JP

KAPITEL 8
DE SOM HUNGRAR  OCH TÖRSTAR

Jag känner en ung mamma som ständigt rättade sig efter sitt lilla barns vilja. Flickan skrek och ville ha godsaker, läsk och onyttig mat. Hon vägrade att äta nyttig balanserad kost. Till slut blev barnets hälsa allvarligt skadad på grund av detta. Det finns många unga mödrar som anpassar kosten efter sina småbarns infall och nycker. Det är barnen som styr mammorna i stället för tvärtom. En del barn får vredesutbrott när de vill ha godis, och om man skulle rätta sig efter dem skulle de bara äta sötsaker. När det sedan är matdags är de inte hungriga. Om barn får välja själva, tar de hellre godsaker än lagad mat. De dricker Coca Cola i stället för mjölk och äter snask i stället för nyttig mat. Det enda sättet att ändra på ett sådant barns matvanor, är att ta ifrån dem sötsakerna. När de inte längre får socker, kommer de att hungra efter sådant som är nyttigt för dem.

Vårt studium gäller de människor som Jesus kallar saliga. Vi har kommit fram till Matt. 5:6: ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.” När vi först kommer till Gud har vi en hunger, men vanligtvis är det inte en hunger och törst efter hans rättfärdighet. Under alla mina år som pastor, har jag sett många börja sin kristna vandring. Det finns ofta en hunger efter att bli accepterad i församlingen, att passa in i mönstret. Många har en längtan efter andliga ting och en iver efter att få bli använda av Gud. Men det är sällan som vi ser en hunger och törst efter Guds rättfärdighet. Jag kommer ihåg min egen omvändelse. Jag hade en drivande hunger. Det var en hunger efter att bli mer andlig än de andra i församlingen. Jag fastade, bad och studerade. Det verkade som om Gud blev mitt livs enda och stora passion. Jag vägrade att bli distraherad genom att ens tillåta en TV-apparat i mitt hem. Jag hade en disciplin och överlåtelse som passade en munk.

Medan mycket av detta verkar fint, var det ändå en hunger och törst efter fel saker. Fasta, bön och överlåtelse är underbara byggmaterial i Guds rike. Men när dessa används till att bygga på en grund som består av andlig ambition, missar vi målet. Det är fullt möjligt att ha rätt material men bygga på fel grund. En hel del av inriktningen på mitt liv påverkades på ett felaktigt sätt av den tidens inställning till att tjäna Gud. Alla ville bli superpredikanter. Jag hade en enorm ambition precis som alla andra att bli den store förkunnaren. Jag ville få den största verksamheten och äga det största mötestältet. Jag ville predika på radio och TV över hela världen. Jag försökte så gott jag kunde att övertyga Gud om att jag ville ha allt det där för att han skulle få ära. Min outsläckliga längtan efter Guds kraft och att tjäna Gud, förde mig ut i heltidstjänst på mindre än tre år efter min omvändelse. Gud tillät en mäktig smörjelse att komma över mitt liv och jag fick se många mirakler, helbrägdagörelser och kraftgärningar i tjänsten. Jag upplevde att jag var på god väg att uppnå det som jag drömt om.

Det var vid denna tidpunkt i mitt liv, som Gud började ta ifrån mig sötsakerna och skapa en sann hunger och törst efter hans rättfärdighet. Jag minns hur jag var i bön när den helige Ande viskade till mig: ”Dina ambitioner måste dö.” Jag ryggade chockad tillbaka: ”O nej Gud, inte det!” Jag vädjade till Gud. Jag förklarade att han inte visste om vilka mäktiga saker jag ville göra för honom. Gud svarade stilla: ”Du vill inte göra det för mig, du vill göra det för dig själv. Du vill ha allt det här, så att du kan bli ärad.” Jag blev helt lamslagen. Gud stack i ett ögonblick Andens svärd ända in i märgen. Han avslöjade min invärtes ondska. Den ledstjärna jag haft för min tjänst var inte Gud, utan mig själv. Gud började ta sötsakerna ifrån mig för att skapa en äkta hunger i mig, en hunger efter sådant som behagade honom. Det fjärde korset åstadkommer, är att döda hungern, ambitionerna och törsten efter egen ära och skapa en äkta hunger och törst inom oss efter hans rättfärdighet. Gud längtar efter att få ta oss bort ifrån sådant som är andligt ohälsosamt för oss.

Gud började ta bort sötsakerna från mitt liv. Det slott som jag hade byggt på sanden började falla samman. Gud tillät den ena stormen efter den andra undergräva och förstöra det som jag hade byggt upp. Jag gick igenom svåra abstinensproblem och jag grät, hotade och försökte köpslå med Gud. Jag tiggde och bad, men ingenting hjälpte. Gud ville inte ge tillbaka sötsakerna till mig igen. Till slut förstod jag att Gud inte tänkte ändra sig, och jag accepterade hans vilja och väg för mitt liv. Förunderliga saker började ske. Gud kom över mig med en övernaturlig kärlek. En hunger efter att få se alla andens frukter i mitt liv började uppstå inom mig. Jag fick en oerhörd törst i min ande efter sanningen. Den blev så stark att den drev mig till fasta och bön. Våren 1984 började Gud tala till mig. Under en period av fyrtiofem dagar talade han till mig dag och natt. Ibland varade det upp till sexton timmar på ett dygn. Jag satt stilla och skrev ned allt vad Gud sa. Det var en oerhört välsignad tid.

Jesus sa: ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.” Jag tror att det som Gud kommer att göra framöver i kyrkan är att ta bort allt godis och onyttig mat och skapa en äkta hunger efter honom själv ibland sitt folk. Rättfärdighet är inte en fristående, separat företeelse, det är en person. Kristus är vår rättfärdighet. Hungern och törsten efter rättfärdigheten i denna saligprisning är en hunger och törst efter Herren. Vi får en hunger efter att lära känna honom, en hunger efter hans vilja och hans vägar. En hunger som inte blir tillfredsställd förrän man lärt känna honom helt och hållet. Paulus uttrycker detta i Filipperbrevet: ”Jag vill lära känna honom.” Fil. 3: 10.

Orden som används för hunger och törst i denna saligprisning betyder en intensiv hunger och en osläcklig törst. Denna hunger nöjer sig inte med en brödskiva. Den behöver hela brödlimpan. Törsten handlar inte om att få dricka ett glas, utan att dricka varenda droppe i hela tillbringaren. I Joh. 4 möter Jesus en samaritisk kvinna vid en brunn. Han erbjuder henne att dricka levande vatten, som gör att hon aldrig törstar igen. De ord som används här innebär att den människa som har smakat det levande vattnet kommer aldrig att törsta efter något annat, men från den stund då en människa möter Herren, bör det finnas en ständigt växande hunger och törst i den människans liv efter mer av honom. Jag är säker på att hela evigheten kommer att gå åt till att tillfredsställa den längtan.

Kärlek till världen, högfärd över livets goda och köttets begärelser är sådant som vi en gång längtade efter. På den tiden smakade det så sött. Efter det att vi smakat Kristus har detta andra fått en bitter smak. Det är stillastående vatten från en cistern, och Han är källan med det friska, levande vattnet. Jag kommer ihåg när jag som barn besökte en grannes bondgård. Han hade en frisk vattenkälla. Levande vatten står i bibeln för ett flödande källsprång, vatten som sprutar upp ur marken. Rent, kallt vatten. Jag har också druckit vatten ur en cistern i Mellanamerika. Det går inte att jämföra. Alla normala människor föredrar kallt, klart, rent rinnande vatten framför stillastående vatten från en smutsig cistern.

Det finns en berättelse om kung David i Andra Samuelsbokens tjugotredje kapitel. David satt i sitt läger och suckade: ”Ack att någon  ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Bet-Lehems stadsport!” 2 Sam. 23:15. Betlehem var vid detta tillfälle belägrat av filistéernas armé. Några av Davids krigare hörde hans önskan och gav sig iväg till Betlehem. De drev tillbaka filistéema tillräckligt länge för att få upp lite vatten ur brunnen. När de kom med vattnet till David ville han inte dricka det, utan hällde ut det som ett drickoffer inför Herren. Kanske läser jag in för mycket i händelsen, men jag tror inte det. David var en profet. Jag tror att han såg framåt i tiden och såg honom som var källan från Betlehem och han längtade egentligen efter att få dricka av det levande vattnet från den källan.

Varför tillät Gud Israels barn att hungra och törsta i öknen? Gud hade naturligtvis makt att duka ett bord och låta källsprång med vatten flöda fram. Men människan lever inte bara av bröd, utan av vart ord som utgår ur Guds mun. Gud gav Israel manna. De föraktade mannat och hungrade efter purjolöken, vitlöken, melonerna och fisken i Egypten. De förkastade himmelens bröd för att få den magra kosten från denna jord. Gud var tvungen att bryta detta beroende hos dem. Det är som vi redan sagt relativt lätt att få oss ut ur Egypten. Det som är svårare för Gud, är att få Egypten ut ur oss. Gud var förvisso inte grym i sitt sätt att  behandla Israels barn. Han var en fader. Han tog ifrån dem smaksensationerna som ledde dem tillbaka till slaveriet igen. Han vägrade att ge efter för deras klagande och knotande. Guds avsikt var att skapa en hunger i dem efter den levande Guden. Genom hela Israels historia kan vi se, att när de vände sig ifrån Herren för att tjäna avgudar, tillät Gud dem att bli besegrade och bli trälar under andra folk. Endast när de ropade till honom och verkligen hungrade efter honom, gav han dem friheten tillbaka.

Ordet salig betyder andligt blomstrande. När Gud utvecklar dessa egenskaper i oss, blir vi andligt blomstrande. Vi växer ti I i honom. Hunger är ett tecken på en sund hälsa. En hunger och törst efter Gud är tecken på god andlig hälsa. Om vi hungrar efter egen andlighet och efter att själva bli upphöjda, kommer Gud att leda oss ut i en öken där vi verkligen kommer att hungra och törsta till dess att vi hungrar efter honom och hans rättfärdighet.

TILL KAPITEL 9