Yvonne blev frälst genom en dröm om ändens tid
”Jag var aktiv inom extremvänstern”
På Parousia Mission-möten kommer människor i olika åldrar, från olika folkslag och med väldigt olika bakgrund. Yvonne är en av dem som brukar vara med. Här följer hennes vittnesbörd.
Drömsyn innan jag blev kristen.
Min livssituation var att jag var sambo och var aktiv inom extremvänstern. En av mina närmaste anhöriga gick oväntat bort och jag hade mist flera närstående på bara några år.
Jag funderade lite på vad som händer efter döden, var dom döda tar vägen. Jag var inte intresserad av kristendom och Bibeln fanns inte för mig. Då, en natt fick jag en drömsyn:
Jag tjänstgjorde som vanligt. På kvällen när arbetsdagen var slut kl 18:00 när jag skulle åka hem, stod massor med människor och tittade upp mot himlen. Jag undrade vad det var frågan om, och människorna stod där som förstenade och tittade uppåt, och jag fick inget svar.
Plötsligt fick jag se månen så ovanligt stor. Den var så nära jorden att man kunde se månlandskapet med berg och kratrar, som man sett på foton i närbild. Jag rusade in på kontoret satte på radion och lyssnade på nyheterna, där man med allvarlig ton, sa att ”Nu är denna mänsklighetens historia slut. Det råder nu kaos i universum och överallt på Jorden. Månen kommer när som helst att störta mot Jorden, men vi vet inte var den kommer att slå ner. Jag greps av panik, stängde av radion och gick med långsamma steg ut, ”jag är förlorad”.
Ute stod människorna. Jag hörde någon här och där, som sa lågt ”Kommer inte Jesus snart” flera gånger. Jag frågade ”vad då, Jesus? ”Vem är han?” Jag fick inget svar. Vädret var ganska milt, det var plusgrader, men temperaturen sjönk hastigt ned till -5,-10, ner till -40 grader och allt blev så vitt med en gång och det började blåsa kraftigt. Det var en obeskrivlig kyla som trängde igenom märg och ben, och plötsligt störtade månen och försvann ner mot jorden.
Människorna slängde sig ner med ansiktena mot marken och höll för öronen, och jag också. Då blev det kraftigt dån med och jordskalv och sedan hörde jag på något sätt, att månen störtat i Australien och utplånat allt. Sedan blev det kaos i hela universum. Det var en mörk höstkväll. Stjärnorna störtade ner som stjärnfall, det for otäcka rökmoln snabbt över himlen. Men konstigt nog så var jag inte så rädd längre. Innan drömsynen slutade, såg jag ett mycket ondskefullt ansikte, som dök upp från ingenstans, men trots det blev jag inte rädd.
Jag visste inte vad eller varför jag fick en sån dröm eller syn, så jag tog kontakt med några kristna, som sa ”Det är ju precis som det står i Uppenbarelseboken, vad som kommer att ske i den yttersta tiden!” Jag visste ju ingenting om det, så vi samtalade om tidstecken och Jesu återkomst.
Jag började fundera mycket över Jesu återkomst, uppryckandet, tidstecken och att vara redo. Det var som om Gud manade mig att ta ställning nu och omvända mig, medan tid är. Jag lämnade mitt gamla liv bakom mig successivt och tog steget fullt ut för Jesus. Från den stunden har jag hela tiden varit redo, iakttagit tidstecken, vaksamhet och naturligtvis, när tillfället ges samtalat både med kristna och icke kristna om allvaret i att vi lever i den yttersta tiden!
Mvh Yvonne