LYDNAD – OLYDNAD
Syn: Elden och korset
Undervisning: Elvor Ohlin
2Kor 10:4 De vapen vi strider med är inte svaga (av köttslig art) utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader [G 3053 logismos] 5 och allt högt som reser sig upp (upphöjer sig själv) mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig [G5218 hupakoe] fånge hos Kristus6 och är beredda att straffa all olydnad [parakoe G 3876], så snart ni har blivit fullkomligt lydiga[hupakoe G5218].
Tankebyggnader
Logismos [G 3053] tankebyggnader betyder uträkningar, kalkyler, eller beräkningar som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Det utgår från självtillit och självtillräcklighet, egen säkerhet. Människans planer och kalkyler i församlingen saknar ödmjukhet och är ett uppror och olydnad mot Gud.
Idag pratas det mycket om att ”visionera och drömma”. Läs om vad Gud säger om dessa storordiga fantasier (Jak 4:13-17). Det är stolthet, skryt och tro på sina egna möjligheter (grundtexten) och ställer människan i centrum istället för Jesus.
Ingen människas fantastiska plan eller kalkyl kan någonsin ersätta Guds verk. Ännu allvarligare är det då idag när man till och med lär ut, att det beror på oss och våra ansträngningar och lösningar om vi som kyrka ska överleva.
Tankar som står emot Gud är högmod i Guds ögon. Grekiska för högmod är tuphoo G5187 som också betyder rök eller omhöljt av rök. (Jämför Jes 65:5 …de är som rök i min näsa…). Orsaken finner vi i verserna före.
Jes 65:2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,
Definition på tuphoo (högmod, rök): Uppblåst i egot med inbillning eller med en fantastisk tanke. Det är att upphöja jaget. Det stämmer överens med de höga tankar och tankebyggnader (logismos) som reser sig mot Gud.
När vi tänker ut egna kalkyler och planer sätter vi vår tillit till oss själva och gör som Saul, när han offrade utan att vänta på Gud. Profeten Samuel fick tillrättavisa honom med orden: ”Lydnad är bättre än offer”. Detta offrande av egna uträkningar, kalkyler eller planer är det samma som att tala om för Gud att vi fixar det här lika bra själva.
Likadant menade Kain att hans egna verk dög gott och att han inte behövde lyda Guds befallning om att ett oskyldigt offer krävdes för att Gud skulle kunna förlåta. I en förlängning är det samma som att förkasta Jesu försoningsoffer på Golgata och säga att vi är goda i oss själva och klarar detta med egna ansträngningar.
Men den som älskar Jesus lyder honom, sa han själv. Lydnad kräver ödmjukhet och överlåtelse från oss. Gud vill inte ha stora gärningar och duktiga människor, han vill ha lärjungar som lyder honom. För att lyda måste vi först lyssna och veta Guds vilja. Det syns i de grekiska orden lika tydligt där lydnad har med vårt lyssnande att göra och det handlar om HUR vi lyssnar.
Hupakoe [G5218] lydnad – ”att lyssna under”, att samtycka eller uppmärksamt lyssnande, tillmötesgåendeoch underkastelse. Det beskriver att lyssna i ödmjukhet, beredd att lyda när Gud talar. Det kräver att vi är i bön så att Gud kan tala, att vi väntar på Gud. Den som är ödmjuk inför Gud är också ödmjuk och tjänande inför människor och bygger aldrig med makt.
Parakoe [G 3876] olydnad – ”att lyssna bredvid, vid sidan om eller jämsides”. Det är ohörsamhet, en ovilja att lyssna. Ödmjukhet och lydnad saknas i lyssnandet därför att man har egna logismos, kalkyler, på hur man ska göra.Man gör sig själv ”till gud”, tar Guds ord för egna syften och förväntar sig att Gud ska välsigna och lyda mina planer.
Även det hebriska ordet shama, att höra, beskriver att höra och att göra, alltså att lyda.
Rom 5:19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad [parakoe G 3876 – alla är syndare som Adam och Eva], så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad [hupakoe G5218 – endast Jesus är fullkomlig].
- Olydnaden är högmod och det förgör, bryter ned och dödar livet
- Vapnen är bönen som bryter ned logismos, tankebyggnader – olydnad
- Jesus var lydig intill döden på korset, för att ge oss liv
- Vi är kallade att följa Jesus i lydnad – ödmjukhet – det är till befrielse, upprättelse och liv
- Att vara ödmjuk är att vara böjd under Kristi lydnad, Guds vilja
Ps 25:9 Han leder de ödmjuka [anav H6035] rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Anav = ödmjuk, låg, (böjd), fattig, behövande…
Den som är ödmjuk gör sig fri från ”logismos” och böjer sig för att höra från Gud.
Jesus berättar om en tjänare som gjorde det han blev befalld och fann sin glädje i det. Den största glädjen är att tjäna Gud och vara i hans vilja, trots de lidanden och prövningar vi möter. Det är då inte våra planer, utan Guds plan vi går in i. Om resultatet visar sig nu eller senare ligger i Guds hand. Vi har bara gjort det vi blev tillsagda och i detta Guds verk lärde vi känna Jesus mer än förut och glädjen i att tjäna honom.
Luk 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd [diatasso G1299] att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”
Han blev tillsagd eller befalld (diatasso) det han skulle göra. Vi är skapade för de uppgifter som Gud vill leda oss in i och detta är förberett för att vi ska passa in där. Diatasso G1299 betyder befalld, förut bestämd, förberett och tillrett. Det betyder också att komma igenom något som är arrangerat på ett välordnat sätt! (Guds plan)
Detta fungerar ofta naturligt när vi är bedjande och vår bön är uppriktig att Gud ska leda och verka. Ibland talar Gud på ett speciellt sätt därför att vi behöver det inför vissa uppgifter. I bönen får Gud tillåtelse att handla med oss. Gud har gett oss en fri vilja och han vill att vi ber honom om hjälp och förändring, för han gör inget med oss om vi inte ber och ger honom tillåtelse.
Se Jakobs brev där man inget hade, för att man inte bad. När man bad kunde man inget få ändå, för man hade fullt av ”logismos”, tankebyggnader, som man inte ville ge upp. Här fanns stora planer och självtillit och Jakob uppmanar att de skulle ödmjuka sig (böja sig under Kristi lydnad) från sitt högmod (kap 4). Gud står emot de högmodiga (de som vägrar lägga ned sina egna kalkyler) men de ödmjuka (de som böjer sig och lägger ned de egna kalkylerna och planerna)ger han nåd.
Vi strider inte på köttsligt vis, sa Paulus. Att strida på köttsligt vis kan vara smicker, övertalning och upphöjelse eller hot och tvång. Bönen och undervisningen är de mäktiga vapen som Paulus säger bryter ned logismos. Förbönen är en tjänst som Gud kallar oss till, där vi får samarbeta med Gud och hans underbara plan. När Gud får förändra våra hjärtan kan hans vilja ske i våra liv och vi blir redskap och kanaler för Gud.
En syn som jag såg i slutet på 90-talet:
Elden och korset
Jag bad på knä i ”lilla salen” i kyrkan, som var bönerummet. I bönen såg jag en syn med en stor eld. Det var ingen vanlig eld utan Guds heliga närvaro och hans härlighet.
Den här synen återvände i flera dagar, varje gång jag bad och jag ville bara vara där i Guds närhet. Så förändrades synen och istället för elden stod där ett kors.
Upplevelsen var stark och precis som Mose vid ”den brinnande busken” ville jag komma närmare, ja riktigt nära. Men det gick inte. När jag skulle gå framåt (synen var så levande så jag tyckte jag rörde mig framåt).Då såg jag ned vid mina fötter och där var en rand som gick runt korset och utgjorde ett speciellt område där.
Jag försökte gå fram men det tog liksom stopp vid den där randen. Då kom Guds röst till mig och han sa:”Du måste böja dig ned för att komma nära. Du måste böja dig mer”.
Jag är övertygad om att det är detta som Gud kallar oss till idag – än en gång! Han behöver inte våra kalkyler och planer (logismos), men han vill att vi ödmjukar oss och lyder honom. Andlig mognad är inte att upphöja jaget eller att klara sig själv mer och mer. Det är att bli alltmer beroende av och överlåten till Jesus i våra liv, och till hans vilja, nåd(kraft) och den helige Andes ledning. Det får vi bara del av om vi böjer oss i lydnad inför Gud.
Gud vill ge oss sina himmelska visioner och vill att vi ska vara delaktiga i hans verk. Det är bara han som är källan till allt liv. När vi ser Guds makt och härlighet i bönen/bönerummet drivs fruktan på flykten och vi sätter vår tillit och tro till honom. När vi bär på Guds visioner inom oss kan vi tala levande ord och styrka tron hos varandra. Vi känner igen Jesu (herdens) röst. När vi hör om de mänskliga planerna känner vi istället hur dött det är och utan liv.
När Gud talar sitter vi inte längre och oroar oss för sjunkande statistik och ekonomi eller blåser upp oss i självtillit och tycker att vi är smarta med våra system, strukturer och planer eller nytänk. Nej, vi ser att Gud har allt under kontroll och är med oss om vi är med honom i ödmjukhet och lydnad. Först då kommer segern.
/Elvor