BÖNEBARN OCH ÄNGLA BESKYDD
Text: Janne Ohlin

Det har i en del forum diskuterats en del om Änglar och hur dom opererar. Jag Janne har ju haft nåden och bli frälst som ett bönebarn genom att mina släktingar bad till Gud för mig under hela mitt liv. Du kan lyssna till berättelsen om mitt liv här i 5 delar (Mp3) >> Jag bodde på den här tiden innan jag blev frälst 1989 i Finspång. En gång fick jag nåden att möta en person jag tror var en ängel sänd från himmelen en vägvisare som räddade mig från att drunkna.

Vägvisaren från Himlen!

En mulen vårvinterdag åkte jag ut till en sjö som heter Glan för att pimpelfiska. Sjön ligger mitt emellan Norrköping och Finspång med orten Skärblacka liggande västerut. Vattendraget Motala – Ström rinner ut i Glan västerut så där är det väldigt tunn is. Nu var det Gös jag skulle fiska så man fick gå väldigt långt ut på sjön och det var lite kusligt för det var lite dimmigt här ute och inte en enda människa i sikte. Jag prövade lite olika platser och förflyttade mig runt i området och fick även ett par Gösar.

Jag glömde både tid och rum härute på isen och plötsligt så tätnade dimman och det började att bli mörkare ute. Så det var dags att börja gå hemåt. Nu var det så att man inte såg mer än kanske 50 – 100 meter framför sig härute på isen.

Jag hade nu gått runt i cirklar och fiskat och jag hade totalt tappat bort riktiningen. Men jag hör ju ljudet från vägen så det måste ju vara åt det hållet ialla fall tänkte jag och gick mot det ljud jag tyckte mig höra ibland. Nu började oron att gripa tag i mig för det var en kuslig upplevelse att befinna sig ensam härute på denna väldiga glansis utan ett enda spår att följa och det blev snabbt mörkare.

Jag gick nu med snabba steg framåt och hade gått väldigt långt när det plötsligt dyker upp konturerna av en människa upp framför mig i dimman. Mannen pekar bakåt i den riktning jag kom ifrån och säger: Vänd om du är på väg åt fel håll!

Det konstiga var nu att jag bara kände en sådan övertygelse att vända om och gå mot den riktningen som mannen pekade ut. Jag sa: Tack skall du ha till mannen! Jag vände helt om och började att gå mot det håll som mannen pekat ut för mig.

Plötsligt började jag tänka till på den här konstiga händelsen. Det var någonting hos den här mannen som var övernaturligt. Var kom han ifrån? Och det var någonting i hans röst som gjorde att jag blev så övertygad att jag bara sa tack till honom vände om och började att gå. Jag stannade upp direkt och vände mig om men den mystiske mannen var spårlöst försvunnen.

Nu efter en lång tids vandring hade sikten och dimman lättat så pass att jag kunde höra ljudet av trafik och se bilarnas strålkastarljus. Jag kände mig nu tacksam till denne (himmelske) vägvisare som dykt upp på isen och pekat ut den rätta vägen för mig. Om jag hade fortsatt att följa min egen utstakade väg den gången så hade jag med all säkerhet gått igenom isen och drunknat.

Men det skulle nu dröja ytterligare några år innan den verkliga omvändelsen kom in i mitt liv. De här åren som följde efter denna händelse tills jag blev frälst skulle bli de mest smärtsamma och mörka i mitt liv. Men mina släktingar och förebedjare gav inte upp!

Men år 1989 så dök den verklige ”himmelske vägvisaren” Jesus upp i mitt liv. Han sa med hörbar stämma: Gå nu sanningens väg dig skall intet fattas! Jag lämnade då fördärvets väg och omvände mig och började att följa Jesus och det har jag aldrig någonsin ångrat. Och nu har han i sin nåd satt mig till att predika evangelium och få vara en ”himmelsk vägvisare” för andra.