KAPITEL 2
GILGAL OCH BETEL
Berättelsen om Elia och Elisa fortsätter i 2 Kung. 2. Det är nu flera år senare. Elisa har under hela denna tid varit Elias tjänare. Elias namn betyder ”Gud är Gud”. Elisas namn betyder ”Gud är hans frälsning” Denna berättelse är en bild av förhållandet mellan Gud och dem som han har frälst och väljer att använda. I berättelsen börjar Elia och Elisa sin vandring i Gilgal och fortsätter sedan tillsammans till dess att Elias mantel slutligen faller på Elisa. Gilgal står för begynnelse. Gilgal var den plats som Israels barn först kom till, då de gick in i löfteslandet. Det var också platsen, där israeliterna blev omskurna när de gått över Jordan. De som var födda i öknen var inte omskurna. Namnet Gilgal betyder ”avvältra”. Det var här som smäleken avvältrades från Israel.
Alla som vill gå hela vägen med Gud måste först få uppleva rening. ”Smäleken” måste först avvältras. Gamla Testamentets omskärelse är en förebild på hur Gud tar itu med vår gamla natur. Jesus sa till sina lärjungar i Matt. 16:25, ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” Inseglet på gamla testamentets förbund var omskärelsen. Inseglet på det nya förbundet är korset. Jag vet att det finns de som menar att dopet är inseglet på det nya förbundet.
Jag har inget att invända mot det, men dopet är ett yttre tecken på ett inre verk. Vi behöver förstå att dopet i vatten symboliserar Guds dom över vårt kött. Israels folk blev döpta till Mose i Röda Havet. Efter Röda Havet följde fyrtio år av sträng dom, vilket är en biblisk förebild på döden över vårt kött. Gud utför detta verk i våra liv genom korset. När en människa av egen fri vilja tar sitt kors, ger detta Gud rättighet att döda köttets natur. Om vi fortsätter att följa honom, kommer Guds Ande att fullfölja sitt verk och döda köttets gärningar. Korset måste bli en verklighet redan i början av vår vandring, och dess betydelse blir bara större ju längre vi vandrar med Gud. Det finns många som söker uppståndelsens kraft, utan att först dela Kristi lidanden (Fil. 3: 10). Ingen kan vandra den smala vägen utan att ha gått igenom den trånga porten (Matt. 7:14). Gilgal är självförnekelsens tredje steg.
Jesus kompromissade inte med kostnaden för lärjungaskapet på sin tid, och han gör det inte heller idag. Om hans liv skall bli synligt i oss, måste vi förneka vårt eget. Kyrkan har fått kallelsen att fortsätta Kristi tjänst på jorden. Det finns inget utrymme för sådana som vill ha en annan tjänst. Elisa fick kallelsen att föra Elias tjänst vidare. Gud hade sagt: ”Till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa” 1 Kung. 19:16. Det är väl känt att konungarna efterträddes av sina ättlingar. Men var finner vi att profeterna hade efterträdare? Detta exempel i Skriften visar en Herrens tjänare som är så överlåten åt Gud att han, när han vandrar i lydnad, för Jesu egen tjänst på jorden vidare.
Den som vill följa Kristus måste förstå att vi har blivit kallade att vara en förlängning av hans tjänst. Kristus strävade enbart efter att behaga Fadern. Han avstod från allt eget, för att han i allt enbart skulle göra det som helt och fullt var i överensstämmelse med Faderns vilja. Den som skall bära samma mantel måste ha samma sinnelag som Kristus. Kristus försakade härligheten hos Gud. Han avstod till och med från att använda sin guds natur. Han blev som en människa. Om Gud enbart till det yttre blivit människa men besegrat Satan i egenskap av Gud, så hade det inte haft någon betydelse. Satan har ju aldrig varit starkare än Gud. Men Skriften lär att han iklädde sig människogestalt och accepterade dess begränsningar.
Han (Samtidigt Gud) föddes i mänsklig köttslig gestalt, men ändå fullkomlig. Han var precis som Adam var före syndafallet, utan synd, och han besegrade Satan. Han gjorde det i egenskap av människa. En människa, som var född av Anden, född av Guds vilja och full av den helige Ande. Vi måste lägga märke till att Kristus aldrig använde någon kraft som inte är tillgänglig för församlingen idag genom den helige Ande.
Även om han var Gud, så valde han att inte manifestera den kraften, utan avstod från allt detta för att kunna återlösa oss (Fil. 2:6–8). Det var Adam, en människa, som förlorade vår frihet. Därför var det nödvändigt att en människa återlöste oss. Jesus blev bördemannen som friköpte oss. När du förstår denna sanning, förstår du också vad Satan fruktar mest. Han är rädd för att du och jag ska börja växa upp och nå en mognad som svarar mot Kristi fullhet (Ef. 4:13). En människa (Obs! Jesus var samtidigt Gud) full av den helige Ande som vandrade i lydnad för Gud, besegrade Satan och störtade hans rike. Vad kan då inte tusentals människor som är andligt mogna och som lyder den helige Ande göra? Mörkrets rike bävar vid blotta tanken på detta.
OHLINS: Jmfr Bill Johnson Kenosis Theory vilket alltså J Potter här inte menar.
Det finns de i dag som talar emot undervisning om korset. Det är inte ovanligt att dessa förkunnare bara ägnar sig åt att tala om sådant som har med köttets bekvämligheter och världslig materialism att göra. Om du längtar efter att bli en förlängning av Kristi tjänst i världen, då kommer du att ta ditt kors, förneka dig själv och följa honom. Det var genom korset som Jesus besegrade Satan. Han gav oss alla ett exempel att efterfölja, för det är bara genom korset som Satan blir besegrad i våra liv. Det här är varje människas Gilgal. Detta är den plats där vi börjar vår träning.
I Gilgal börjar Gud avslöja vår natur och utföra en äkta omskärelse i våra hjärtan. Vi lär oss att förneka köttet. Vår köttsliga natur kan göra både gott och ont. Men vi kan endast gå vidare i vår gemenskap med Herren om vi inser att vi måste göra oss av med all vår egen rättfärdighet och enbart lita på nådens rättfärdighet. Det är en hjärtats omskärelse. I Gilgal tar Gud inte itu med våra synder, utan med vår syndanatur. Vi kommer att studera detta mer ingående längre fram.
BETEL
Elia sa till Elisa: ”Jag skall gå ifrån Gilgal. Herren har sänt mig till Betel. Stanna här i Gilgal, Elisa.” Elisa svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Vet du om att om du väljer att stanna kvar andligen där du fann Gud, kommer Gud att låta dig göra det. Gud vill att bara de som vet vad det kostar ska följa honom. Jesus manade sina lärjungar att beräkna kostnaden. Han har aldrig tonat ner sin inbjudan, han prutar aldrig på priset att följa honom. Han gav aldrig någon förespegling om en lätt väg. Den store tyske teologen, Dietrich Bonhoffer, sa en gång: ”Jesus bjuder sina lärjungar att komma och dö.” Om du vill gå vidare med Kristus så måste det ske utifrån att du beräknat kostnaden.
Elia och Elisa gick vidare till Betel. Betel är Guds hus. Det är där Gud möter människan. 1 1 Mos. 28 flyr Jakob hemifrån för att komma undan sin bror. Han slår läger över natten på en plats som hette Luz. Bibeln säger att Gud mötte Jakob där och att Jakob kallade platsen Betel. Betel är en mycket speciell plats. Anda sedan syndafallet, har människan varit utestängd från den fullkomliga härligheten i Guds närvaro. Betel betyder ”Guds hus”. Det är där Gud återigen kan få gemenskap med människan. Guds syfte med kyrkan är att den ska vara en plats där han kan ha gemenskap med sin skapelse.
Senare i historien, när Mose får instruktioner från Gud om hur han ska bygga uppenbarelsetältet och dess heliga föremål, så fastställer Gud villkoren för att återigen kunna bo ibland människorna. Allt detta är en förebild till Kristus. Betel står för gudomlig gemenskap. Betel är också en plats med uppenbarelse, välsignelse och gudomliga löften. Det är i Betel som Gud börjar uppenbara sin plan för Jakobs liv. Det är i Betel som vi också börjar förstå att vi är en del av Guds stora plan. Vi är en del av hans eviga avsikt. Gud utvalde oss, det var inte vi som utvalde honom.
Betel innebär även problem. Det är här vår självförnekelse blir testad. Andlig uppenbarelse har en förmåga att blåsa upp vårt ego och vårt högmod. Paulus säger i 2 Kor. 12:7 att Gud var tvungen att låta en budbärare från Satan slå honom. Han talar om en ”tagg som sticker mig”. Paulus blev högmodig på grund av sina höga uppenbarelser. Ett av de största problemen vi möter i Betel, är att vi kan få för oss att vi redan äger det som Gud visat oss. Gud sa till Josua att var ort som hans fot beträdde var hans. Han sa aldrig att han redan hade allt han såg. Det är oftast en världsvid skillnad mellan det som vi ser och det vi har i vår erfarenhet.
Det finns ytterligare en fara i Betel. Under Jerobeams tid satte man upp en guldkalv i Betel. Jerobeam hade uppfunnit sin egen gudsdyrkan. Det var en gudsdyrkan som var nästan exakt likadan som den rätta gudsdyrkan i Jerusalem. Den hade liknande högtidsdagar och heliga dagar, det var bara det att man tillbad en guldkalv istället för Gud. Jerobeam var rädd för att Israel återigen skulle förena sig med Juda om de fortsatte att färdas till Jerusalem för att tillbedja. Han ställde upp sina guldkalvar och startade en egen gudsdyrkan för att rädda sitt eget liv. Jerobeams tro var en förfalskning som skulle hindra Guds folk att återvända till den sanna tron.
Jerobeams namn betyder ”mycket folk” eller ”mycket kött”. Han representerar människans kött. Människans natur söker religion istället för Gud. Det nöjer sig med goda föresatser i stället för väckelse, ”nyårsbeslut” i stället för nytt liv. Jeremia profeterade: ”Mitt folk har begått en dubbel synd: mig har de övergivit, en källa med friskt vatten, och de har gjort sig brunnar, usla brunnar, som inte håller vatten. ” Jer. 2:13. Kyrkan som har gjort sig brunnar” ser ut som den äkta kyrkan, det äkta Guds hus. Man sjunger, beder, predikar och tar upp kollekt. Men skillnaden mellan kyrkan som gjort sig brunnar och kyrkan med den levande källan, är skillnaden mellan liv och död. Den ena förmedlar liv, den andra förmedlar död. Guldkalvens kyrka som gjort sig brunnar, upphöjer sådant som gagnar köttet. Guldkalven och Mammons synagoga uppmanar oss att söka hälsa, välstånd, framgång, rikedom och välsignelse. Inget kors att bära, inget självliv att förneka.
Den lovar att det bara kommer att vara frid och välsignelser i detta livet. Med andra ord, köttet kan leva och du kan få allt du vill ha. Den köttsliga kyrkan utlovar allt som Gud har, och erbjuder det utan några kostnader. Lagiskhet och materialism är två olika uttryck för köttets gudsdyrkan. Precis som galaterna så börjar man i Anden, men sedan överger man Anden och försöker bli fullkomlig genom laggärningar (Gal. 3:2–3). Det kan antingen vara Mose lag eller baptisternas lag eller pingstvännernas lag osv, men det är fortfarande lagiskhet. Mer om detta längre fram.
Betel är en uppenbarelseplats. Det finns ytterligare en fara med uppenbarelseprocessen och det är att många inte förstår varifrån uppenbarelsen kommer. När Petrus fått sin stora uppenbarelse om att Jesus är Guds Son i Matt. 16, börjar Jesus omedelbart att tala med sina lärjungar om korset. Jesus visste något som även vi måste känna till, nämligen att uppenbarelse är en farlig och destruktiv sak i händerna på köttet. Först fick Petrus en uppenbarelse från Guds Ande. Han bekänner Jesus vara Guds Smorde. Jesus märker direkt vilken inspiration som ligger bakom denna bekännelse och välsignar Petrus för att han lyssnat till Guds Ande.
Några få verser senare talar Jesus om att han ska gå till Jerusalem och dö. Nu är Petrus inte så andlig längre utan ger Mästaren en skarp tillrättavisning. Jesus inser att Petrus nu lyssnar på djävulen. På några få minuter har Petrus hunnit få både en fantastisk uppenbarelse från Gud och en annan från djävulen. Du kan vara övertygad om att när Gud ger dig en uppenbarelse, så är Satan inte långt borta. Han vill alltid försöka förvrida den sanna uppenbarelsen från Gud. Men Jesus visar korsets väg för sina lärjungar. Det är korset som förstorar och ”fokuserar” Guds uppenbarelse, samtidigt som den avslöjar Satans frestelser att missbruka uppenbarelsen till att tillfredsställa köttet. Uppenbarelse utan korset är farligt. Köttet tillåts leva och börjar göra anspråk på Guds löften. Det växer och blir starkt. Bara när korset får utföra sitt verk, kommer gudomlig uppenbarelse att gagna den inre människan.
Efter det att Jakob hade mött Gud i Betel, var han inte förvandlad, han uppförde sig fortfarande på samma sätt som förut. Tjugo år senare säger Gud till Jakob att han ska återvända till sin faders land igen. Tjugo år har förflutit och det står ingenting om att Jakob byggt något altare under hela denna tid. I tjugo år hade Jakob sökt sin egen väg och sina egna välsignelser. På sin hemresa konfronteras Jakob med Gud i Peniel. Gud ändrar Jakobs namn till Israel (1 Mos. 32:28).
En namnförändring står i skriften alltid för en karaktärsförändring. Det första Jakob gör efter brottningskampen i Peniel är att bygga ett altare åt Gud, ”Israels Gud” (l Mos. 33:20). Det finns många kristna som har mött Gud i Betel utan att ha förändrats. Gud måste leda var och en av oss, som vill tjäna honom till Peniel.
Där kommer han att förvandla vår natur. Vi kommer inte längre att se på den uppenbarelse som Gud har gett oss utifrån hur den tjänar oss. Vi kommer att se på den utifrån hur den gagnar hans rike. Jakob byggde sitt första altare efter upplevelsen i Peniel. Det är när vi ”bygger altaren” som vi förstår att vi tjänar Herren och inte bara är mottagare av hans välsignelser. Jakobs första uppenbarelse från Gud förvandlade honom inte. Uppenbarelse förvandlar oss inte, om vi inte är villiga att gå självförnekelsens väg. Vid Peniel uppenbarade sig Gud för Jakob och konfronterade honom. Jakob kapitulerade inför Gud och blev förvandlad.
1 1 Mos. 35 går Jakob tillbaka till Betel. Han befaller sitt husfolk och alla andra som var med honom: ”Skaffa bort de främmande gudar som ni har bland er, och rena er och byt om kläder, och låt oss stå upp och dra till Betel. Där vill jag resa ett altare.” 1 Mos. 35:2-3. Varje människa behöver en Betelupplevelse. När vi återvänder till Betel, återvänder vi för att tjäna Gud och ingen annan. Vi lägger bort all orenhet i våra liv, för att kunna bära hans rättfärdighets mantel. Jakob byggde ytterligare ett altare i Betel.
Som vi vet är altare till för offer. Var och en som vill bära Mästarens mantel och som törstar efter Guds närvaro, måste vara en människa som offrar. Alla offer måste vara heliga, dvs avskilda för Guds syften. Gud tar inte emot några andra offer. Han ser allt som antingen heligt eller profant. Det som är heligt är sådant som är till för hans syften, det profana är till för vanligt bruk. Om vi ska bära fram oss själva som heliga, som Paulus uppmanar oss till i Rom. 12: l, måste vi avskilja oss för hans syften. Det är inte alla offer som är välbehagliga. Gud tar bara emot det bästa. Vi kan inte ge Gud det som ”blir över”. På profeten Malakis tid fanns det sådana som försökte detta. Gud varnade dem och sa att de ådrog sig förbannelse genom att offra djur som var halta, blinda eller skadade. Gud vill ha det första och inte det sista, det bästa och inte rester från sådant som ”blivit över”.
Den som vill bära Guds mantel måste vara villig att avskilja sig själv för Guds syften. Om vi rövar från Gud genom att spara det bästa till oss själva, så vanhelgar vi gåvan och inbjuder en säker dom från Gud över våra liv. Det är detta vi lär oss i Betel. I vår efterföljelse i Herrens fotspår kommer vi stöta på både sådant som är gott och sådant som är ont. Övervinnaren måste lära sig att upptäcka Satans lömska trick, till och med i samband med uppenbarelser från Gud. Vi får aldrig tillåta köttet att lägga beslag på Guds uppenbarelse. Om vi inte praktiserar självförnekelse i Betel, uppenbarelsens plats, kommer Guds uppenbarelse att fördärvas. Den kommer att gagna köttet och hindra oss från ytterligare uppenbarelser. I Betel förnekar vi våra förutfattade meningar om Gud utifrån vårt mänskliga tänkande, vi lär känna honom genom hans ord och hans Ande. Det är i Betel som idéer måste ge vika för den himmelska synen. Det är där vi måste förneka de läror av lagiskhet och materialism som enbart gagnar oss själva. Betel är självförnekelsens fjärde steg.
