Innehåll:
1.
Ska vi sälja kyrkorna för att få väckelse? – lättare bygga relationer utan kyrka
2. Guds hus – ett bönens hus – därför rensade Jesus templet
3. Problemet är inte byggnaden – Guds ledning är viktigare än förändringar som är populära
4. Gud prövar om vi vill lyda – Gud kan leda på märkliga vägar (ex David Wilkerson)
5. Lydnad till budskapet prövas – när Gud har talat kan mänskliga förslag dyka upp som leder åt ett annat håll…
6. Tvång och krav är inte från Gud – med människan i centrum saknas Guds kraft och inspiration

1. Ska vi sälja kyrkorna för att få väckelse?

Det finns de som påstår att man lättare bygger relationer om man byter ut kyrkan mot en annan lokal. Frågan är vad motivet är. Under de 8 år som vi var evangelister i Bohuslänsmissionen hade vi möten i Bygdegårdar med lokala pingstkyrkor, för att nå människor som aldrig går till en kyrka. Visionen hade funnits länge hos en evangelist-kollega och nu kände vi att det var dags att sätta igång. Kvällarna bestod av sång och vittnesbörd och sedan fika. Många gånger reste icke troende människor flera mil för att vara med. Ett par medlemmar i en församling blev väldigt förvånade en kväll över att träffa sina grannar på Bygdegården, där de fick höra klara evangeliska budskap, läsarsånger och andra kristna sånger, medan de aldrig satt sin fot i kyrkan (nära där de bor) eller visat intresse för det.

Det avgörande är inte att gå till en kyrka. Det avgörande är att bli född på nytt, frälst, och ha en levande tro på Jesus Kristus. Men den som verkligen får möta Jesus skäms heller inte för att gå till en kyrka.

Det största argumentet för att byta kyrkor mot andra lokaler brukar vara att Gud inte bor i hus utan i våra hjärtan. Det är sant att vi är levande tempel och det är inte byggnader som är det viktiga. Här är Stefanus ord innan han blev martyr för sin tro och bekännelse om Jesus som Herre och Messias.

Apg7:44  Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen så inrättat som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne hade sett. 45  Detta tabernakel fick våra fäder i arv och de förde det hit under Josuas ledning, när de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan för dem, och där var tabernaklet fram till Davids tid. 46  David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. 47  Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. 48  Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger: 49  Himlen är min tron, och jorden är min fotpall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren, eller vad för en plats, där jag kan vila?  50  Har inte min hand gjort allt detta?

Tabernaklet och templet i GT byggdes efter Guds ritning och var en skugga av det som skulle komma. Varje detalj förebildade och pekade framåt på Jesus, verkligheten själv, och hans försoningsoffer på Golgata. Stefanus citerade Jesaja 66 men vad är det som profeten vill komma åt? Problemet var att man levde i ogudaktighet och uppror mot Gud men eftersom man hade templet, byggnaden, påstod man att allt var okej ändå. Man gav byggnaden för stor betydelse. På samma sätt fick Jeremia ropa ut varningar vid porten till templet.

Jer 7:2  Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN. 3  Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. 4  Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.” 5  Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra,

2. Guds hus – ett bönens hus

Jesus var ofta i templet i Jerusalem som han kallade sin ”Faders hus” därför att det var en plats där man skulle tillbe Gud. Jesus hade inte för avsikt att riva templet, byggnaden, nu när han själv uppfyllde GT-templets innebörd som det levande templet. Hans vrede gällde det företagstänk och affärsverksamhet på grund av girighet och ytlighet, som fyllde det hus som var ämnat att vara ett Bönehus.

Joh 2:13  Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14  I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. 15  Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, 16  och till dem som sålde duvor sade han: ”Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!”
Mar 11:17  Han undervisade dem och sade: ”Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”

De religiösa ledarna som var ansvariga, var upptagna med yttre gärningar inför människor men deras hjärtan var långt ifrån Gud. Därför sa Jesus under gråt att ”deras hus” – inte längre ”min Faders hus” – kommer att stå övergivet och öde och till om med raseras (Matt 23:37-39 -24:2). Profetian uppfylldes år 70.

3. Problemet är inte byggnaden

Vad hade kunnat rädda situationen och templets nedbrytande? Svaret är omvändelse och överlåtelse i bön till Herren. Det är alltså inte byggnaden som är det avgörande, om det är en kyrka eller annan lokal eller i ett hem de troende samlas. Det avgörande är alltid innehållet och Guds vilja. Det är inte alls säkert att det är lättare att följa med hem till någons hemgrupp än det är att gå in i en kyrka. Många har blivit frälsta när de plötsligt upptäckt en kyrka, som de kanske inte ens sett förut, och gått in där och blivit hjälpta till tro på Jesus.

Många församlingar minskar idag och frustrationen växer. Är lösningen då att sälja byggnaden och hyra en annan lokal eller locka människor med ”kul grejer och gemenskap”? Knappast. Det är inte byggnaden som är problemet och att byta ut korset och överbevisande budskap mot leksaker (spel och datorer) visar hur långt bort hjärtat är från Gud. Man byter bara kyrkan mot en annan byggnad/lokal men gör det till ett ”rövarnäste”, i Guds ögon.

En kyrka är inte heller menad att vara ett monument eller ett kulturarv utan en byggnad som visar att här samlas människor som tror på Gud och tillber honom. Gud är inte beroende av en byggnad men det finns kyrkor som har byggts på Guds direkta tilltal. Det finns församlingar som har fått speciella löften från Gud om att få föra människor till Jesus. Om Gud då har talat genom profetia, syn eller dröm om att det ska hända just på den platsen i den byggnaden, gör vi bäst i att vara trogna den himmelska visionen. Det är inte byggnaden som i sig är det viktiga men OM GUD HAR TALAT är det ett tecken och en vägledning för församlingen.

Ett exempel var när en grupp pastorer samlades i bön och kom på idén att man borde sälja sina mindre kyrkobyggnader och starta cellgrupper. Alla skulle sedan samlas i en större lokal istället. Nu uppstod ett problem. En av kyrkorna hade byggts på direkt tilltal från Gud. Den helige Ande visade platsen och allt bekräftades sedan av ekonomiska under. Denna ganska lilla församling klarade av att betala sina skulder på ett mirakulöst sätt. Senare gav Herren speciella löften till församlingen genom flera personer. Löftena skulle uppfyllas i den församlingen, på den platsen och i den kyrkan.

Vem kan ligga bakom planerna att sälja kyrkan?! Inte Gud som har gett löftet. Man kan utan tvekan konstatera att i detta fall följde pastorerna sina egna planer. Tack vare dem i församlingen som höll fast vid Guds löfte blev det inget av planerna. Är då Gud beroende av byggnaden? Nej, det är han inte. Men om Gud har bestämt något gör vi bäst i att ödmjuka oss och vara trogna hans ord.

Ett annat exempel är en pastor som drev igenom att kyrkan såldes utan vare sig enhet om beslut eller att söka Guds vilja, med resultatet av splittring i församlingen. Sådant vittnar om ett hjärta långt från Gud. Men sådana tillvägagångssätt är inte helt ovanliga idag och är typiska när människor tror sig kunna få framgång, oavsett om Gud är med eller inte. Det är resultatet av att pastorer tar Guds plats i församlingen och följer de strömningar som är populära idag, vilket kan innebära att både byta lokal och budskap. Istället för ödmjukhet inför Gud styr en del ledare med hårda nävar och ses dessutom som förebilder.

4. Gud prövar om vi vill lyda

När Herren ger en uppenbarelse eller vision kan han låta andra planer och erbjudanden komma i vår väg, för att pröva om vi verkligen tar hans ord på allvar. Vill vi lyda Gud eller vara människor till lags? Så är också Guds tilltal och visioner vägledande i våra val och kan rädda oss att ta fel beslut. Den enda hållbara grunden ger oss Jesus själv.

Luk 10:25  Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 26  Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27  Han (Jesus) svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Först beslutet att kapitulera och överlåta hela hjärtat till Jesus och låta Jesus bli Herre i våra liv. Sedan kan vi älska andra med Guds kärlek. När hjärtat är överlåtet har vi vår identitet i Jesus och han kan leda oss och helga oss på alla områden. Men om hjärtat istället drivs av våra själviska ambitioner kan vi inte höra Guds röst utan följer våra egna planer och begär. Gud tvingar oss inte utan låter oss välja och ta konsekvensen av våra val. Om inte Gud får leda församlingen leder det till katastrof, förr eller senare. Förhoppningsvis inser vi misstaget och vänder om till honom men hur mycket skada sker inte under tiden…

Ps 81:12 Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte. 13 Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer. 14 Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar!

Gud kan leda på märkliga vägar

Pastor David Wilkerson fick ett direkt tilltal från Gud att köpa en teaterlokal på Times Square i New York. Varje steg och beslut gavs från Gud när han var i bön. Det är en stor församling idag och fungerar som en andlig fyrbåk inför hela världen (genom internet) med de överbevisande och Andefyllda budskap som pastorerna frambär. Inga viktiga beslut eller förändringar tas där om det inte är Gud som har talat. Därför är också Guds närvaro där och byggnaden vittnar om en levande Gud!

5. Lydnad till budskapet prövas

1Tess 2:4  Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet [1917 års övers. ..vi av Gud har prövats värdiga] talar vi som vi gör, inte för att vara människor till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.

Gud prövar om vi är beredda att kompromissa med budskapet, när det som Gud har lovat dröjer. Är vi beredda att förändra evangeliet till ett annat budskap som lättare kan accepteras? Den frestelsen hade Paulus också utsatts för men han kompromissade aldrig. Han betygar gång på gång att det är Guds evangelium han predikar (1 Tess).

1Tess 2:2  Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp. (1917 års övers, samma i KJ)
1Tess 2:8  ville vi i innerlig kärlek ge er inte bara Guds evangelium utan också oss själva, eftersom ni hade blivit så kära för oss. 9  Bröder, ni kommer ju ihåg hur vi arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi utan att ligga någon av er till last, när vi predikade Guds evangelium för er.
1Tess 2:13  Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror. (SFB)

De nyfrälsta blev utsatta för förföljelse men de höll fast vid Jesus och var fasta i tron. Paulus och hans medarbetare hade predikat Guds evangelium, ett omvändelsebudskap, under mycket kamp. Därför bekräftade den helige Ande budskapet med sin kraft och Ordet träffade människors hjärtan. Det var inget smicker eller försök att vara människor till lags eller att appellera till människans begär. Nej de omvände sig bort från avgudarna, till Gud. Avgudar är inte bara en avbild eller ikon som tillbeds, utan allt som tar Guds plats i våra liv. Framgång och tillväxt kan också bli en avgud.

1Tess 1:5  Ty vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan i kraft och den helige Ande och gav full visshet. Ni vet ju hur vi uppträdde bland er och vad vi gjorde för er.
1Tess 2:5  Vi har aldrig farit med smicker, det vet ni, eller under någon förevändning roffat åt oss något – Gud är vårt vittne. 6  Vi har inte heller strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller av andra,

Utan en biblisk undervisning och överbevisande budskap om synd och nåd, sker ingen äkta omvändelse. Risken är att beslutet som fattas är teoretisk och enbart appellerar till människans begär att själv vara i centrum. Istället för att jag behöver sträva att få en position ska Gud göra så att jag når en position. Istället för att jag ska sträva efter att bli rik, ska Gud göra så att jag blir rik. Det är ett förfalskat evangelium, ett budskap utan kraft att förvandla. Risken är att de som lockats med av det, senare vänder Gud ryggen för alltid och tror att alltihop är ett påhitt och en ploj.

2Tim 4:2  predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

”Den sunda läran” leder oss till korset där vi får bekänna vår synd, renas från alla synder och överlåta våra liv till Jesus Kristus. Vi får en personlig relation med honom och en helt ny inriktning och ny början med våra liv. Vi finner vår rätta identitet i honom som har skapat oss. Han befriar från de onda begären som förslavar och aldrig kan tillfredsställas. Han fyller våra behov med sitt goda. Han leder oss och är med oss alltid och vi får tjäna honom utifrån en inre källa som aldrig sinar, den helige Ande.

6. Tvång och krav är inte från Gud

Men om budskapet istället sätter människan i centrum, kommer kraften till att tjäna, att ta slut i församlingen. Då är det vanligt att det läggs tvång och krav på medlemmarna, och det är aldrig från Gud. Man kräver tionde, kräver engagemang, och kräver lydnad till ledarna. De som presterar får positioner. Församlingen leds in i lagiskhet och egenrättfärdighet, som det var hos galaterna. Man har fallit ur nåden och gått in i lagen. Församlingen drivs genom makt istället för nåd, av människors planer istället för den helige Ande.

Gal 5:1  Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket.
Gal 5:4  Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.

Bo Wettéus skriver: Håller efterföljelsen på ”att ställas in” därför att det är för få deltagare som vill satsa allt för Jesus? Är det andra frågor som är viktigare? Har det radikala budskapet om att ta sitt kors på sig och följa Jesus i liv och död tappat sin udd? Handlar det mer om goda känslor, att allt skall kännas bra, att livet och gudstjänsterna skall vara underhållande, att det skall vara lätt, att inget får ta emot?
Har den andliga kampen på slagfältet mellan himmel och helvete ersatts av mysiga braskvällar med skön musik och underhållande tv? Har efterföljelsen förvandlats från att vara en fråga om liv och död till att bli en lättsam picknick i det gröna, som man egentligen kan ta ganska lätt på? Har kristendomen förvandlats från ett örnbudskap till att bli en pratsam och tam korp?
Läs hela artikeln >>

Bara om vi fortsätter att predika Guds evangelium, kommer arbetet att vara fruktbärande och ge äkta skörd, när tiden är inne. Inga problem blir lösta om det inte är i lydnad till Gud. Det avgörande är motivet.

Mvh
Elvor Ohlin