Många har säkert hört David Owuor profetiska budskap om en jordbävning i Sverige >> . Vi la ut det med viss tvekan men tyckte att det var värt att uppmärksamma. Owuor har en ödmjuk framtoning och berättar att han fick varna på Haiti innan jordbävningen skedde där.
Eva Helen ger nedan sin tolkning på budskapet, som vi tycker är både bibliskt och starkt (kunde läsas på Berndt Isakssons samtalsforum igår) >> . Samtidigt har flera avslöjanden skett, som är ett led i avfallet i kristenheten idag. Ulf Ekmans kända dragning till katolicism och med en Mariastatyett i trädgården, avslöjades av Aletheia. >> och hans Mariatillbedjan som ett faktum >> .
Märkligt nog sammanföll dessa avslöjanden med den dröm som nådde oss via mail den 3 november, om varning för Mariatillbedjan >> . Läs också Guds varning (början på 90-talet) i synen Inga andra namn >> . Vi tror inte att det är tillfälligheter att Gud talar och låter sanningen avslöjas, till varning för att inte följa de ledare som går på villovägar.
Jag lyssnade på David Owuors profetia om jordbävning i Sverige, om många döda människor och en hund (!), som drogs ut från de skadade byggnaderna, och hunden var skadad från midjan och ner, men levde.
När jag själv får drömmar och syner brukar de ofta innehålla symboler, som får sin förklaring när jag kollar upp dem i Bibeln. Jag tänkte därför att hunden representerar något speciellt, och inte bara ”ett husdjur” som David Owuor själv tolkade det. Så jag har börjat gå igenom Guds ord för att se vad hunden representerar. Och när jag kom till en vers i 2 Sam kap 9, så ser jag något mycket intressant! Där finns en man, vid namn Mefiboset, som är förlamad i fötterna, och som kallar sig själv för en ”död hund”. Jag tror att det är historien om Saul, David, Jonathan och Mefiboset som Gud vill förmedla till oss i Sverige genom David Owuor.
Här nedan är en kort återberättelse av historien:
Owurs syn om raserade byggnader och döda människor tror jag symboliserar Sauls hus, och Guds straffdom över Sauls hus. Saul hade syndat mot Gud genom att han inte lydde Gud. David skonade Sauls liv vid ett flertal tillfällen, men Saul ville inte ödmjuka sig utan fortsatte att jaga David. Till slut föll Guds dom över Saul, och i stort sett alla dog i Sauls hus. Saul och hans söner dog på berget Gilboa (Gilboa, Gil = stor havsvåg, men även stenhög, Boa = ett plötsligt översvämmande/utbrott). En av Sauls söner som dog på berget var Jonathan. Jonathan hade älskat David, och hade tidigare slutit förbund med David.
David minns nu detta förbund och frågar tjänaren Siba i Sauls hus om det finns någon kvar som lever i Sauls hus som David kan visa godhet (ge nåd) mot för Jonathans skull. Siba svarar: ”En son (Mefiboset) till Jonathan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna. Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lodebar”. (Ammiel = Gud är min frände, Makir = sälja sig själv, överlämna sig själv, Lodebar = ”inget ord”, kan tolkas som plats där inget Guds ord finns, kanske en plats utanför Guds hus som drabbades av domen för Sauls skull?).
Mefiboset ödmjukade sig inför David och sade: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?” (Innebörden är att han ser sig själv som ogudaktig, och egentligen förtjänar döden).
Berättelsen slutar med att Mefiboset fick för alltid äta vid Kungen Davids bord i Jerusalem.
Läs gärna själva i Samuelsböckerna om detta! Själv tolkar jag allt såsom att Gud har haft tålamod med Sveriges kristna ett långt tag, och har skonat oss gång på gång från krig och katastrofer. Men att nu är måttet rågat, att nu kommer tiden då Gud måste döma Sveriges avfallna Guds hus. (Om det sedan är en jordbävning, krig eller annan katastrof återstår att se). Men att de som befinner sig utanför det avfallna huset, dvs inte tar del av Guldkalvsreligionen, utan drar ut därifrån och ödmjukar sig inför Gud, dvs omvänder sig, kommer att bli skonade och får äta vid Herrens bord för alltid. De andra blir dömda till döden.
Ett annat ord som blev levande för mig för några veckor sedan, och som jag tänkte på igen när jag hörde Evalotta Kjellbergs predikan igår >> , var om det Jesus säger om förödelsens styggelse. ”När ni ser förödelsens styggelse stå där han inte skulle stå (= guldkalven i Guds hus, människan som Gud?) – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då skall de som bor i Judeen (Jerusalem med omnejd = Guds hus med omnejd?) fly bort till bergen (ta skydd hos Kristus).
Jag tolkar det som att den stund vi som kristna vaknar och ser att ogudaktigheter bedrivs i Guds hus, så ska vi inte ta del av det, och inte hålla dem om ryggen som bedriver sådana otuktigheter (jag tänker framför allt på alla nätverk som Pastorer har byggt upp mellan varandra). Risken finns att vi i så fall dras med i deras fall, likt Jonathan som älskade David fast samtidigt inte ville vika från sin far Sauls sida.
Alltså: Vi måste vända om! Vi måste sluta kompromissa med Guds ord! Vi måste lyda Gud mer än människor! Domen kommer, och då kan bara Kristus själv rädda oss.
Jag vill avsluta med slutorden i Predikaren (Pred 12:13-14): ”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det hör alla människor till. Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont.”
Mefiboset betyder ”stor skam/skuld”, vilket ju betecknar alla oss syndiga människor. Mefiboset var förlamad och kunde därför inte göra något i egen kraft, han var dessutom fattig och levde långt bort i någon annans hus. Han var helt beroende av nåden från kung David, och det visste han om och han bekände sin skuld. I 1 Krön 8:34 ser vi att Mefiboset kallas för ett annat namn: Merib-baal, vilket betyder Baals motståndare.
Alltså, vi kan se oss själva som Mefiboset: vi måste förstå att vi alla är syndare, bekänna vår synd, inte göra något i egen kraft, och i tacksamhet och i vördnad ta emot Gud nåd till frälsning. Och vi ska stå emot Baal, dvs avsäga oss allt avguderi, stå emot begär och frestelser. Allt är verkligen bara nåd!
Eva Helen