Denna syn fick jag i början av året 2015

Jag såg en kyrkolokal som var delad i mitten. På den högra sidan stod stolar i fina rader, den andra sidan av lokalen var helt tom.

På den högra sidan satt folk i fina rader i ordning.

Jag stod längst fram på den vänstra sidan, alldeles nära stolsraderna. Jag förstod att det var en Gudstjänst som var igång. Bakom mig var det människor i alla åldrar och vi bara stod där och tittade.

Sedan hör jag Herren ropa med hög röst: – Det är inte tid att bara böja knä inför mig, det är dags att falla på ansiktet! För att söka mig i denna tid.

Jag såg i synen hur jag försökte få kontakt med alla dem som var vid stolarna. Jag ropade till dem och vädjade att de skulle lyda Herrens ord. Men svaret jag fick var att de visst sökte Herrens ansikte allihop på sitt sätt. Jag såg människor som satt med knäppta händer i bön, andra gick under rop och skratt med lyfta händer, någon låg på knä i gråt. Jag hörde Herrens rop en gång till

– Det är tid att falla ner på ert ansikte inför mig. Denna gången slängde sig alla som befann sig på vänstra sidan av lokalen ner platt på magen med armarna rakt ut. Det såg ut som massor av mänskliga kors på golvet.

Plötsligt hörs ett öronbedövande dån i  lokalen och stora eldslågor slog över våra huvuden, det verkligen dånade. Elden förbrände allt som fanns på den högra sidan av lokalen. Efter en stund stannade elden av och jag kommer ihåg att jag tänkte att ifrån denna positionen reser man sig inte innan man vet att allt är klart.

Vi låg där med näsorna i golvet och jag undrade hur vi skulle kunna överleva utan syre. Där hör jag Herren säga, öppna ögonen! När jag gjorde det såg jag syre ligga som ett laser blått sken ut efter hela golvet, det var ca fem centimeter högt. Och jag ser att vi har fritt tillträde till syre så länge vi ligger med ansiktet mot golvet.

Det kommer en omgång till av eld och sen försvinner den och det är helt tyst. Efter ett tag får vi tillåtelse att resa oss upp och när jag ställer mig upp, tillsammans med alla dem som befunnit sig på golvet,ser jag att allt är borta. Alla stolar, människor, instrument allt är bara förkolnade rester. Och en total tystnad infinner sig.

Allt jag kan tänka är att allt är förändrat, vad gör vi nu.

Efter denna bilden har jag varit så skakad varje gång jag berättar den och jag förstår inte allt i bilden men jag  vet att det är dags att söka Herren på allvar och att gå i en total lydnad.

Mvh
Icka Björkdahl
Göteborg