfarande finns kvar i våra liv. Den gamla naturen finns inte i vår ande eftersom Kristus bor i vår ande. Men den finns fortfarande i vår kropp, i de lemmar som påverkar våra dagliga liv. Det är detta som Gud måste ta itu med. Korset är ett Andens verk som lägger ner tro i oss för att ge oss liv i stället för död, när vi är villiga att se på Kristus.
De svårigheter som vi möter i livet är inte vån kors. Det finns många som har gått igenom stora svårigheter, vilka fört dem längre bort från Gud i stället för närmare honom. Om korset skulle vara svårigheter, skulle alla vända till Gud och vandra med honom. Vi kan se ifrån liknelsen om sådden i Matt. 13, att svårigheter och förföljelser får en del människor att vända sig ifrån Gud. Vi måste förstå att Gud enbart använder svårigheter och vedermödor i livet för att fästa vår uppmärksamhet vid honom; för att hjälpa oss att se på honom. Stefanus såg Herren samtidigt som han stenades till döds. Vid Peniel upptäckte Jakob till slut Herren i sina svårigheter. Job såg Herren i sin prövning. Jeremia såg Herren använda kungen i Babel för att straffa sitt folk för deras avgudadyrkan. Sadrak, Mesak och Abed-Nego såg Herren i den brinnande ugnen.
De människor som blir övervinnare, är de som län sig att se Gud; oavsett omständigheterna. När din yttre människa kräver sympati och medömkan, se då bort ifrån dig själv och på Jesus. När du känner dig deprimerad, missmodig och modfälld, på grund av den väg som Herren lett dig in på, så klaga inte. Fäst din blick vid Jesus, se på honom och prisa honom. I den stunden gör hans liv dig till mer än en övervinnare genom att du får del av hans kraft. Du styr över omständigheterna i stället för att de styr dig. När vi ser på Kristus, dör något av den gamla naturen. Det avskyvärda inom oss börjar att dö, medan vi ser på honom. Men vi måste förstå att Gud dödar inte allt på en gång. Jag önskar att han gjorde det. Gud dödar vanligtvis inte allt självliv inom oss i ett ögonblick. Vi är bräckliga varelser och skulle inte kunna klara av en sådan radikal omvälvning. Han tar itu med ett område i taget. Steg för steg besegras köttet och hans liv börjar leva i och genom oss (5 Mos. 7:22). Död förbyts i liv.
Paulus beskriver en del kristna i Fil. 3: 18: ”Många -jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska.” Dessa människor styrs av sina böjelser. De har sin ära i sådant som de borde skämmas för; deras tankar rör ständigt det som hör världen till. De går till och med så långt att de förandligar sina världsliga begärelser, de är stolta över sitt penningbegär och sina köttsliga njutningar som om de var Guds välsignelser.
Det finns andra som skyller alla sina problem i livet på Gud. Det är dåraktigt. Dessa saker är resultat av synden. Gud sänder inte allt detta i våra liv. Vi möter precis samma problem som alla andra runt omkring oss. Vi har syndens natur i våra liv. Vi föddes i synd och på grund av detta lider vi av syndens konsekvenser i vår kropp. Vi kommer alltid att möta problem i livet. Vi kommer att uppleva sorg. Men det underbara med det kristna livet är att Gud kan använda våra sorger till att fästa vår uppmärksamhet på honom. Vi förvandlas genom att se. Ingenting annat i livet kan förvandla oss, förutom detta möte ansikte mot ansikte med Gud. Befinner du dig i svårigheter? Ar du mitt inne i prövningar och frestelser? Då vill jag att du ska förstå att du måste se på Kristus. Se på honom och lev! I det Gamla Testamentet kunde man inte se Guds ansikte utan att dö. Det var Guds lag. Efter det att Jakob hade kämpat med Gud, gav han platsen namnet Peniel och sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat. ” 1 Mos. 32:30. Det finns en underbar sanning i detta som vi behöver begrunda. David sa: ”Ditt ansikte, Herre, söker jag.” Ps. 27:8. Varför? När vi söker Guds ansikte och ser honom, byts död mot liv. Detta är korsets princip.
Precis som när blodet blev struket på dörrposterna i Egypten, har blodet blivit struket över våra hjärtan och vi har blivit förlåtna. Efter det att vi fått våra synder förlåtna, måste Gud börja befria oss från syndanaturen. Han kan inte föra oss in i löfteslandet eller till sann andlig fruktbarhet i våra liv, förrän han har fått ta itu med detta. Alldeles efter händelsen med de giftiga ormarna, började Israels barn gå in och inta det land som Gud hade lovat dem. Korset är inte våra svårigheter och problem. Jag har mött människor med fysiska sjukdomar som har sagt till mig: ”Detta är mitt kors”. Nej, det är inte deras kors. Jag har mött andra där allt har rasat samman för dem och deras familj, och som har sagt till mig: ”Jag måste bära mitt kors”. Men det är inte det korset handlar om. Andra har förlorat allt i livet och blivit utfattiga och sagt att det är det kors de måste bära, men så är det inte. Gud har tillåtit dessa saker, för att det gömda självlivet skall komma fram, så att han kan konfrontera dem med det.
Jag nämnde tidigare om hur jag bad Gud att han skulle befria mig från en speciell sak och han svarade, att han inte tänkte göra det. Sedan förklarade han för mig: ’Det är inte din svaghet som bekymrar mig, utan din styrka.” Från den dagen märkte jag hur han började bryta ner mig på de områden• där jag var stark, ända tills jag grät inför Gud och bekände, att jag trots att jag predikat evangelium i åratal var fullständigt andligt bankrutt. Herren svarade mig: ”Välkommen till riket!” och därefter citerade han Matt. 5:3: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.” Det chockerade mig.
Vi kan aldrig inta Guds rike i vår egen kraft eller med vån eget liv. Det som Gud gör i oss och som korset handlar om, är att Gud använder händelser i livet för att bryta ner vår egen styrka och visa oss vår natur, så att vi börjar se på honom. Gud talade till Abraham en dag och sa till honom: ”Jag är El-Shaddai, Gud den Allsmäktige” I Mos. 17:1. Namnet ”El-Shaddai” betyder ”den starke”, ”vägbanare”. Men det har också en annan betydelse. Det betyder ”en ammande moders bröst”. På den tiden fanns det ingen mjölkersättning eller pulvermjölk. Den enda livskällan som ett nyfött barn hade var moderns bröst. Gud försöker säga till Abraham: ”Precis som för ett nyfött barn, är jag den enda livskällan för dig. Du kan inte hitta den någon annanstans eller genom något annat.”
Gud säger exakt samma sak till kyrkan. Gud är verkligen vår allsmäktige Gud. Han är vår vägbanare och den starke. Men vi måste förstå att han är den enda livskällan, vi kan aldrig förvänta något från vårt eget liv. Vi kommer bara att övervinna genom det liv som han har lagt ned i oss. Gud kommer att tillåta oss att ständigt möta svårigheter i livet, till dess att vi förstår att vi inte kan vinna seger eller bli fruktbärande inför Gud i vår gamla natur och styrka. Precis som han mötte Jakob och bröt ner hans naturliga styrka, kommer han att möta oss. Jakob viskade till Gud och sa: ”Jag är Jakob, vilket betyder bedragare. Jag är det som mitt namn säger att jag är. ”
Korset är ett verk av den helige Ande i våra liv. När du ser på Kristus, så kom ihåg att det inte handlar om ett snabbt ögonkast. Det handlar om en fixerad blick. Det finns många saker som försöker ta vår blick från Kristus. Men fortsätt att se på honom. Bli inte distraherad. Låt ingenting ta bort din uppmärksamhet. Att se på honom är det enda sättet för oss att lägga ner vår egen natur och börja vandra i hans liv. ”Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” Joh. 14:21.
Vi kan se Herren på många olika sätt, men alltid genom den helige Andes person. Det är han som uppenbarar Kristus för oss. Ibland talar han till oss genom drömmar, syner, vårt samvete eller kanske en stilla röst. Min egen erfarenhet är att oftast har Guds uppenbarelse kommit till mig genom att den helige Ande har uppenbarat skriften för mig. Han levandegör Guds ord för mig och för varje dag växer jag i min förståelse av Kristus. Varje dag ser jag honom klarare. I samma utsträckning som vi ser, förvandlas vi. Jesaja uppmanar oss att söka Herren medan han låter sig finnas. Gud uppenbarar sig för dem som söker hans ansikte.
Gud använder ofta förkunnare för att uppenbara sig själv för oss. Han har många gånger talat till mitt hjärta när någon annan predikant har undervisat. Ibland använder Gud de äldste i församlingen till att tala till oss. Ibland talar han genom ett barns mun. För många år sedan, stod jag vid ett tillfälle emot den helige Andes vägledning. Han talade till mig om att göra något som jag inte ville göra. Min äldste son var ungefär fyra år gammal och Gud använde honom för att tala till mig. Han frågade mig en dag: ”Pappa, är du en predikant?” Jag svarade att det var jag. Sedan frågade han: ”Ar du en predikant precis som Jona, pappa?” Jag böjde mitt huvud och sa: ”Ja, Herre, jag ska göra din vilja.” Jag hade hört Guds röst genom ett barns mun.
Gud använde en åsna för att tala till Bileam. Han använde en fisk för att tala till Jona, och en tupp till Petrus. Gud är inte begränsad. Han tycks använda det som passar bäst i sammanhanget. Det som får vår uppmärksamhet och kan lära oss något som vi aldrig glömmer. Oftast hänvisar han oss till skriften, ty hans visdom uppenbaras i hans ord.
Det finns bara en källa till seger i det kristna livet och det är Kristi eget liv. Så bli inte förvirrad över korsets verk. Korsets verk är inte till för att såra och skada, utan för att ge dig liv i stället för död, seger i stället för misslyckande, kraft i stället för svaghet, hans liv i stället för ditt eget. Se och lev.
Du kanske säger att du har sett och ingenting har hänt. Titta igen. Profeten Elia bad om regn. Han sa åt sin tjänare att gå och se om något hade hänt. Tjänaren kom tillbaka utan att ha sett något moln. Elia sa till honom att titta efter en gång till. Sju gånger fick han titta efter, medan Elia bad. Den sjunde gången såg han ett litet moln. Elia förstod att hans bön hade blivit besvarad. Ibland talar Herren till våra hjärtan och säger: ”Gå och se vad som håller på att ske. ” Vi säger: ”Herre, jag ser ingenting.” Han svarar alltid: ”Titta en gång till” och vi går och tittar igen. Hur många gånger har vi kommit tillbaka med samma svar: ”Gud jag ser ingenting hända i mitt liv.” Återigen säger han till oss att gå tillbaka och se efter. Så kommer vi tillbaka och säger: ”Jag ser något väldigt litet.” Elia betyder ”Gud är Gud”. Gud kommer att säga till dig att titta och titta och titta igen, för en dag, någon gång, någonstans, kommer du att se något litet som rör sig, och när du gör det så kan du veta att det kommer att regna. Guds härlighet kommer att regna ner. Du kommer att bli förvandlad.
