Undervisning: Elvor Ohlin

Innehåll:
1. Vem vågar? – om pingstledarnas besök hos påven och deras märkliga uttalanden om RKK
2. Frimodighet på Herrens vägar – kung Josafat som föredöme och konsekvenserna av hans lydnad till Gud
3. Baal och Aseran (Astarte) – framgångsguden och modergudinnan [moder-son-kulten] tillbads då men tillbeds också idag,
4. Eukaristisk evangelisation – en falsk ”Jesus” och tillbedjan av den katolska Maria som är ”rosen” i radbandet Rosenkransen, falska löften och Charta Oecumenica-dokumentet i SKR
5. ”United-trenden” – citat av Berndt Isaksson om denna trend där det är populärt med show och kraftord och svordomar från talarstolen
6. Bok: Anden och vi har beslutat – citat och min reflektion över Nils-Olof Nilssons bok
7. Droppar av regn? – ingen mängd men en och en kommer till tro idag, bönen och nöden är nödvändig

1. Vem vågar?

Som väntat hände inget dramatiskt på Pingst FFS rådslag den 14-15 maj. Ingen livlig diskussion om pingstledarnas Rom-resa, vad vi vet. Vem skulle våga det, förresten? Kanske pastorerna är lättade över att slippa ta ställning och tvingas reagera, för husfridens skull? Bäst att ”rätta sig i leden”! I en tidningsartikel framgår att det var pingstvännernas egen idé att åka till påven och söka ”andlig gemenskap” (Pelle Hörnmarks egna ord, som bekant). Det var inte ens katolikerna som kom med förslaget. Men vem vet vad som döljer sig bakom kulisserna. Med Katolska kyrkans medvetna och uthålliga infiltration, kanske mullvadar redan finns på plats? Det skulle ge en någorlunda vettig förklaring till inriktningen. Annars är det bara omöjligt att förstå hur ledare som menar sig vara bibeltroende, ändå kan vara så andligt blinda.

Läs om Femtekolonnare inom svensk kristenhet >> . Stig Andreasson citerar Tomas Dixon, som är f d katolik: ” – Hur skulle det mänskliga ämbete, som under historien initierat folkmord, inkvisition och antisemitism – och som dessutom förklarat sig ofelbart så att det i princip inte kan be om och få förlåtelse – hur skulle det ämbetet kunna symbolisera och förverkliga den enhet, som Jesus talar och ber om i Johannes 17?” (slut citat)

Många minns säkert att den katolske biskopen Anders Arborelius fick applåder på Livets ord, när han kallade Påven för ”enhetens symbol”.

Sten-Gunnar Hedins uttalande är ganska skumt: – Det är viktigt också för oss själva att mötas, vi lär känna varandra och vi fördjupas faktiskt i vår tro genom att ta del av varandras ibland väldigt skilda traditioner. Pelle Hörnmark låter mest som ett vajande strå för vinden: – Jag är ny i dialogen och vill därför vänta med att säga så mycket. Men det är intressant att upptäcka nya nyanser hos trossyskon. Att se Katolska kyrkan från insidan är spännande samtidigt som jag ser rikedomen i min egen tro.

Hur kan man sedan tala om respekt för Guds ord? Det är en gåta. Hur kan Katolska kyrkans obibliska traditioner och läror vara ”spännande”?! (Börjar inte detta likna ett gammaldags gubbvälde, förresten?)

2. Frimodighet på Herrens vägar

Om vi vill hålla oss väl med alla och är rädda att hamna ”utanför”, kommer vi aldrig att våga säga ifrån. Det finns en hemlighet som bara den upptäcker som väljer att lyda Gud mer än människor. Den hemligheten upptäckte kung Josafat, när han trots sin rädsla ändå valde att lyda Herren och vägrade att böja knä för Baal.

2Krön 17:6 Och då hans frimodighet växte på HERRENS vägar, skaffade han också bort offerhöjderna och Aserorna ur Juda.

Hemligheten är att Gud styrker den som lyder honom. Det handlar inte om en uppskruvad självsäkerhet eller något positivt tänkande (inbillning), utan om Guds kraft när han styrker med sin helige Ande. Den kraften som Guds nåd ger, får vi inte del av om vi kompromissar eller väljer att gömma oss i mängden. När Josafat märkte att Gud var med honom vågade han ta nästa steg. Han rensade bort avgudaplatserna och avgudarna. Guds kärlek och kraft övervann hans människofruktan och Gud hjälpte steg för steg.

Efter några år skickade kung Josafat sändebud över hela Juda. Det var ledare och leviter (präster), som åkte runt i hela landet och till alla städer och predikade och undervisade folket om Herrens bud och stadgar. På detta kom Guds välbehag och alla omkringliggande länder greps av förskräckelse och ingen vågade kriga mot Juda. Guds välsignelse ledde till ett uppvaknande och man kan säga en väckelserörelse i Juda, när kungen vägrade att följa mängden eller att böja knä för Baal. Hela folket började söka Herren, sin Gud och hans vilja.

3. Baal och aseran (Astarte)

Baal och Aseran (Astarte) representerar egentligen allt det som tillbeds vid sidan av Gud, det skapade istället för Skaparen (Rom 1). Baal betyder ”herre” och var framgångsguden som man trodde gav rikedom, makt och tillväxt. Det var ”eldens gud” men det står för en falsk (antikristlig) eld. Aseran representerade Modergudinnan. När Baal var ”herre” i landet och Modergudinnan [himlens drottning] tillbads, blev det torka och svår hungersnöd – både andligt och lekamligt. Men det kom inte alltid som omedelbara konsekvenser. Ibland såg det ut som en skenbar framgång, som under Jeremias tid. Det var folkets avfall och avgudadyrkan som förde med sig hungersnöd och olycka. Men folket var förblindade och trodde det motsatta.

Jer 44:16 ”Vi vill inte höra på dig när det gäller det som du har talat till oss i HERRENS namn, 17 utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. 19 Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne.”

Baal och Aseran representerade ”moder-son”-kulten som var vanliga avgudar och fanns med i många riken under olika namn. Idag finns den framträdande Moder-son-kulten i den katolska Maria och Jesusbarnet. Maria, modergudinnan eller himlens drottning, upphöjs till medfrälserska och tillbeds jämsides med den eukaristiske Jesus av många katoliker – ”Nattvardskvinnan” Maria och hennes son, den eukaristiske Jesus.

4. Eukaristisk evangelisation

Påven Johannes Paulus II införde ”den nya evangelisationen” >> . Målet är att vinna världen för eukaristins moder [Maria, Himlens drottning, allas Moder, Modergudinnan…] och hennes son, den eukaristiske Jesus, vilket man nu satsar på för fullt genom sociala nätverkssajter. Kampanjen heter ”Fast i tron med Maria” och riktar sig särskilt till ungdomar som man uppmanar att be rosenkransen. Med detta radband förlitar man sig i själva verket till den katolska Maria, som är rosen i rosenkransen. På nätet lär man ut radbandets ”mysterier och hur det ska användas”.

Från artikeln Romerska Katolska kyrkan och de sista dagarna:
Fr. James Phalan Director, Family Rosary International “Detta är något konkret som kan göra stor skillnad, att be rosenkransen, att be rosenkransen för familjen. Det är något som JP II gjorde. Han bad rosenkransen på sin tid. Så vi är övertygade om rosenkransens betydelse för den nya evangelisationen”.

Hur många i de övriga kyrkosamfunden vill ta del i den avgudadyrkan? Detta är omöjligt att förena med Bibelns evangelium. En sak är säker: även om andra samfund skulle kompromissa med sin övertygelse, kommer RKK inte att kompromissa med sin!

Några citat från SKR och en påminnelse om Charta Oecumenica-dokumentet (som många redan har förbundit sig till):
”Vi tror på en enda helig, katolsk och apostolisk kyrka”
Vi förbinder oss att…

  • … i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap (!?) och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst.
  • … att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation (!?), för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring…
  • …att sträva mot målet eukaristisk gemenskap (!?).

Femton löften ges från Vår fru (Our Lady) eller rosen [den katolska Maria], till den som beder rosenkransen. Det utlovas beskydd från överrumplande olycka, från skärselden (katolsk lära), hjälp för alla behov, stor härlighet i himlen mm. Exempel:
Löfte 1:. Till alla dem som beder min rosenkrans hängivet, lovar jag (Maria) mitt speciella beskydd och stor nåd.
Löfte 5: ”Den som förlitar sig till mig (Maria) genom rosenkransen, kommer inte att förgås”.

Detta är lögner och falska löften. Bibeln säger att endast Jesus Guds Son, ger frälsning och evigt liv. INGEN annan, INGEN vid sidan av honom!

Joh 3:16 Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Om människan kan sätta tro till en upprepad lögn, hur mycket mer borde då inte vi ropa ut sanningen, till människors befrielse. Även till vilseledda katoliker.

1Tim 2:5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag (Paulus) blivit satt till härold och apostel – jag talar sanning och ljuger inte – till hedningarnas lärare i tron och sanningen.

5. ”United-trenden”

Berndt Isaksson har skrivit en mycket tänkvärd analys av det han kallar ”United-trenden”, som vi med tillstånd lägger ut här.

CITAT Berndt Isaksson:
Uppdaterat den 17 maj

United-trenden sprider sig

Jag har under senaste månaderna då och då fått telefonsamtal och mail från olika håll i landet där förtvivlande kristna berättar för mig om en utveckling i den församling de tillhör, något jag skulle vilja kalla ”United-trenden”. De berättar om hur det har kommit in en jargong i församlingen där man i sammankomster har mingelträffar med extremt hög musik, liknande discomusik, och där det blir näst intill omöjligt att sitta och prata med varandra. Klagas det på detta så möts man av oförståelse och ibland med en aggressiv uppmaningen ”om det inte passar så kan du ju gå någon annanstans. Likaså tycks en gemensam nämnare vara att man flyttar undan de kors man haft i kyrkan, ibland på en mer avlägsen plats i kyrkan, ibland att man helt plockar bort det. Syftet sägs vara att det kan uppfattas som stötande för de icke kyrkvana.

Vidare så berättas det för mig om en helt ny attityd till festande och drickande av alkohol. I sammanhang där det tidigare var självklart att man inte super, är det nu vanligt att man  har fester där det sups=fylleslag.

Man berättar också för mig att även om det inte sägs rent ut i dessa United-trendiga församlingar så finns det ett underliggande budskap om att äldre helst ska söka sig till andra församlingar, och i den mån de ska vara med så ska de i dubbel bemärkelse hålla sig i bakgrunden. De äldres uppgift i den mån de platsar blir att offra pengar och sedan vara tysta och osynliga.

I en >>presentationsvideo från en Unitedförsamling säger en ung man att det som är så bra med församlingen är att man kan ha ”jäkligt kul med varandra”. (Synonymer till jäkligt är elakt, taskigt, djävligt). Ca, 38 sekunder in i videon). Alltså helt i linje med det språkbruk som Unitedledaren Magnus Persson blivit (ö)känd för.

På församlingens egen hemsida presenteras pastorsparet Magnus & Gunilla Persson så här:

”Magnus & Gunilla är visionärerna och kreatörerna bakom United. De lever i Malmö med barnen Johanna (16),  Caroline (14) och Philip (6). Något som kännetecknar dem båda är deras passion över att se människor utvecklas och bli vinnare i livet. De är sanna livsnjutare som älskar att dela livet tillsammans med goda vänner, resa och uppleva storstäder runt om i världen.” SLUT CITAT (fetstilsmarkeringen är min)

Där får vi verkligen fråga oss om en sådan presentation förmedlar budskapet om helgelse, att ta sitt kors och följa Jesus. Ja, hur går presentationen ihop med Jesu ord: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.” Var står det att vår passions ska vara att se människor ”utvecklas och bli vinnare i livet”? Ska inte vår passion vara att se människor bli omvända och frälsta i kraft av Jesu blod, och att de därefter är Guds barn oavsett hur framgångsrika, vackra och trendiga de kan tänkas bli, och oavsett om de blir framgångsrika eller ständigt förföljda av motgångar och sorger. Visst ska vi bli övervinnare i Guds mäktiga kraft, men då i vår kamp mot synd och världslighet som annars kväver vårt andliga liv.

I presentation från United i Malmö stod det ”Magnus & Gunilla är visionärerna och kreatörerna bakom United.” Det är ju förmodligen riktigt sant – de är skaparna till detta. Men Guds sanna församling är alltid Gud Skaparen till, och den är aldrig någon människoverk som någon människa kan ta äran för. Församlingen tillhör aldrig någon människa, den är Guds. Men clubbliknade religiösa sammankomster kan säkert sägas vara verk som människor är kreatörerna till , men blanda inte ihop sånt med Guds församling som är ett heligt Tempel som byggs ”här på en syndfull jord”.

United-trenden kommer ge stora skaror att framtida desillusionerade människor som förr eller senare eller för sent upptäcker att det de fick höra om vad ett kristet liv handlar var en lögn från avgrunden. Att ett sant kristet liv handlar om något helt annat än det ytliga och i grunden köttsliga liv som predikas inom Unitet-trenden.

Men godtrogna människor, tror att sånt som rycker med människor måste vara rätt och riktigt vilket det sällan är. Paulus skriver till Timoteus om hurudana människorna kommer vara i den yttersta tiden: ”De skall älska njutning i stället för Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” (2 Tim. 3:4)

Och vidare: Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. (2 Tim 4:3)

Berndt
(slut citat)
—————–

Vi har också fått många mail och en del telefonsamtal och kan intyga det Berndt skriver. Förutom att vi själva har erfarenhet av en Pingstkyrka som gjordes till ett cellkyrkobygge med SKC (Stockholm Karisma Center) och United som förebilder (utan svordomar på den tiden). Tyvärr är detta den stora förebilden för många församlingar idag för att få ”tillväxt”. Man har inte tid att vänta på Gud, utan kör sin egen agenda.

Det ofattbara är att många pastorer har ”överseende” med svordomar och kraftuttryck från talarstolen och med underhållning som inte ens borde släppas innanför kyrkdörren. Tiden får utvisa om SKC bara är en i raden av kraschade församlingar.

6. Bok: Anden och vi har beslutat

För den som är intresserad av den svenska Pingströrelsens bakgrund och förändringsprocess är Nils-Olov Nilssons bok Anden och vi har beslutat, värd att läsa. Den beskriver pionjärernas kamp för sin övertygelse av den fria församlingen och målsättningen att följa Bibelns exempel. Man sökte genom Bibelstudier att få en djupare förståelse av Guds vilja, för att inte föreningsregler skulle ta Andens plats… I boken får vi del av den kamp som utkämpades mot missförstånd och falska rykten och hur man resonerade i olika frågor.

På senare år har man genom märkliga beslut gått ifrån de tidiga värderingarna om fria församlingar, troligtvis för att få del av kyrkoavgiften. Istället för att be om andliga lösningar valde man att rikta sin blick mot strukturer och organisation, skriver Nilsson. Det är ett tecken på att väckelsen har stelnat. Idag ligger makten hos FFS, det som aldrig skulle bli ett samfund, och rörelsens ledare åker till Rom för att söka andlig gemenskap med påven och Katolska kyrkan.

Nils-Olof skriver att det råder en teologisk ”förvirring” men istället för att gå tillbaka till rötterna och tillbaka till den apostoliska församlingen, verkar det som om man kopierar de framgångsrika idrottsmännen, företagarna eller artisterna. ”Avståndet mellan Guds församling och världen har minskat. Ja, skillnaden har praktiskt taget upphört. Och integrationen av världens filosofier kan bli den trojanska häst som slutligen besegrar och ödelägger Pingströrelsen och i vidare bemärkelse hela frikyrkan.” (sid 24)

Owe Lindeskär skriver i förordet: ”…Dock måste vi ha klart för oss att dessa förändringar (han nämner innan uppgörelsen med en snäv och lagisk förkunnelse till att pendeln har svängt åt andra hållet) inte har beslutats av pastorer eller andliga ledare, det är ett resultat av en lång process där den andliga elden har falnat och den fulla överlåtelsen till Jesus inte längre är en huvudfråga. Samtidigt som jag gläder mig över att vi gjort upp med den uniformering som pingströrelsen präglades av under många år, vittnar många om vilsenhet, trolöshet och andlig utarmning.” (sid 14)

Det finns mycket som kan lyftas fram och här följer några fler citat:

Efter det ekumeniska mötet i Stockholm augusti 1925 uttalade sig Lewi Pethrus i skarpa ordalag: ”Katolicismen är i antågande allt mer och mer – denna sköka vars händer dryper av blod, denna hemska kyrka som har många millioner mäns och kvinnors blod på sitt samvete; denna samvetslösa påvekyrka är på väg att komma in i Sverige igen, och detta ekumeniska möte är ett stort steg i utvecklingen mot detta mål”. (sid 83)
Pethrus citerade norska Dagen: ”Ta bort denna ofördragsamhet och det är inte längre något hinder för gammaltroende modernister, buddister och all världens religiösa ´ismer´i broderlig endräkt och arm i arm vandra in i den religiösa oklarhetens stora dimregioner där intet klart ljus längre brinner och visar vägen till evighetens land”. (sid 84)

N-O Nilsson: ”Den överdrivna jakten på det spektakulära kan göra pingstvänner och karismatiker mer disponibla än andra att jaga efter nya ”uppenbarelser”, utan att först syna dem i ljuset av Guds ord. Det övernaturliga löper risken att ta Skriftens plats eller åtminstone för stor plats. Den pentekostala upplevelsen och närheten till miraklet kan lätt bli uttolkare av Guds ord och inte tvärtom. …Visst spelar det personliga gudsmötet en stor roll och det får inte hamna på teologins bakgård. Men det motsatta får heller inte inträffa, att bibelstudiet, predikan och textläsningen får en undanskymd plats i vår gudsgemenskap. Endast en rätt balans mellan upplevelse och kunskap kan skapa stabila församlingar med en teologi som väcker respekt och förväntan”. (sid 238)

”I ett försök att skapa en relevant teologi för moderna människor löper vi risken att vingklippa budskapet på toleransens offeraltare. För vart tog orden helighet, helgelse, renhet vägen? Kan det vara så att vi håller på att sälja ut vår teologi till priset av en linssoppa?” (sid 239)

Mina personliga tankar
Min första reflektion gällde den sunda inställningen som beskrivs hos pionjärerna. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att man med denna fromma bibliska inriktning i Pingtsrörelsens början, ändå har kunnat förtrycka kvinnor i tjänst och ledarskap i många år och varit blinda för den självklara upprättelsen i Jesu frälsningsverk. Stora förändringar har gjorts till det bättre men frågan är om dessa är en anpassning till världsliga trender eller om det är klarsyn utifrån Bibeln. Det kanske varierar (?). En annan fråga som borde ses över, är den om Jesu tvådelade återkomst och det hemliga uppryckandet av församlingen före vedermödan, som importerades från Amerika. Ännu en fråga är tungotalet (personligt bönespråk) som bevis för andedop, utifrån Apg 2. Läs mer tankar om det  Andedop och tungotal >>.

Det strålar fram många guldkorn, i det som har kännetecknat pingströrelsen. Samtidigt tänker jag att det som är guld, det är Guds verk och det har ingen rörelse eller kyrka monopol på. ”Guldet” finns överallt där Jesus är Herre och Guds närvaro är och där Guds Ande får verka och leda, oavsett etikett. Där finns också ett ödmjukt och gudfruktigt ledarskap och inte maktmänniskor som styr efter sina egna visioner. Med alla de förändringar som pågår, är det nog bäst att vi ser till att inte ha vår identitet i en rörelse eller ett samfund utan i Jesus Kristus, endast i honom och i Guds ord.

Det är härligt att läsa om undervisningen på 1950- och 1960-talen för dem som växte upp i pingströrelsen. Nils-Olov skriver: ”…en grundlig undervisning i Guds hemligheter vilka man grävde fram ur Gamla testamentet. Det kunde röra sig om Kristus i GT, symboliken i tabernaklet, profetrörelsen i GT, David och Josef som ledare. Men vi fick också verkliga ”genomkörare” i Nya testamentet…” (sid 206)

Eftersom vi har uppmärksammat boken på hemsidan, är det väl också på sin plats att göra klart att jag/vi inte delar N-O Nilssons förhoppningar om den ”Nya apostoliska reformationen” och Peter Wagners idéer, en känd profil inom trosrörelsen. Det har en liten plats i boken men ger ändå signaler. Peter Wagner är en av de största ledarna i den karismatiska rörelsen och en förkämpe för ”Kyrkotillväxtrörelsen”, författare till boken Churchquake. Wagner står bakom ett stort apostoliskt nätverk och han är en av ledarna bakom Todd Bentley, en i raden av falska apostlar och profeter. Gud bevare oss för Wagners självutnämnda apostlar med sina maktanspråk och inbillade mandat.

En del av kritiken från Wagner emot den etablerade kyrkan var nog riktig. Men Profetrörelsen och Nya apostoliska reformationen har definitivt inte ha lösningen på problemen. Det finns olika syn på församlingsledning men det som framför allt kännetecknar den bibliska församlingen är den sunda läran och ödmjuka ledare som är goda föredömen. Det är en bristvara i nämnda rörelse.

Lösningen på problemen finns bara hos Gud och att göra som kung Josafat, lyda Gud mer än människor. Att hålla sig till bönen och Guds ord och förtrösta på Herren i allt. Vi ska inte söka tillväxtmetoder eller framgångsmodeller eller gemenskap med en andlig sköka.

7. Droppar av regn?

Trots avfallets utbredande och mycket förvirring, är något på gång. Kanske är det droppar av regn? En efter en kommer in i Guds rike (var det inte det som Lewi Pethrus sa i sin sista predikan?) och tillfällen att vittna om Jesus dyker upp, där man minst anar. Det sker inte genom mänskliga knep, utan det är Guds Ande som verkar i det fördolda i människor som längtar och söker efter frid och livets mening. Det profetiska ordet och Bibelns tidstecken skrämmer inte bort människor utan väcker, därför att det är Guds ord. Men den dyrbara skörden som kommer enligt Guds löfte, den ska in i ”Guds (församlings)lada” och inte till ”världs-lika (församlings)lador”!

Gud är trofast och han hör våra böner för släkt och vänner, ja alla som Anden lägger på våra hjärtan. När tiden är inne kommer bönesvaret. Bönen och nöden som Gud vill ge oss, kan vi aldrig hoppa över om vi vill se en förändring. Herre, hjälp oss att gå i takt med dig, ge oss förkrossade hjärtan och låt Andens eld brinna i våra liv!

Ps 33:20 Vår själ väntar på HERREN, han är vår hjälp och vår sköld. 21 I honom gläder sig vårt hjärta, på hans heliga namn förtröstar vi. 22 Låt din nåd vila över oss, HERRE, ty vi sätter vårt hopp till dig.

Mvh
Elvor Ohlin